Vi jagar skor till
djävulen men hittar
förstås ingenting det
mörknar över stan du
säger att du har slutat
vara rädd att du lärt dig
att de kan morra de
kan vråla men de kommer
aldrig närma sig, de är fega kräk
med världens skatter kring halsen
med en lukt av död efter sig
vart de än går

Vi jagar istället drömmar
över gatorna men de
är för flyktiga för oss och
vi får inte fatt något av värde

Vi ser en blåblå himmel
ovan allt som inte är till för
någon av oss två, men
vi kränger oss in, det
ljuder en sång i mitt bröst
och jag hinner inte andas
förrän något i mig dansar
iväg till himlagränserna
och slår in allt av
glas jag hittar

Och det gör ont jag
kan inte tro att livet har
plats för nåd jag åker
iväg så fort jag hör en röst
av guld och purpur flyr
varenda sekund som glittrar
och väntar på fisken väntar
på smällen väntar på att
det stora ovädret ska komma
hem och finna att min talent
ligger nedgrävd
och gömd

II

Vi köper oss en resa
till Venedig men ser ingenting
annat än plastiga turiststånd
och du pratar om att livet inte
kan visas upp med diamanter
och kontokort att den
äkta versionen
-
den som
sjunger
vid tronen
ständigt och
åter sjunger
vid tronen

Gömmer sig i calle- gatorna
umgås med råttorna sover
i skuggorna och väntar på
att människorna ska sluta
spegla sig i solljuset ja
du säger med dyr och helig röst
att ett äkta liv skulle skjuta ner
alla dessa varelser om
det bara fick lov

Och jag jagar över haven över kontinternena
hittar inte mina andetag men jag har bråttom
till att ställa mig upp och visa mig värdig
vi letar skor efter djävulen eller så
söker vi efter sätt att lyda världens
konungar utan att drunkna i skam
och du ser hur de tänder ugnarna

Trots min flyktfågelsbenägenhet
hör jag en röst som frågar
kan du ställa dig upp när
alla andra bugar kan du
följa när alla andra backar när
bergen stiger över horisonten
klarar du då av att
gå över dem

Och jag ser på mina späda
spindelaxlar tänker nej
men samtidigt vet jag
ju samtidigt vet jag
ju allt om dig ja
och så hör jag än
en gång hur vinden
inom mig vänder

Jag är brännmärkt och jag vet
att varken durban dallas eller
donsö kan skydda mig från
dig det är ett märkligt liv
det är ett märkligt krig
och om gryningen ser
jag frontlinjen närma sig
med en vänd vind och
en skrämd djävul

och jag tänker:
jag har hans skor.

tagged in nr10-dikt