Tredje söndagen efter Trettondedagen Högmässa
Jag är all full med syndasår,
ack låt din hand mig hela.
Jag är helt blind och vilse går,
din nåd låt mig ej fela.
Jag är helt svag, förbarma dig,
förlorat får, men uppsök mig
och med din hjälp benåda.
Ps 191:6/1937
Så bör var och en botfärdig människa, som känner sin själs sjukdom och längtar efter andlig hälsa bedja till Jesus, själars rätte läkare. I Guds, Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.
Vill du bli frisk? En så märklig fråga ställde Jesus en gång till en man som låg kroppsligt sjuk. Samma fråga ställer jag idag till alla andligt sjuka: Vill du bli frisk? Joh 5:6.
I Jerusalem fanns en damm som kallades Betseda. Ibland skedde undret att en ängel kom ner och rörde upp vattnet. Den som hade någon sjukdom och genast steg ner i vattnet blev då strax botad. Bland andra var där en man som i trettioåtta år legat sjuk i ett av husen kring dammen. Så länge hade han väntat på att återfå hälsan, eftersom han inte hade någon som kunde hjälpa honom ner i dammen. Andra som hade hjälp eller var raskare än han kom före. När Jesus kom och fick veta att han legat där så länge, sade han till honom: Vill du bli frisk?
Det kan tyckas onödigt att Jesus frågade så. Självfallet ville den sjuke bli frisk. Men med sin fråga ville Jesus klargöra, dels att den sjukes samtycke till hjälpen fordrades, dels att när han ville bli frisk, så fanns hos Jesus både vilja och förmåga att bota honom.
Människans tillstånd till själen liknar alldeles en sjuks tillstånd till kroppen. Plågor, känslolöshet, yrsel, vanmakt, ja själva döden följer med de andliga sjukdomarna likaväl som de kroppsliga. Därför framställer Skriften upprättelsen ur syndens fördärv under bilden av ett botande. Den andliga sjukdom vi alla är behäftade med slutar med evigt fördärv, om den inte i tid blir botad.
Den bot Jesus har skaffat oss kan aldrig misslyckas, när den rätt tillvaratas. Jesus har berett en så öppen tillgång till läkemedel för själen att varje människa kan bli helad. Jesus har så fullkomligt betalt alla människors synder och skaffat nåd till upprättelse ur syndafördärvet, så att den som rätt söker försoningen och tar emot nåden i Kristus aldrig blir liggande i sitt syndaelände. Vägen till hälsa står öppen i bättring och tro, och medlen finns: Ordet och sakramenten. Genom dem för den helige Ande människan utan hennes tillhjälp till den hälsa och det liv som Jesus har förvärvat för hennes sjuka och döda själ.
Men nu ställer jag samma fråga till dig som Jesus ställde till den sjuke i Betesda: Vill du bli frisk? Ty ditt samtycke fordras, fast du själv inte kan bidra till boten för din själ. Vill du bli frisk, så skall du veta att Jesus vill göra dig frisk. Han kan det också, ty han är Gud. Han har botat många tusen lika eländiga och fördärvade som du. Fall då ner för honom och bed honom om din själs hälsa, sägande: Fader vår…
Text: Matt 8:1-13
En härlig tröst för botfärdiga syndare, att Jesus vill göra dem friska
I. Vilka de botfärdiga syndare är för vilka detta är en tröst.
II. Att det är en härlig tröst för dem.
Jesus Kristus, själarnas hälsa och liv. Det står om dig, att när du en gång stod som lärare bland mycket folk, så verkade Herrens kraft så att sjuka blev botade. Låt nu också ditt ords kraft verka till att göra denna menighet frisk genom den hälsa du vunnit åt dem genom ditt blod. Amen.
I. Vilka är de botfärdiga syndare för vilka det är en tröst att Jesus vill göra dem friska?
Det är klart att det inte kan vara en tröst att bli frisk utom för den för vilken det är bedrövligt att vara sjuk. Ingen gläder sig i hoppet att återfå hälsan utom den som vet att han förlorat den och känner det plågsamt att sakna den.
Ingen människa är av naturen frisk till sin själ. Alla är vi fördärvade av en syndasmitta liknande den spetälske mannens elände i evangeliet. Spetälskan var en sjukdom som utbredde sig med sår över hela kroppen, förorsakade plågor och medförde smitta. Människans fördärv beskrivs av Jesaja med liknelser som tycks vara tagna härav: Hela huvudet är krankt och hela hjärtat är sjukt. Från fotbladet ända upp till huvudet finns ingenting helt, bara sårmärken och blånader och öppna sår (Jes 1:5,6). Huvudet betecknar människans förnuft, som är förblindat så att alla förståndets krafter och förmögenheter är i största oreda och förvirring i allt som hör Guds Ande till. Den naturliga (själviska) människan kan inte ta emot det (1 Kor 2:14). Hela hjärtat är sjukt. I människans vilja är idel vanmakt, tröghet och olust för det som hör till Gud och hans nåderike. Ja, där är fiendskap mot Gud, så att det mänskliga, köttsliga sinnet, varken är eller kan vara Guds lag underdånigt (Rom 8:7). I hela människan är allt synd, fördärv och elände. Från fotbladet upp till huvudet är det dels öppna syndasår, dels hemliga synder, som liknar sårmärken och blånader som döljer i sig ett frätande gift.
Ingen människa känner av sig själv sin andliga sjukdom. Människan i sitt naturliga tillstånd liknar en sjuk, inte bara i att hon plågas, utan hon liknar en som är så illa däran, att han inte känner av sina plågor. Strax efter det en människa brutit sitt döpelseförbund har hon oroande påminnelser om sin avvikelse och en ängslig saknad kommer över henne, när hon tänker på hur gott hon haft det. Men när hon slagit ifrån sig oron och dämpat ängslan med nya syndautbrott blir hon till sist alldeles känslolös och säker. Ja, även om hon ibland grips av sin gamla ångest glömmer hon den för det mesta helt, så att när den är förbi för den gången, så kan hon berömma sig av att hon har ett gott samvete och säga att hon aldrig har tvivlat om sin salighet.
Av Guds ord lär en människa känna sin själs sjukdom. Det är detta som menas, när ordet liknas vid en hammare som krossar sönder klippor (Jer 23:29), nämligen människans stenhårda hjärta, så att där uppkommer en svidande sorg, som om hjärtat vore krossat. Människans själstillstånd liknar då tjänarens tillstånd enligt evangeliet, om vilken det sägs: han lider svårt. Ty då Guds lag får gå genom själ och ande, märg och ben, så blir synderna uppenbara med skräck och fasa för den eviga pinan, som den uppväckta människan då först förstår och känner att hon förtjänat. Guds lag fordrar kärlek till Gud av allt hjärta. I ljuset från detta Guds ord kommer de onda begärelser i dagen som bor i människan. Så är det när Gud börjar bota själens fördärv. Då blir det riktigt uppenbart.
Då blir också människan övertygad om sin egen oförmåga att kunna hjälpa sig själv. Då liknar hon den hjälplöse tjänaren i evangeliet. Gärna försöker den uppväckta människan att reda sig själv. Den snöpliga utgången av det försöket lär henne grundligt inse det aposteln Paulus sagt: Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något som kom det från oss själva, utan den skicklighet vi har kommer från Gud (2 Kor 3:5). En sådan uppväckt människa är förskräckt för Guds vrede, men ser sig inte i stånd att kunna blidka Herren. Hon känner lustarnas vederstyggliga våldsamhet, men har många gånger till sin sorg och grämelse fått känna sig oförmögen att dämpa eller kväva dem.
II. För sådana själar är det en tröst att Jesus vill göra dem friska
Den trösten att Jesus kan göra en sådan usel människa frisk har en uppväckt människa redan. Det är den trösten som håller en botfärdig människa uppe så att hon inte förtvivlar. Vad vore annars hennes hopp? Men nu: Halleluja! Jesus kan, ja honom vare evig ära! Han kan, ty han har förmått uppfylla lagen, uthärda straffet, göra djävulens makt om intet, ta bort synderna, försona Guds vrede och har gjort sig själv levande. Därför kan han allting. Inget är omöjligt för honom. Mig är given all makt i himmelen och på jorden, har han sagt. Alltså kan Jesus göra en usel själ frisk. Därför finns det utsikt, det finns hopp att få hälsa genom hans sår och liv genom hans död.
Den trösten ges redan i det uppväckta tillståndet. Den spetälske mannen visade tydligt att han var övertygad om Jesu makt att hjälpa, då han sade: Vill du så kan du göra mig ren. Hövitsmannen hade så höga tankar om Jesu makt att göra hans sjuke tjänare frisk, att han trodde Jesus om att uträtta det med sitt blotta ord. Mannen jämförde med sig själv och sin befälsföring. Han hade sin förman över sig, men kunde genom sina underlydande få allt vad han ville utfört. Än mer säker var han på att Jesus, som inte hade någon över sig, förmådde allt. Då är också en uppväckt människa förvissad om att Jesus kan göra hennes själ frisk.
Denna övertygelse är en verkan av den första upplysningen genom evangelium. Då människan hört och läst Guds ord i sitt odelade sammanhang, så har hon jämte lagen också hört evangelium om Jesus Kristus. Lagen har först lärt henne känna sig själv och sitt elände. Men sedan har den helige Ande gjort kunskapen om evangelium levande i hennes hjärta. Hon har lärt känna Jesus Kristus och hans återlösnings stora värde. Den botfärdiga människan förstår då och tror, att eftersom han är Gud och mer än hon, så är hans betalning större än hennes skuld, hans upprättelse större än hennes fall, den nåd han förvärvat större än den vrede hon förtjänat och att den salighet han vunnit vida överträffar det elände hon ser sig vara försänkt i. Hon är då viss om att Jesus kan ta bort hennes syndaskuld, upprätta henne ur fördärvet, skänka henne nåd och göra henne salig. Men ännu är det dunkelt för henne om Jesus verkligen vill. Om du vill, sade den spetälske mannen. Det var därför Jesus var så angelägen att försäkra honom liksom hövitsmannen om sin beredvillighet att hjälpa: Jag vill, bliv ren! Jag vill komma och bota honom.
Det är visst och sant att Jesus vill göra syndare friska. Vi hörde att han var villig att bota kroppsliga sjukdomar. Likaså och än mer vill han bota den andliga ohälsan. När han har velat komma i världen för att frälsa syndare, så vill han också se till att de får del i den frälsning han vunnit åt dem. Han är samme oföränderlige Guds Son som han alltid varit och har fortfarande samma kärlek till människorna som då han gav sig i döden för dem. Detta har han flerstädes försäkrat i sitt ord: Gud vill icke att någon skall förgås, utan att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen (1 Tim 2:4). Jag skall hela deras sår och skaffa läkedom och läka dem (Jer 33:6).
Detta är en tröst för en uppväckt själ. När Jesus kan och Jesus vill, så måste det ske. Då kan den bedrövade människan vara alldeles viss om att hennes synder blir henne förlåtna och att hennes samvetssår blir läkt. Detta är just huvudinnehållet i alla Guds löften, att Gud vill och att Guds vilja är vänd till människan. Det var också den tröst som förkunnades av änglarna när världens Frälsare föddes: Gud har ett gott behag till människorna.
Detta är en härlig tröst för en över synden bedrövad människa. Det håller henne tillbaka från att göra det hon i sina tankar frestas till: att ge upp alltsammans, eftersom det inte ser ut att någonsin bli bättre med henne. När den förtvivlade frågan väcks i ett förkrossat hjärta, om Gud alls frågar efter en så eländig och vederstygglig varelse, så blir det en härlig tröst, att Jesus vill hjälpa ur syndanöden. Ty den trösten förmår den bekymrade själen att klaga sin nöd för Herren och be om hjälp mot syndens och Satans makt. När Jesus hade försäkrat hövitsmannen om att han ville hjälpa, så blev denne uppmuntrad till att ännu mer öppna sitt hjärta för Jesus. Samma tröst utövar en stark dragningskraft på en efter salighet sökande människa, så att hon leds in i ett förtroligt samtal med Jesus om hans vilja och förmåga att hjälpa, som hans nådefulla löften försäkrar om. Denna tröst uppenbarar också den andens fattigdom och den tro som finns i en sådan människas hjärta.
Just då Jesus hade tröstat hövitsmannen med att han ville komma, så svarade mannen: Jag är inte värdig att du går in under mitt tak. Se, där var andens fattigdom. Och han tillade: Men säg endast ett ord, så blir min tjänare frisk. Se, där var den tro, vars like Jesus sade sig inte ha funnit i Israel.
Den trösten får en själ som suckar efter befrielse ur syndens elände. Hon blir viss om att Jesus vill hjälpa. Såsom Jesus räckte ut sin hand och gav den spetälske mannen på en gång visshet om hjälp och själva hjälpen, så räcker Jesus ut sin nådeshand i ordet och ger ordets tröst i den botfärdiga människans hjärta, så att hon inte längre tvivlar om hjälp för sin själ, utan säger med Mika: Men Herren skall åter förbarma sig över mig och trampa mina missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla mina syunder i havets djup (Mik 7:19).
Hon blir också hjälpt. Sedan Jesus sagt: ”Jag vill”, fortsatte han: ”Bliv ren”. Och strax blev han ren från sin spetälska. När Jesus förklarat sig villig att komma och bota hövitsmannens tjänare och mannen hade trott att Jesus kunde och ville, så skedde det också. Jesus sade: ”Gå, såsom du tror, så må det ske dig”. Och i samma stund som den av Guds lag förskräckta människan tror att Jesus kan och Jesus vill ta bort skulden och göra henne rättfärdig inför Gud, så sker det såsom hon tror. Jesus utstryker alla hennes missgärningar som ett moln (Jes 44:22), ikläder henne sin förvärvade rättfärdighet och skänker henne lott bland dem som är helgade genom tron på honom (Apg 26:18). Allt detta har han förvärvat åt henne med sin lydnad, sitt blod och sin död.
Så har du nu hört att Jesus vill göra dig frisk. Men detta kan inte ske om du i ditt hjärta säger: Jag vill inte. Jesus måste då klaga som om judarna: Ni vill inte komma till mig för att få liv (Joh 5:40). Men du säger att du vill bli frisk. Du vill gärna slippa den hemliga oro som plågar dig ibland, den ängslan som ansätter dig, och få ett läkt, lugnt och fredat samvete. Men du vill inte erkänna att den hemliga oron kommer av hemliga synder, att ängslan beror på att din skuld ännu inte är förlåten. Det betyder att du inte vill bli frisk till din själ. Samvetssåren kan inte bli läkta om du inte först känt dem svida. Har du aldrig känt ångest för dina synder, så har du heller inte en frisk själ. Betänk att ditt syndaelände är så mycket större som det är fördolt för dig och att den eviga döden följer med den kroppsliga döden, om din blindhet och säkerhet följer dig tills du möter döden.
Om här – såsom jag hoppas – är någon i denna stora församlade menighet som allvarligt vill bli frisk till sin själ genom Jesus Kristus, så kasta nu inte bort den trösten, att Jesus vill detsamma som du och att det därför verkligen skall ske. Sök i hans ord, i den heliga Skrift, en djupare insikt i hans löften som försäkrar dig att Jesus vill. Bed honom om att med ordets övertygande kraft ge dig samma försäkran, samma tröst som männen i evangelium fick: jag vill, jag vill, så skall det ske som du tror och som Jesus vill. Han skall fullborda sin nådiga vilja på dig, göra dig fri från synderna som plågar dig och skänka dig sin frid.
Om här är någon som redan vunnit hälsa till sin själ, så har jag ett förmaningsord från dagens evangelium till dig. Jesus ville inte att den spetälske sedan han blivit ren skulle säga det för någon, förrän han offrat det som var befallt i Mose lag, och detta, sade Jesus, skulle varav till ett vittnesbörd för dem. Prästerna skulle genom att förklara mannen frisk tvingas erkänna att Jesus var Gud, eftersom han kunnat utföra detta. Härav tar jag anledning att ge den förmaningen till den som blivit frisk till sin själ: tala inte om detta för någon människa förrän du framburit ditt lov- och tacksägelseoffer för Herren. När detta lovoffer vid något lämpligt tillfälle frambärs i närvaro av dina otrogna släktingar och bekanta, så blir det ett vittnesbörd om deras hjärtans hårdhet och obotfärdighet. Genom Guds nåd hade också de kunnat komma i det saliga tillstånd som du prisar Herren för.
Det andra jag vill säga dig som blivit frisk till din själ är det varningsord som den sjuke vid Betesda fick av Herren Jesus, sedan han blivit frisk och de åter råkats i templet; Se, du har blivit frisk, synda inte härefter, för att inte något värre må vederfaras dig.
Se, du har blivit frisk till din själ. En sällsynt sak i våra tider. Synda nu inte mer. Vakta dig för dina gamla synder, så att du inte genom dem råkar i samma eller ännu värre tillstånd än förut. Du har samma arvsjuka som hela vårt släkte är behäftat med. Jag menar det medfödda syndafördärvet. Dess lustar kunde snart förleda dig till att göra emot Guds bud. Du lever i en värld som helt och hållet är i den ondes våld. Syndens spetälska råder hos de flesta. Ta dig därför till vara. Se till att hålla dig obesmittad av världen. Stå fast mot djävulen med bön i tron, så att han inte får såra ditt samvete och fördärva din själ. Sök i ordet Jesus Kristus, din själs hälsa, och var angelägen att ofta begå den heliga nattvarden för att få trons liv styrkt och förökat.
Om nu min Herre Jesus vill att denna min provpredikan skall bli det enda Guds ord jag förkunnar för er, så ske Herrens vilja. Men det skulle vara en glädje för mig på Jesu Kristi tillkommelses dag, (ja, redan tanken gläder mig), att genom den själsläkande kraft som Guds ord har, någon av mina åhörare då måtte ställas fram frisk inför honom. Amen, i hans namn.
