• Psalmer
  • Georg ”Jojje” Wadenius och Trio X
  • GWP/Universal

Att använda psalmmelodier i jazzigare sammanhang än bara med orgel och församling var radikalt under 1960-talet, men Leif Strands kammarkör tillsammans med Arne Domnérus och andra kunde väl knappast ana att de skulle skapa en ny genre. Själv är jag mycket förtjust i koralbearbetningar, eller “psalmer på mitt sätt” som det väl oftast heter numera. Bach, med Jesu, bleibet meine Freude och intrikata orgelkoraler, påminner om att traditionen är lång och mångskiftande. Inspelningar med norska Iver Kleive och Knut Reiersrud på orgel och gitarr, och på Anders Widmark, som ensam och i trio gjort jazztolkningar av psalmer och andra sånger, är några favoriter.

Nu har gitarristen Georg Wadenius, tidigare mest känd som Jojje Wadenius, tillsammans med Trio X (Lennart Simonsson, piano; Per V. Johansson, bas; Joakim Ekberg, trummor) gett ut en skiva med psalmer. Gruppen har valt elva melodier ur Den svenska psalmboken, nästan helt uteslutande sådana som prövats under sekler. Bara en är skriven under min egen livstid: De blomster som i marken bor är komponerad redan 1974 av Erland von Koch. Man kan tänka sig att det dröjer lång tid innan nya sånger slår rot.

Många av melodierna är kända även utanför kyrkans väggar: Det är en ros utsprungenBlott en dag och Härlig är jorden behöver knappast någon utförlig presentation. Men det är också de mest kända psalmerna som behandlas med alltför stor respekt; man vågar inte bredda melodi och harmoni, utan spelar den bara rakt upp och ned. Då är det betydligt roligare att lyssna till I denna ljuva sommartid eller Jag lyfter ögat, där man använder psalmmelodierna som en utgångspunkt för något nytt. I synnerhet den sistnämnda, med sin melankoliska melodi, får en vacker ny dräkt av gruppen. Jag uppskattar gitarrens sköna sidomelodi som ger relief åt det man är van att höra.

Låtordningen sticker däremot av mot det invanda. Kanske lider jag som kyrkomusiker av en yrkesåkomma, men jag har väldigt svårt för när kyrkoårskontrasterna blir för stora. Att gå från en julmelodi direkt till en sommarpsalm är ett alltför stort steg.

Ibland hittar gruppen alldeles rätt, som när De blomster som i marken bor blir en ny och bedårande sommarvals med uppfriskad harmonik. Den hade gärna fått hålla på längre.

tagged in 6recension