… Outro

Sofia:
– Vad har Evangelium betytt för er?

Pär:
– Tänker på Evangelium som ett seminarium, i ordets bokstavliga betydelse en fröbädd där nya plantor har fått växa med hjälp av både näring och beskärning.

Sofia:
– Kultur betyder odling. Intressant att båda orden är från växtriket.

I första numret skrev jag såhär i en presentation:

Ordet kultur används ofta om färdiga scenföreställningar, skivor och böcker. Med den tolkningen är kulturen något färdigt som vi förhåller oss till, som i bästa fall kan leva vidare i oss. Men kultur betyder odling. Det viktiga är själva växandet, rörelsen från frö till ax och limpa. Därför är Evangelium i ordets djupaste mening en plats för kultur. Den kultiverade trädgården där tankar får gro.

När man som jag gjort nu tittar igenom alla gamla nummer så ser man hur många som varit med. Jag ska räkna, men tror det är uppåt hundra medverkande.

Pär:
– Ja precis. Nya röster har fått växa fram och utvecklas, vilket inte bara genom artiklarna själva utan genom människorna som påverkats av att ha skrivit dem, har påverkat kyrkan.

Miriam:
– Och vi har haft en bredd på åldrar och traditioner och annat som nog är unik bland svenskkyrkliga publikationer.

Pär:
– Och mitt i ett stundtals surt och hårt debattklimat har Evangelium varit just evangelium – glatt budskap. Kvalificerad kritik och konstruktivt tänkande för kyrkans skull. Hellre vänta och tänka efter än hänga på stormar på Twitter.

Sofia:
– Jag minns någon precis i början som hade tänkt sig att det här nya som annonserades skulle bli ett internetforum, ”där alla får komma till tals”. Den personen var rädd att en tidskrift bara skulle bli ett innegäng runt sina egna cirklar. Jag tror det är precis tvärtom.

Miriam:
– Ja, gått utanför våra egna cirklar har vi gjort. Och dessutom har vi haft väldigt olika cirklar sinsemellan. Det finns ju få beröringspunkter mellan Niklas Hellgren som skrev ”Gud åker skidor” och Björn Svärd liksom.

Sofia:
– Ja, verkligen! Haha!

Miriam:
– Många som velat ha en tydlig ideologisk etikett på Evangelium, har blivit klart störda på att det inte riktigt gått.

Camilla:
– Att låta samtalet ta tid är något Evangelium har stått för. Jag har ibland fått frågan varför det tar sån tid att färdigställa ett nummer av tidskiften. Det saknas bland alla korta kommentarer där svaret ofta är bara någon minut eller sekund borta en förståelse för vikten av också det långa samtalet och den tid som läsning och skrivande faktiskt tar.

Sofia:
– Ja det slukar enormt mycket tid. Jag skulle lätt ha kunnat ha som heltidsjobb att vara redaktör för fyra nummer om året. Ett nummer är som en bok, egentligen.

Nu sista året har allt bara legat på is, så lång tid ska det inte ta. Jag har inte haft råd att arbeta gratis, och sajten kraschade. Vi fick flytta över den, sen när man tar upp gamla trådar har folk bytt namn, ändrat i sina texter, gör nya saker som ska in i presentationen… Och livet pågår. Alla ni har till exempel under de här fyra åren fått barn.

Camilla:
– Det långsamma är såklart frustrerande men det är berikande att alla iblandande, både vi redaktörer och alla skribenter, har annat att göra också, sammanhang att hitta ämnen och textuppslag i.

Sofia:
– Vi har tackat nej till en del saker för att hålla en hög lägstanivå. Det är väldigt ambitiöst och det är jag stolt över. Att vi inte bara gjorde en podd. Det hade också kunnat sätta kyrkokritiken på kartan, men nu gjorde vi mer. Vi bevisade att det gick.

Camilla:
– Enbart berikande är det ju såklart inte heller…

Sofia:
– Jag har gnällt och skällt och önskat att jag haft pengar att ge till inte minst dina skribenter, Camilla. Ofta unga studenter utan inkomster.

Camilla:
– Pengar är ett ständigt huvudbry. Att jobba gratis själv som jag har gjort i många kulturella sammanhang – det får jag väl skylla mig själv för, men jag skäms alltid lite när jag ber andra att skriva utan att kunna erbjuda betalt.

Miriam:
– Och ändå har det varit lättare att få enskilda att skriva gratis än att få församlingar att hjälpa till med pengar.

Sofia:
– Det har varit så otroligt slitigt att få ihop prenumerationer. Det har inte varit så att de rikaste församlingarna har varit mest villiga att betala heller. Jättemycket beröm och klapp på axeln, ”fortsätt så, Evangelium är så viktig, det ni gör är hoppingivande”, men inte mycket handling bakom orden.

Miriam:
– Exakt. De trognaste församlingarna är de små.

Judith:
– Jag är också så stolt över att vi inte bara gjorde en utbyggd blogg eller podd. Det här är så mycket mer och kommer också att bevaras för (forsknings)världen på ett helt annat sätt.

Evangelium har också blivit ett namn att räkna med. Det blev inte ett innegäng.

Jag vill gärna lyfta fram båda sidorna av arbetet: det som syns – tidskriften OCH arbetet bakom – styrelse, hundratals mail och chattar, samstämmighet ibland och ryka ihop ibland.

Skrivarverkstaden i Uppsala, bloggen som vi inte riktigt kunde finna formen för, dygnet på Bjärka-Säby. Alltså detta arbete runt omkring som delvis syftar till produktion och kvalitet, men som i hög grad utgör själva odlandet.

Miriam:
– Samtidigt har det ibland känts tröstlöst. Svårt att få prenumerationer, Vardagsrum som nästan ingen fattade vad det var.

Judith:
– Håller med dig, Miriam, fruktansvärt frustrerande att inte alla bara *fattar*.

Personligen har jag blivit mer stilistiskt slipad. Jag har fått träna ögat för text, både egen och andras. Presumtiva poeter som skickar trevande mail med skrivbordslådans anteckningar.

Sofia:
– Alltså kärlek till alla dessa poeter. Det finns mycket skönlitteratur därute, det insåg vi inte minst med novelltävlingen där det kom nästan femtio bidrag! Jag har också blivit mer slipad stilistiskt. Det är väldigt konkret en skrivarskola att jobba med andras texter. Den skolan borde alltid finnas i olika former i en kyrka.

Den sämsta sidan av arbetet har varit när det blivit ett ok på er, något som slukar tid och energi istället för att ge kraft. Det har inte gått att få till den där kreativa gräsbranden rent organisatoriskt. Andra har gärna haft synpunkter på vad vi ”borde göra”, men inte varit med och gjort dessa saker; crowdsurfa och så vidare.

Miriam:
– Just.

Sofia:
– Så då fryser vi utgivningen nu, och så kanske den vaknar upp någon gång i framtiden eller tar en annan form.

Camilla:
– Jag är klart öppen för att fortsätta i framtiden, kanske är förutsättningarna annorlunda då, kanske ser de likadana ut. Det bästa med texter och kritik är att hjälpa andra att bli bättre skribenter och skarpare kritiker. Jag tror att de här åren har utvecklat min blick för det och också utvecklat mitt eget skrivande, men det finns alltid mer att göra för kulturkritiken.

Sofia:
– Håller med. Mycket värdefullt att hjälpa fram andra. Det är de där relationerna Judith pratade om. Det har också varit ett rent nöje under den här tiden att arbeta tillsammans med Evangeliums fantastiska bildredaktör Simon.

Camilla:
– Jag har också fått höra många positiva och nyfikna ord om Evangelium, framför allt på skolan och inte bara från svenskkyrkliga studenter. Sen finns det också de som inte förstår att vi har orkat för att de aldrig skulle orka själva.

Sofia:
– Bara lite mer hjälp, lite mer stöd från de institutioner som redan finns hade varit skönt att få; stiftelser, församlingar, stift etc, om det hade kommit förslag från dem att få vara en dag i deras lokaler och om de kunnat stå för en billig resa för redaktionen. Om kyrkoorganisationen hade kunnat stötta såna här initiativ istället för att tvärtom knappt svara på mejl när vi vänt oss till dem med förslag om samarbete – det hade räckt långt, tror jag.

Det handlar inte bara om pengar. Kanske handlar det ännu mer om att vara med i samtalet och visa att man tycker det är viktigt. Wejryd fick frågan tre gånger när han var ärkebiskop. Vi har aktivt velat dra in många olika perspektiv, men etablissemanget inom kyrkan har med några lysande undantag inte velat vara med i den idédebatten.

Andra ändan av det hade varit att lägga det helt under Svenska kyrkan med budget och verksamhetsplan och allt, och det tror jag hade tagit död på initiativet på ett annat sätt.

Pär:
– Evangelium gick på export också till andra tidningar genom alla röster som väcktes. Jag tänker till exempel på handboksdebatten.

Sofia:
– Ja, det var i Evangelium som den första artikeln om musiken i handboksförslaget kom för fyra år sedan. Men jag skulle inte ha uppmärksammat handboksförslaget om inte Svensk Pastoraltidskrift hade skrivit en artikelserie om botmomentet i gudstjänsten med anledning av det nya handboksförslaget. Så hänger det ihop, i det ekosystem som det offentliga samtalet är.

Det var ett uttalat syfte att Evangelium skulle bli ett steg mellan den kyrkodebatten som redan existerade och det övriga kultursamtalet. Det allra tydligaste exemplet på det har väl varit handboken, som till slut hamnade i SVT:s morgonsoffa, akademierna engagerade sig, etc etc, inte för att det har förändrat något i sak…

Pär:
– Hoppet är det sista som överger en… Evangelium lyfte ändå fram detta, och beredde förhoppningsvis ett aningen större utrymme och lite mer insikt för frågorna om kyrkan i den allmänna journalistiken.

Sofia:
– Det har den. Helt säkert.

Tack, alla medverkande i Evangelium 2012-2016!

#1: Strukturer
Björn Vikström
Marta Axner
Judith Fagrell
Emil Jörgensen
Carolina Johansson
Göran Greider
Ami Lönnroth
Sofia Lilly Jönsson
Lena Roos
Miriam Wredén Klefbeck
Pär Parbring
Ola Sigurdson
Björn Holm

#2: Arvet
Ami Lönnroth
Jan Eckerdal
Owe Ronström
Helena Wangefelt Ström
Sofia Lilly Jönsson
Mikael Löwegren
Mattias Lundberg
Jonas Lundblad
Andreas Sandberg
Anna Menzies
Karin Eckerdal
Christoffer Skogholt
Josefin Holmström
Judith Fagrell
Camilla Hällbom
Thorsten Schütte
Johan Hansson

#3: Prästen
Sofia Sjö
Eva Haettner Aurelius
Niklas Hellgren
Björn Malmehed
Ludvig Lindelöf
Evelina Johansson
Bim Berglund
KG Hammar
Monica Eckerdal
Karin Långström Vinge
Johan Linnman
Eva Fjellander
Johan Hansson
Dag Sandahl
Karin Nelson
Judith Fagrell
Carolina Johansson
Anna Karin Hammar
Monica Spolén
David Åberg
Björn Gustavsson
Gunvor Vennberg

#4: Av/förtrollning
Staffan Fredén
Kerstin Norborg
Marta Axner
Christoffer Skogholt
Andreas Birath
Andreas Ottosson
Sofia Lilly Jönsson
Josef Bengtson
Jonathan Bäckelie
Judith Fagrell
Johan Karlemo
Pär Parbring
Emma Svensson
Ludvig Lindelöf
Johan Hansson
Madeleine Dahl
Björn Malmehed

#5: Bibeln
Per Klingberg
Magnus Myrberg
Alva Dahl
Halla Sigurdardóttir
Jonatan Edlund
Marta Axner
Miriam Wredén Klefbeck
Josef Forsling
Eva Grelsson
Jakob Nyhlén
John Sjögren
Petra Carlsson
Staffan Fredén
Sofia Lilly Jönsson
Anders Stenström
David Åberg
Anna Greek
Björn Svärd
Elise Bertilsson

#6/7: Gränser
Tomas Bannerhed
Sofia Lilly Jönsson
Staffan Fredén
David Åberg
Björn Malmehed
Maria Klasson Sundin
Miriam Wredén Klefbeck
Christoffer Skogholt
Sofija Pedersen Videke
Andreas Ottosson
Carolina Johansson
Lotta Jacobsson
Camilla Hällbom
Alex Svensson Thorsman
Fredrik Seltman
David Silverkors
Joel Halldorf
Linus Brengesjö
David Kindbom
Pebbles Karlsson Ambrose
Tobias Elof Herrström
Tomas Appelqvist
Erik Eckerdal
Johan Unga

#8: Synden
Per Klingberg
Kristina Wallbring
Cathrin Monell
Lisbet Nilsson
Göran Greider
Emelie Hjerth
Mats O Svensson
Camilla Hällbom
Eva Fjellander
Agneta Lejdhamre
Judith Fagrell
Miriam Wredén Klefbeck
Sofia Lilly Jönsson

#9: Barnet
Lennart Göth
Anna-Carin Collin
Ola Kristensen
Anders Piltz
Maria Klasson Sundin
Karin Rubenson
Tomas Jarvid
Camilla Hällbom
Pär Parbring
Judith Fagrell
Jan Eckerdal
Ninna Edgardh
Maria Hammarström
Åse Gullmarstam
Karin Lindahl
Andreas Stender Møldrup

#10: Blodet
Halla Sigurdardottir
Eva Haettner Aurelius
Sune Fahlgren
Brian Zahnd
Markus Hagberg
Ninna Edgardh
Sven-Erik Brodd
Mikael Löwegren
Ellen Söderblom Saarela
Rikard Roitto
Judith Fagrell
Simon Gustafsson
Agnes Mohlin

#11/12: Pappa
Miriam Wredén Klefbeck
Judith Fagrell
Pär Parbring
Camilla Ekeskär
Sofia Lilly Jönsson
Simon Berg
Ludvig Lindelöf
Gabrielle Björnstrand
Jonatan Edlund
Christer Åsberg
Ann-Helén Andersson
Åsa Norén
Ellen Söderblom Saarela
Marcus Stenberg
Staffan Fredén
Bengt Olof Dike

• Fadern är ett apofatiskt provisorium →