• Embla mitt i kosmos
  • Majken Pollack och Sara Lundberg
  • Alvina Förlag

Embla mitt i Kosmos är Majken Pollacks andra bok om Embla. De två böckerna kan läsas fristående från varandra. I den första boken Emblas universum (Alvina 2011) bygger Embla en rymdraket för att utforska sitt universum, det som är hela hon, där lillasyster Anna inte får plats. När Anna går och lämnar Embla ensam i sitt universum blir det väldigt tyst och tomt där.

Ensamheten är kvar och känns större i Embla mitt i Kosmos. Det fångas av Sara Lundbergs illustrationer som är mörka och dova och känns tomma i bristen på plottriga detaljer som bilderböcker så ofta fylls av, ändå är det en tomhet att upptäcka i, mörkret rör sig i de inte helt perfekta och tillrättalagda bilderna. Det skrämmer lite, liksom ensamheten som bor i det.

Lillasyster Anna syns inte till på en enda av bokens sidor. Embla ska lägga sig och hennes mamma läser ännu en bok men trots det kan Embla inte sova. Berättaren förutsätter att Embla ska ha lätt att sova bara för att hon ligger i ett tyst och stilla rum, men Emblas kropp vägrar och hon ropar på sin mamma och säger ”Tänk om jag är alldeles ensam”. Emblas mamma förstår inte vad Embla säger, hon är ju där. ”Vi är i alla fall tillsammans”, ropar hon från köket, men Embla pratar inte om att inte vara tillsammans. Hon pratar om att vara ensam. ”Tänk om ingen annan finns som jag finns.”

Mamman svarar att hon och Embla var som en, alltid tillsammans, när Embla låg i hennes mage. När hon föddes blev hon en helt egen person som kan välja när hon vill vara ensam eller tillsammans. När jag läser de raderna börjar jag fundera på varför Embla får det svaret av sin mamma. Jag tror att hon förstår vad Embla menar och jag tror också att hon inte kan eller vill berätta sanningen. Man kan inte alltid välja om man vill vara ensam eller tillsammans och det är en jobbig insikt men Embla har själv upptäckt det. Hon har också upptäckt att det går att vara tillsammans och ensam på samma gång. På bussen var hon tillsammans med Bo och Vera men hon kände sig samtidigt alldeles ensam.

Embla verkar nöjd med det svar hon får av sin mamma för till slut somnar hon medan mamma står i dörren och kikar in i det mörka sovrummet.

Stora frågor tar allt oftare plats i svenska bilderböcker och samtidigt har författare och illustratörer blivit bättre på att vända sig både till barnen och de vuxna som läser böckerna. Det är utmanande och bra. Det finns en föreställning om att bilderböcker bara ska vända sig till små barn, men jag tror att allt fler är på väg att avfärda den föreställningen. Även om författarna och illustratörerna är bra på att också vända sig till de äldre läsarna har dock förlagen och bokhandlarna fortfarande svårt att placera den typen av böcker. Jag har också svårt att placera en bok av den här typen, Embla mitt i Kosmos. Men det är inget som säger att den här boken inte går att läsa för det lite äldre barnet, som visar att barnets stora frågor tas på allvar och som samtidigt väcker tankar hos den vuxne läsaren.

tagged in 9rad5fyrasma