Lövestad den 28 oktober 2015
Till ansvariga för ”Gemensamt ansvar”
Undertecknad är kontraktsprost i två kontrakt med sammanlagt 17 ekonomiska enheter. De flesta är små landsbygdsförsamlingar, en del med tämligen många kyrkor i förhållande till medlemsunderlag och ekonomi.
Först och främst är det positivt att frågor kring våra fastigheter lyfts. Det är viktigt att förstå att ”ärvda kyrkor” inte bara kan vara en enskilds församlings angelägenhet. Vissa enheter har så få som 250 kyrkotillhöriga per kyrka. Andra är i den lyckliga situationen att ha drygt 3 000 kyrkotillhöriga per enhet, som jämförelse har Malmö pastorat cirka 6 800 tillhöriga per kyrkobyggnad. Några har underbara klenoder som verligen är en del av den svenska kulturskatten, andra har i detta sammanhang kyrkor som är utan egentligt kulturhistoriskt värde.
Vad vi inte riktigt förstår är hur den enskilda församlingen skall kunna möta de kyrkotillhöriga när det står klart för dem att just deras kyrka skall överlåtas på trossamfundet, den kyrka där de döpts, konfirmerats, gift sig och räknar med att bli begravda i. Skall den stängas för gudstjänstfirande? Kyrkan kanske inte har så stort kulturhistoriskt värde men väl ett personligt mycket högt värde, affektion för den enskilde och dennes familj.
Denna fråga kommer att bli både aktuell och svår. Läser man utredningens bilagor står det klart att utredningen föreslår en minskning av utjämningsbidraget för våra 17 enheter på totalt nästan tre miljoner kronor årligen, 14 enheter är förlorare, somliga stora sådana, tre är vinnare. För vissa enheter är påfrestningen så stor att det inte längre finns förutsättningar att fortsätta som egen församling. Väl fungerande enheter, förvisso med knapp ekonomi, riskerar att försvinna och med dem engagemang och lust för kyrkans huvuduppgift. Man kan ana att det finns en bakomliggande agenda, nämligen att tvinga små enheter till ett samgående till större enheter.
Det tycks som om den mest missgynnade gruppen är landsbygdsförsamlingar, som ofta har många kyrkor och få tillhöriga. Det talas om diakonibidrag, det talas om att barn skall uppvärderas i det tänkta systemet, det talas om missionsuppgift, det talas om glesbygdsbidrag; alla dessa uppgifter finns också i en landsbygdsförsamling. Jag är rädd att om förslaget genomförs så kommer ekonomin i många små landsbygdsenheter att slås sönder. Många förtroendevalda och kyrkoherdar är oroade över att landsbygdsförsamlingarna tycks bli stora förlorare.
Det är min förhoppning att denna oro tas på allvar. Det är min förhoppning att det finns någon sorts solidaritet i vår Svenska kyrka. Därför hoppas jag att framför allt utredningens förslag utjämningssystem får en rejäl översyn med en konsekvensbeskrivning för framför allt de små landsbygdsförsamlingarna.
Med vänliga hälsningar
Åke Appelgren
Kontraktsprost i Vemmenhögs, Ljunits, Herrestads och Färs kontrakt
T f kontraktsprost i Österlens kontrakt
