boyeinsida

Kära Karin

Det är inte för att skriva något om hur du har berört mig med din poesi (även om det är precis vad du gör) eller för att skriva hur du genom romanen Kallocain i mina tonår öppnade upp ett för mig nytt sätt att se på samhället med misstänksamma ögon (det gjorde du aldrig, i själva verket började jag uppskatta dina verk först ett par år senare). Det av dina verk som har gjort störst intryck på mig är romanen Kris. Om mina reaktioner på den skriver jag till dig om.

Det är så mycket jag vill skriva till dig och Malin Forst. Malin Forsts kris handlar om så mycket. Det första jag som läsare lägger märke till är konflikten mellan tron och sexualiteten. Det är också det jag tror att andra som läser Kris lägger märke till först. Malin Forst finner svaret i sin längtan bort från Gud, kyrkan i attraktionen, i klasskamraten Siv Lindvalls nacke, ”Jag vill vara där Siv är”. Jag vill så gärna säga till Malin, och till dig, att hon idag kanske hade funnit att längtan bort från det kristna seminariets föreläsningar av lydnadens dygd utan att för den sakens skull behöva klippa banden till Gud. Att hon idag hade förstått och blivit visad att det inte behöver finnas en konflikt mellan tron på Gud och en trygghet i att vara sig själv oavsett sexuell läggning. Men det är också möjligt att hon inte hade kommit bort från tanken och känslan av att det finns en motsättning mellan ett liv med Gud och henne själv.

Jag har inte alls gått igenom samma saker som Malin Forst, eller som du Karin. Men den kris du låter Malin gå igenom tror jag bottnar i en grundläggande konflikt som alla människor tampas med gemensamt, även om den för vissa passerar obemärkt och andra slås till marken av frågorna den väcker. Det handlar om svårigheten i att hitta in eller ut ur relationen till Gud. Det som är svårt är att inse att vi har ett val. Malin Forst förebrår sig själv för att hon inte har viljan att lyda Gud. Att följa viljan bort från Gud är också ett val.

Du beskriver den här konflikten med både skärpa och humor. Jag skrattar när jag läser avsnittet Dialog I: Om sunda ideal. I den diskussion som förs mellan en medicinare, en humanist och en teolog om Malin Forsts nevrasteni ser jag inte bara en diskussion om hur man ska och inte ska betrakta nevrasteni utan också en utläggning av den konflikt som rör sig i Malin Forst, den om vems vilja och ideal man ska följa, Guds (eller snarare de religiösa seminariets) eller de egna. Den konflikten känner jag såväl igen. Jag tror att Malin Forst hade trivts bättre i dagens kyrka samtidigt som hon också hade haft det lättare att följa viljan bort idag.

Camilla Hällbom

tagged in 6nathanfaces