Foto/illustration: Agnes Mohlin.

Foto/illustration: Agnes Mohlin.

Blodpudding på tallrik, blodpudding som flyger, närbilder på blodpudding och halvmåneformade blodpuddingsförpackningar i massor – det går inte att ta miste på motivet i detta nummers bildkonst för Evangelium på temat blodet.

Agnes Mohlin är född 1988 och har en masterexamen i fri konst från Konstfack i Stockholm och en arkitektutbildning från Köpenhamn. Hon har tidigare jobbat med fontäner och är särskilt intresserad av vätskor som rinner och sprutar. I verket ”Don’t Work – Cry! /Det mobila monumentet” ställde hon fram en skulptur på Telefonplan med vatten och skum som i formen av tuttar och ögon som svämmade över och grät floder.

Detalj ur Agnes Mohlins verk Don’t Work – Cry! /Det mobila monumentet, som ställdes ut på Telefonplan i Stockholm.

Detalj ur Agnes Mohlins verk Don’t Work – Cry! /Det mobila monumentet, som ställdes ut på Telefonplan i Stockholm.

– Det är roligt att syssla med det monumentala i skulpturen men också att bygga in sig själv i det offentliga rummet, att göra konsten kroppslig, säger Agnes Mohlin som berättar att barnen på Telefonplan gillade skulpturen.

Foto/illustration: Agnes Mohlin.

Foto/illustration: Agnes Mohlin.

Fotoserien som hon skapat för Evangelium utgår alltså från en klassisk maträtt. Blodpuddingen ger många associationer till blod, kött, tillhörighet, klass och så vidare men den är här inte arrangerad på något speciellt symboliskt vis. Symboliken ligger i materialet och inte i kompositionen. Med det starka, röda filtret upphör det att vara matfotografi och blir en närgången, nästan påträngande men ändå objektiv, studie av motivet.

– Blodet i blodpuddingen kommer ur kroppen, går in i andras kroppar och blir avföring som leds ut i vattnet och tas upp av fiskarna och vidare i andra kroppar. Jag var intresserad av det där kretsloppet.

Hon säger att blodpuddingen var logisk i sammanhanget, så svensk och vardaglig samtidigt som den består av blod.

– Och det är någonting lite äckligt att tänka på, det är inget guldkantat innehåll i blodpuddingen.

Agnes Mohlin vid sin skulptur Crying monument (what is fixed will always be broken). Foto: Anna Ihle.

Agnes Mohlin vid sin skulptur Crying monument (what is fixed will always be broken). Foto: Anna Ihle.

Vinet och brödet i en judeo-kristen kontext står för livets guldkant och nödtorft, det heliga och det mänskliga. Genom hela bibeln lyser symboliken tydlig i Noas vinstockar som han planterade på marken, mannabrödet från himlen och bröllopet i Kana. Blodpuddingen är nästan som en sammansmältning av den tanken, som ett bröd bakat på blod.

Agnes Mohlin berättar att hon faktiskt en gång gjort en vinskulptur som hon funderade på att använda till Evangelium innan hon bestämde sig för blodpuddingen.

Under en månad i Finland i somras lärde hon sig att hugga sten, och hon ska snart åka och skära ut kalksten till en skulptur som ska stå på en vårdcentral på Öland, ”Cirkulation”. Där återkommer det gråtande ögat som motiv.

Hon tycker att det är skönt att veta att det inte måste finnas en intellektuell förklaring till konsten. Efter en tids konceptkonst där idén varit det viktigaste i verket är kanske materialet tillbaka i konstvärlden.

– Det känns roligt att återgå till den gamla hederliga skulpturen. Jag kan bara göra ett stort stenöga som gråter.

Eller fotografera blodpudding, och låta innehållet stå för sig själv.

tagged in nr10-rad5-1st