Essä

Vampyrens liturgi

Johan Karlemo

Nummer 4, publicerad 20 juni 2013

Vampyren är en aristokrat som för att kunna leva slukar andras liv, istället för att släcka törst skänker en omåttlig törst, istället för evigt liv ger en evig död – motsatsen till Jesus. I skräckkulturen används traditionella symboler för det goda som bärare av mörker och ondska. I några reflektioner över vampyrer i böcker och på film spårar Johan Karlemo kristna linjer i vampyrens omvända liturgi.

"The haunted lane" - Stereogram av Melander. Källa: Library of congress.

”The haunted lane” – Stereogram av Melander. Källa: Library of congress.

Ät mitt kött, drick mitt blod. Kom till mig så ska du ej hungra. Ät mitt kött, drick mitt blod. Kom till mig så ska du ej törsta.

Denna travesti på en känd psalm från klostret i Taizé är en mer bokstavlig tolkning av nattvarden, men håller sig ändå inom bibliska ramar. I den kristna traditionen har man tänkt att det händer något med brödet och vinet som man äter och dricker i mässan, det förändras till att bli Jesu kropp och blod – vad som specifikt sker har olika kyrkliga inriktningar dryftat genom historien.

Kristen tro bär också föreställningen att människan genom att dö bort från sitt gamla liv kan födas på nytt och få ett evigt liv. Dessa grundläggande kristna tankar är också två nycklar som går att använda för att förstå vampyrmyterna. Att död krävs för att liv ska skapas är dock inget unikt för kristen tro utan finns med i många skapelsemyter, där kroppen från en död Gud blir till grundmaterialet för jorden. Den babylonska skapelsemyten är ett exempel på detta. I eposet Enuma-Elish beskrivs hur guden Marduk besegrar draken Tiamat. Marduk delar kroppen och låter halva kroppen användas som grund till himlen och andra halvan till jorden. Den judeo-kristna skapelseberättelsen skiljer sig från dessa tankar genom att poängtera att jorden skapades av Gud och inte av befintlig materia.

Många som har tolkat symboliken i vampyrberättelserna har ofta fokuserat på vad tandbetten från en vampyr betyder. Det är inte så konstigt, för vad kan vara mer typiskt för en vampyr än hur han böjer sig ned över en kvinna och sätter tänderna i hennes hals. Skådespelaren Bela Lugosi byggde en hel karriär på att göra detta med elegans och stil. Bettet har ofta tolkats som en sexuell akt, en sorts penetrering av kvinnan. I mitt tycke är det en alldeles för ytlig förenkling. Jag vill göra några teologiska reflektioner.

Vampyrens liturgi är motsatsen till kyrkans

Vampyrmyten i en grovhuggen form med varelser som dricker blod finns spridd över hela jorden och i mängder av kulturer. I den judiska mystiken finns en varelse med namnet Lillith. Enligt myten var hon egentligen den första kvinnan som skapades, till att vara jämlik den förste mannen Adam genom att ha en fri vilja. Lilith ville därför inte underordna sig Adam och flydde ut i öknen där hon idkade umgänge med demoner. Detta umgänge resulterade i olika varelser, som vampyrer.

Synen på att en god kvinna bör underordna sig mannen fick här religiösa implikationer. Lilith undvek sitt öde som kvinna med ett fasansfullt resultat. När hon vägrade att lyda Adams order ersattes hon av Eva som formades av Adams revben.

I västvärlden har synen på vampyrer mer präglats av kristendomen och kyrkan. Min grundläggande tes är att när mystiken omkring prästens till synes magiska handlande i samband med mässfirande minskade med sekulariseringen ökade behovet av att hitta en ersättning för ett mystikt handlande. De ursprungliga myterna om vampyrer förvandlades från monster i en förkristen myt till något mer bekant i det borgerliga samhället, nämligen en aristokrat. En man med elegans och självkontroll som har möjlighet att ge vidare av sitt arv och sitt liv, med en stark dragningskraft på kvinnor. Bram Stoker, född 1847 på Irland och grundare av vampyrromangenren, skapade en karaktär han kallade för Dracula. Man tror att Stoker fick inspiration till figuren från fursten Vlad III Dracul, en mytomspunnen härskare i medeltidens Rumänien – det är samma ord som drake, som också betyder djävul.

Namnet är passande. Det verkar som att allt Stokers Dracula åstadkommer är motsatsen till vad Jesus gjorde. För att Dracula själv ska kunna leva slukar han andras liv. Istället för att släcka törst så skänker han en omåttlig törst. Istället för evigt liv ger han evig död, även om det till synes verkar vara liv.

“Samtidigt inleder hon en relation med en vampyr som inte dricker blod från människor. Hans namn är Angel.”

I tidig vampyrlitteratur stoppades vampyren med vigvatten, vilket egentligen är dopvatten, eller med ett krucifix. Dessa saker är symboler för något heligt och gott i vår kultur och vampyrer är en symbol för något som inte är från Gud. En djupare analys av relationen mellan kristna symboler och vampyrer skulle kunna vara att dopvattnet är en symbol för en förening mellan Gud och människa som leder till evigt liv. Denna symbol skulle ”påminna” vampyren om att den egentligen är död och inte kan ingå denna förening. Man kan se det som att krucifixet ”påminner” vampyren om att det bara finns en väg till evigt liv. Ett annat sätt att tolka mytbildningen kring vampyrer är att analysera vilka som skapat myterna och i vilket sammanhang. De tidiga vampyrfilmerna gjordes på 1930-talet. Enligt Ann Kordas i essän Roman Catholic Imagery in American Vampire Films of the 1930s har likheterna mellan den moderna vampyrmytologin och ritualer i den romersk-katolska kyrkan ett syfte. Syftet är att göra folk rädda för katoliker. Det går att se i symboliken kring religiösa attribut såsom vissa kläder men även i att miljöerna som berättelserna utspelas i ofta är länder dominerade av katolska kyrkan.

"Andefotografi" av John K. Hallowell (ca 1901). Källa: Library of Congress.

”Andefotografi” av John K. Hallowell (ca 1901). Källa: Library of Congress.

Kvinnorna styrs av sina känslor

I serien Buffy och vampyrerna är de klassiska rollerna till viss del sammanblandade. I serien är Buffy en i raden av legendariska vampyrdödare som har till uppgift att skydda världen från det onda, vilket innebär att döda så många vampyrer som möjligt helt i enlighet med tidigare vampyrmyter (de klassiska metoderna för att döda vampyrer med hjälp av att stöta en påle i hjärtat på den är även i denna serie gångbara; vampyrerna tar även skada av vigvatten och krucifix). Samtidigt inleder hon en relation med en vampyr som inte dricker blod från människor. Hans namn är Angel. På samma sätt som Dracula utmålas som en elegant person med stor karisma har vampyren Angel en enorm självkontroll så länge som han inte släpper fram sina egna känslor. Karaktären Buffy utvecklas genom serien men det är tydligt att hon i mångt och mycket har en stark koppling till en primitiv urmoder till vampyrdödarna, vilket man kan se i ett avsnitt i femte säsongen av TV-serien där Buffy genomgår en andlig upplevelse och får möta sin urmoder. Spelet mellan centrala existentiella aspekter av livet, döden och kärleken ställs på sin spets när Buffy ställer sig frågan om hon är kapabel att älska. Tydligt är även här att kvinnan är den lidelsefulla och har ett mer primitivt känsloliv.

Liksom kvinnorna i Bram Stokers Dracula är Buffy impulsiv och känslostyrd. Hon försöker att fördjupa relationen till vampyrvännen trots hans tveksamhet och rädsla för vad som ska hända om han släpper efter och hänger sig fullständigt åt Buffy. I den senaste i raden av storfilmer om vampyrer finns Twilight (2008), där huvudpersonen är människan Bella. Hon följer i traditionen av känslostyrda kvinnor i vampyrfilmer när hon blir kär i vampyren Edward. Det är hon som tar initiativet till relationen och även hon som tar initiativet till sex. Edward beskrivs som en förfinad person med intresse för pianospel, helt enligt borgerlighetens skisser från början av 1800-talet.

Religionen och de religiösa har i många avseenden fått vara det som avgör normerna i samhället. Så har frågor om vad som är manligt och vad som är kvinnligt avgjorts. När den institutionella kyrkans betydelse har minskat i samhället har sekulära ideologier fått ta över den normativa rollen. Den gamla tanken att kvinnan är underställd mannen har förflyttats in i filmfiktionens värld från den religiösa världen, men har likväl samma innehåll. På samma sätt är vampyren en produkt av uråldriga myter.

Kristen tro finns med i populärkulturen, ibland omvänd så att traditionella symboler för det goda blir till bärare av mörker och ondska. Kampen mellan gott och ont är ändå där som den grundläggande konflikten. Kanske är det en längtan efter Gud, ett hopp att under kan ske som gör att vi söker efter övernaturliga förklaringar och vill tro på det som segrar över mörkret.

 

 

Johan Karlemo är präst i Lycksele med ett stort intresse för hur människors tro och tankar gestaltas i populärkulturen.

 

Skriv ut