Leif Nordenstorm

Leif Nordenstorm

Leif Nordenstorm är född i Kiruna och präst i Svenska kyrkan, TD med inriktning på asiatiska religioner, nya religioner och fornnordisk religion, samt direktor för Stiftelsen Fjellstedtska skolan i Uppsala.

Litteratur

Bärare av evighet

Leif Nordenstorm

Nummer 4, publicerad 20 juni 2013

Læstadianismen är en livskraftig rörelse i Svenska kyrkan. En ny bok om dess historia ger kunskap om uppkomsten och förståelse för dagens kyrkoliv. En rörelse där både skapelse- och frälsningsperspektivet finns med och där människor får systematisk undervisning om den kristna tron har all möjlighet att växa sig stark, skriver Leif Nordenstorm.

Den som tillfälligt besöker en læstadiansk gudstjänst i vår tid lägger ofta märke till att psalmerna sjungs långsamt och ur 1937 års psalmbok, att textläsningarna görs ur Karl XII:s bibel eller reformationsbibeln, att det är två predikningar i varje gudstjänst och att många eller alla av de närvarande kvinnorna bär huckle (sjalett) under gudstjänsten, som genomförs helt och hållet av lekmän (undantagsvis kan en präst medverka). Vanligtvis är besökarna många. Barn, ungdomar och medelålders personer utgör majoriteten av den gudstjänstfirande församlingen. Ett säkert tecken på att en laestadiansk gudstjänst pågår är att många minibussar står parkerade utanför kyrkan.

Detta verkar gå stick i stäv med den vanliga uppfattningen i Svenska kyrkan att det är viktigt att gudstjänsterna förnyas för att fler skall hitta vägen till kyrkan.

”Väckelse i gränsland” innehåller föredrag från ett stiftshistoriskt symposium 2009 med Luleå stiftshistoriska sällskap som värd. Temat för föredragen var inte den nuvarande læstadianska rörelsen utan dess uppkomst och historia. Den som är intresserad av varför rörelsen är så livskraftig i dag kan hitta en del av förklaringen genom att studera dess historia.

“… superiet var ett oerhört problem och många samer lurades att byta sina nyslaktade renar mot brännvin.”

I artikeln om ”Lars Levi Læstadius teologi” konstaterar Lilly-Anne Østtveit Elgvin att Læstadius förenade ett skapelse- och ett frälsningsperspektiv. I sina predikningar vände han sig till enkla människor, bland annat till samer som på den tiden ofta behandlades som mindervärdiga. Læstadius tog dem på allvar som likvärdiga människor, men predikade samtidigt mycket strängt mot allt alkoholbruk, eftersom superiet var ett oerhört problem och många samer lurades att byta sina nyslaktade renar mot brännvin. Just genom sin stränghet i den frågan visade han att alla människor i sin egenskap av ”evighetsvandrare” var värda respekt. Ingen skulle få misshandla sig själv genom alkohol. (Ordet ”evighetsvandrare” är inte särskilt känt i vår tid. Det användes på 1800-talet och syftade på att en människa och hennes liv inte bara hade en övergående betydelse. Människan var evig och därför var allt hon gjorde viktigt i evighetens perspektiv).

I ”De laestadianska missionsskolorna 1848-1862” redogör Sölve Anderzén för en skolform som infördes i Tornedalen, Torne och Lule lappmark av Læstadius. På minst 24 platser organiserades skolor. Dessa var en integrerad del av väckelsen och bekostades med insamlade medel. ABC-boken, Luthers lilla katekes, psalmboken, Læstadius predikokoncept och Kristi lidandes historia är exempel på sådant som studerades i skolorna.

I ”’Du får ta hand om dem’ Några tidigare okända brev skrivna av Lars Levi Laestadius” beskriver Sölve Anderzén hur sexton brev som tidigare varit okända för forskningen blivit tillgängliga för några år sedan och hur dessa analyserats och bidragit med ny kunskap om læstadianismens historia. Även själva breven publiceras i boken. I ett brev från 1858 berättar Læstadius om en Stockholmsresa och om möten med ”Doctor Fjellstedt och några andra Christendomens vänner” och om ”Baptisten Skräddaren Möller” som ”sades hafva satt Rosenius myror i huvfudet”. Detta spännande avsnitt avslutas tyvärr med orden: ”Mycket vore att berättat, men papperet blir slut.”

”Väckelse i gränsland” är en bok för alla som vill studera väckelsehistoria. Jag kan omedelbart hämta ett par erfarenheter från boken: en rörelse där både skapelse- och frälsningsperspektivet finns med, och där barn och ungdomar (och vuxna) får systematisk undervisning om den kristna tron har all möjlighet att växa sig stark. Alternativa gudstjänstordningar har däremot betydligt mindre vikt för kyrkotillväxt.

 

 

 

Väckelse i gränsland. Ur laestadianismens tidigaste historia.

Daniel Lindmark (red)

Luleå stiftshistoriska sällskap, Umeå, 2012

169 s.

Läs mer
Skriv ut