Litteratur

Tomas Sjödin-paketet

Tidskriften Evangelium

Nummer 1, publicerad 2 oktober 2012

Många är säkert bekanta med författaren och predikanten Tomas Sjödin, som blivit känd för sina filosofiska betraktelser över vardagslivet och dess andliga komponenter. Synen på livet som ett lån och en gåva samt förmågan att se det lilla i det stora präglar Sjödins författarskap.

Verbum förlag ger nu ut Tomas Sjödin collection, där Sjödins bästa ges ut i pocketformat för att ge en ny generation läsare chansen att göra hans bekantskap. I samarbete med Verbum har Evangelium nu nöjet att lotta ut tre bokpaket innehållandes Ett brustet halleluja, Eftervärme och När träden avlövas ser man längre från vårt kök. För att delta i utlottningen mejlar du info@tidskriftenevangelium.se och anger dina kontaktuppgifter.

Vi publicerar ett utdrag ur Ett brustet halleluja, där författaren och hans hustru rest i Johannes av Korsets fotspår och funnit den cell där Johannes satt i fängelse, anklagad för upproriskhet mot överordnade men förmodligen offer för en politisk konflikt:

 

Som än mer plågsam beskrev han dock kampen mot det andliga mörkret, eller ”natten”. Han led under andlig torka och en känsla av att Gud övergett honom. När han mest behövde Gud blev Gud som en främling för honom. Johannes levde månader i detta mörker. Men någonting hände med honom i cellen, ett möte med Kristus, ”en viss vänlig närvaro och kraft”. Släpad över sina egna resursers tröskel blev hans enda tillflykt den Gud som strömmar in i livets mörkaste kyffen. I mörkret avslöjades Kristus villkorslösa längtan efter att få älska honom.

Jag sätter mig på en parkbänk vid stadsmuren och försöker tänka mig vilka av de ljud som hörs som möjligen kunnat leta sig in genom den lilla gluggen till Johannes cell. Mycket gick att stänga ute, men inte ljuden. Han bör ha hört klockorna från katedralen och från alla andra klocktorn. Det här är staden där klockorna aldrig tiger. Det ringer från något av stadens torn nästan hela dygnet. Säkert gav klockornas klang välkomna hälsningar och påminnelser till Johannes om att det i staden fanns människor som samlades till bön. Ändå skriver han nästan inget alls om det. Det han skriver desto mer om är ett annat ljud, flodens forsande vatten. När man sitter här förstår man att det strömmande ljudet måste ha fyllt Johannes trånga cell dygnet om.

Av det ljudet gör Johannes teologi. ”Sådan här är Gud”, säger han, ”alltid inströmmande.” Han menar att Gud hela tiden rör sig i riktning mot oss, att han inget hellre vill än att möta vår längtan. ”Om själen söker Gud, söker hennes Älskade henne mycket mer”, skriver han i Levande kärlekslåga. Rörelsen är inte så mycket att vi sträcker oss mot Gud, som bekant orkar man inte alltid det, poängen är den motsatta rörelsen. Gud forsar mot oss. Floder har tre egenskaper. Den första är att de kastar sig över och översvämmar allt de möter, den andra att de fyller alla hålor och djup som de finner i sin väg och den tredje att de brusar så starkt att alla andra ljud överröstas.

 

Skriv ut