Till minne: Malin Andersson

Tidskriften Evangelium

Nummer 1, publicerad 2 oktober 2012

Vår kära vän och kollega Malin Andersson, Örebro, har 41 år gammal lämnat jordelivet. Hon gick ur tiden den 7 juni, mitt i den ljuva försommaren då Skaparens vänliga grönska och rika dräkt smyckar dal och ängar.

Malin föddes i Karlskoga och flyttade efter gymnasietiden till Uppsala för teologistudier. Det var där vi fick förmånen att lära känna Malin. Hon prästvigdes för Karlstad stift 1999 och hade sin första tjänst i Stora Kils församling. Därefter har Malin varit präst i Örebrofösamlingarna Längbro, Adolfsberg-Mosjö-Täby, Nikolai, Klosters församling i Eskilstuna, Glanshammar och nu i Stora Mellösa-Norrbyås-Gällersta församlingar.

Malin kämpade alltid med att uttrycka sig, inte bara i ord. Som Ordets förkunnare fick hon användning för sina gåvor som texttolkare. Malin var en god och jordnära teolog med en uppskattad intellektuell spänst. Färg och form var viktiga uttryckssätt för Malin som gärna hade en pensel i handen. I de tidiga försöken att kombinera trosuttryck och färg reste Malin till Kairo för att lära sig skriva ikoner i den koptiska traditionen. När man inte längre fick tända ljus inne i Längbro kyrka eftersom den är obemannad så formgav hon det ljusträd som nu står utanför kyrkan och som smiddes av Lina i Karlslund.

Malin levde med drömmen om att kunna bli konstnär. Efter studier vid Örebro konstskola hittade Malin uttrycksformer som passade henne. Det blev mycket av rörlig bild, performance och text. 2011 hade hon en utställning med videoinstallationer i Gällersta kyrka där lokalhistoria skildrades genom en sällsam förening av bild och ljud. Intervjuer vävdes samman med gamla Gällerstafoton, filmklipp som visade flinka syföreningsfingarar i arbete kombinerades med ljudet av samtal som vi känner igen från sådana sammanhang och bilden av det livgivande vattnet projicerades i dopfunten till ackompanjemang av ett stillsamt droppade. Så sent som 3 juni i år avslutade Malin en utställning i konstfrämjandets lokaler i Wadköping, ”Och det smakade sött som honung”, där hon på ett utmanande sätt berör det som varje präst ständigt arbetar med: att tugga och bearbeta Guds ord. Utställningen innebar att Malin äntligen blev erkänd som konstnär men den mötte också hård kritik och det gjorde henne ont. Därför var det extra glädjande att få läsa recensionen i Nerikes Allehanda där Stefan Nilsson skriver: ”Det är en tankeväckande och skarp videoinstallation som Malin Andersson gjort”. Malin gladdes mycket över detta omdöme liksom över konstkritikerns ord: ”Hon har en kontext att ösa ur som lär generera många intressanta verk ur hennes hand.” Vi delar helt och fullt hans uppskattning men får med tårar i ögonen konstatera att det tyvärr inte blev så som han och vi hade hoppats.

Vi hade under många år förmånen att ofta få ta del av Malins tankar och kreativitet på olika sätt men vi kommer främst minnas henne som en lojal, varm, ärlig och glädjespridande mycket god vän. Som präster vet vi att det är svårt att möta döden som vän och anhörig. Nu blir orden i 1 Kor 13:12 så verkliga och nära: ”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då ska den bli fullständig som Guds kunskap om mig.” Det är svårt att förstå att Malin är död och frågan ställs, nu som alltid när någon dör alldeles för tidigt: Varför? Den frågan försöker vi lära oss leva med genom våra böner. I förtröstan på den Uppståndnes löfte om evigt liv ber vi att Malin nu får vila i Guds närhet och vi sörjer med hennes närmaste, livskamraten Eeva-Liisa, föräldrar och farföräldrar samt vänner över hela världen.

Catharina Larsson, Oviken
Karin Johannesson, Uppsala
Kent Karlson, Mjölby

 

 

Skriv ut