Emil Gustafson, predikant och författare från västra Närke (1862-1900) blev bara 38 år gammal. Genom att göra sitt personliga lidande till en praktik fick det en djupare mening som markerade distans till modernitetens betonande av framgång och hälsa. Förre ärkebiskopen KG Hammar har läst en avhandling om ett stycke evangelikal historia som kan komma att användas som en introduktion i spiritualitetsforskning.
Joel Halldorf disputerade i april 2012 på avhandlingen Av denna världen? Emil Gustafson, moderniteten och den evangelikala väckelsen (Artos & Norma förlag). Jag hade tur som blev ombedd att recensera denna avhandling. Annars hade jag nog inte läst den. Helgelseförbundet ligger lite långt från min kyrkliga vardagsverklighet och jag tänkte väl att det räckte med den kortfattade handbokskunskap som omfattar några namn, några särdrag och kanske lite till. Men jag utsattes för en stark läsupplevelse på flera plan. Avhandlingen är synnerligen systematiskt uppbyggd och därför lättläst. Den handlar i grunden om hermeneutik, vilket är mitt livs passion. Och den kan i framtiden komma att användas som en introduktion i spiritualitetsforskning, och göra denna mera begriplig och öppen för kreativ diskussion.
Syftet med avhandlingen är att skildra relationen mellan den evangelikala väckelsen och moderniteten genom en fallstudie av Emil Gustafson, predikant och författare från västra Närke (1862-1900). Det är Emil Gustafsons spiritualitet som står i avhandlingens fokus. Därmed har redan tre begrepp nämnts som inte är självklara i sin betydelse, tvärtom finns det omfattande diskussioner om vad som menas med evangelikal och den evangelikala rörelsen, modernitet och spiritualitet. Halldorf för omfattande diskussioner kring alla tre begreppen och i samtliga fall bidrar han med nya perspektiv och annorlunda betoningar. Författaren ”förstår spiritualitetsbegreppet som en hermeneutisk kategori, med vars hjälp de identitetsbärande aspekterna av en persons eller en rörelses religiösa liv lokaliseras och analyseras”. Att avhandlingen präglas av en hermeneutisk grundmedvetenhet visar sig i att föremålet för studiet måste belysas utifrån olika perspektiv där inget kan ge en fullständig bild. Det innebär också att undersökningen knappast kan komma till ett färdigt resultat, vilket hör samman med att det finns alltid mer att säga och att också andra perspektiv kunde ha blivit valda. Hermeneutiken vill också få oss att se den ständigt dynamiska växelverkan mellan helhet och delar, och det är just här som Halldorfs bidrag till spiritualitetsforskningen tar fäste. Han vill nämligen visa på den inneboende dynamiken och interaktionen mellan olika drag i spiritualiteten mer än tidigare forskning förmått. Denna, menar Halldorf, har lätt hamnat i långa listor på bärande inslag i en persons eller rörelses andlighet. Som jag förstår det är det just denna ambition att komma åt dynamiken och växelverkan i Emil Gustafsons andliga identitet som resulterat i den mycket systematiska uppbyggnaden på avhandlingen.
I avhandlingen symboliseras spiritualiteten av ett moln. Det är säkert ingen tillfällighet. Molnet placerar avhandlingen i mystikhistorien, där detta kommit att stå för vår mänskliga oförmåga att förstå Gud. Gud som mysterium är bortom all mänsklig fattningsförmåga. Men samtidigt är sökande och längtan mänskliga grundkategorier, så vi gör våra försök att förstå så ansvarsfullt som möjligt. Halldorf har valt att göra molnet tredimensionellt. De tre dimensionerna, som återkommer i avhandlingens uppbyggnad, är teman, motiv och praktiker; längd, bredd och djup om man vill se det så.
Moderniteten är den yttre kontexten
Det finns fem teman behandlade. Dessa är omvändelse, kallelse, lidande, helgelse och andlig erfarenhet. Dessa teman, som kunde varit flera men som också inte helt kan skiljas från varandra, undersöks på samma sätt. Först temats roll i Emil Gustafsons livshistoria, sedan dess plats i hans teologi sådan det framträder i förkunnelse och författarskap. Slutligen förs en diskussion om temat i relation till moderniteten. Just förhållandet till moderniteten är ju avhandlingens huvudsyfte, och modernitet tolkas här främst i anslutning till Charles Taylor, i synnerhet dennes Sources of the Self. The Making of Modern Identity (1989) och A Secular Age (2007). Samspelet med moderniteten analyseras med hjälp av fyra kategorier: kontinuitet, distans, ambivalens och kreativ bearbetning. Den punkt där det gäller mest kontinuitet, samstämmighet, gäller individualismen. Men det finns en distans i den betydelsen att Emil Gustafsons individualism är teocentrisk där modernitetens är antropocentrisk. Andra modernitetsdrag är autencitetskravet och entreprenörskapet, missionsverksamheten som ett slags predikanternas fria företagsamhet. Helgelseförbundet ville inte vara något samfund i traditionell mening utan betonade sin samfundsöverskridande karaktär. Resultatet av undersökningen landar i att det är den kreativa bearbetningen som mest ger rättvisa åt relationen evangelikal kristendom typ Emil Gustafson och moderniteten.
Innan motiven avhandlas skildras Emil Gustafsons miljö för att påvisa att en spiritualitet hör samman med den kontext där den formats. Moderniteten är den yttre kontexten, men också klass, geografi, kultur och religion är påverkansfaktorer. Betydelsefulla faktorer är förankringen i landsbygden, tillhörigheten till en bondemedelklass samt ett inflytande från romantiken.
Men spiritualiteten hör också samman med inre påverkansfaktorer. Det är dessa som uttrycks i dels motiven, dels praktikerna. Analyskategorin motiv går så att säga på tvären av de fem temana och kan återfinnas inom samtliga. Motiven är gudsbilden, den kärleksfulle Guden, och människosynen, den bortvända människan. Därtill kommer som ett tredje motiv det kampfyllda livet som är en beteckning på Emil Gustafsons livsförståelse och livserfarenhet generellt. Ytterligare två motiv är den ödmjuka livshållningen och livets prioritet framför läran. Samtliga motiv interagerar inom samtliga teman och konstituerar tillsammans spiritualiteten. Genom sitt tillvägagångssätt tydliggör Halldorf det dynamiska och oavslutade i spiritualitet i allmänhet utifrån det ”case study” som är Emil Gustafson.
Den tredje dimensionen återstår, praktikerna. Med en praktik menas det handlingsmönster, sociala rum, beteende som behövs för att gestalta, ge stadga åt och möjliggöra utveckling av den dynamiska spiritualiteten. Emil Gustafsons religiösa praktiker är mötena, både för att samla och för att samlas. Med de förra avses möten för oomvända där omvändelse är målet. Med de senare avses möten för de redan omvända och målet är fördjupad tro, helgelse. En annan praktik är bönen där Emil Gustafson i sin individualistiska trosförståelse betonar den enskilda bönen och bön med egna ord. Det gällde att vara autentisk och inte kopiera någon annan. Motivet den ödmjuka livshållningen gestaltas av den knäböjande böneställningen.
Emil Gustafson var väl förtrogen med lidande. Han blev bara 38 år och hans korta liv präglades av långa sjukdomsperioder. Genom att göra sitt personliga lidande till en praktik blev lidandet till en positiv kraft och det fick en djupare mening som markerade distans till modernitetens betonande av framgång och hälsa. Skrivandet var ytterligare en praktik, där Emil Gustafson i sitt dagboksskrivande kunde bearbeta sitt personliga livsöde men där också ett omfattande brevskrivande, inte minst i själavårdssyfte, gav honom rik möjlighet att vara till tröst för andra lidande människor.
Förvånande likheter
Jag utgår ifrån att det tydligt framgått att jag uppskattar mycket Joel Halldorfs avhandling. Det handlar inte bara om att jag fått inblick i en del av svensk kristenhet som jag tidigare varit tämligen obekant med. Jag har blivit introducerad i ett stycke evangelikal teologi från slutet av 1800-talet på ett skickligt och övertygande sätt som visar på en relevant och kreativ spiritualitetsforskning som kan tillämpas på många andra fält av ”vår Herres hage”. Samtidigt är ju styrka och svaghet två sidor av samma mynt. Så också här. Det systematiska upplägget gör att det blir många upprepningar och det kan vara tröttande för den läshungrige. Samtidigt innebär det att författaren har ett fast grepp om sin läsare och får garantier för att denne hänger med ända till slutet och fattar poängen med undersökningen.
Ingen läsning sker i ett lufttomt rum. All förståelse har ett sammanhang, sker i en kontext. Samma text avger olika budskap eller tilltal i olika kontexter, läst utifrån olika perspektiv. Min läsning påverkades också av det sammanhang jag just stått i. I mitten av december var jag opponent på en avhandling i Uppsala och detta betydde att jag några månader var exponerad för de frågeställningar som denna avhandling bar på. Det handlar om Anders Mogårds Förtröstans hermeneutik. Nathan Söderbloms lutheranvändning och traditionsbearbetningens problematik (Artos & Norma förlag). Jag har mot denna bakgrund inte kunnat undgå att göra vissa jämförelser, och grundläggande likheter mellan Nathan Söderblom och Emil Gustafson har slagit mig, inte utan förvåning. Självklart är skillnaderna betydande. Båda brottas med moderniteten. Men där Emil Gustafson söker skapa ett alternativ till det moderna, sekulära samhället frågar sig Nathan Söderblom hur kyrkan kan ge ett meningsfullt bidrag till det gemensamma livet och alla människors meningssökande. Men det som är gemensamt för de två tycks mig mera grundläggande. För båda är mystiken avgörande för trosförståelsen. Det handlar om erfarenhet, inte inlärning. Båda vänder sig mot en institutionaliserad kristendom som låter tron bestå av anslutning till dogmer och lärosatser och lyhördhet mot yttre former. För Söderblom är Luthers person uppenbarelsens ort, hans personliga kamp för att bevara tilliten i allt det melankolins mörker som plågade honom. När Söderblom tecknar det väsentliga med Luther så ger han också uttryck för sin egen förståelse av sin kristna tro. Personlig innerlighet utmärkte både Söderblom och Gustafson. Och de hade också det gemensamt att tro är mera liv än lära. ”Life and Work” blev Söderbloms bidrag till den ekumeniska rörelsen, inte bara sett som ett komplement till ”Faith and Order” utan som en prioritering. ”Kristendomen är icke åskådning, utan lif” som Joel Halldorf citerar Emil Gustafson.