På plats

Psalmforskning & ekumenik

Sofia Lilly Jönsson

Nummer 4, publicerad 20 juni 2013

På det nordiska koralseminariet i Lund finns en unik seminariekultur som kombinerar folkbildning, underhållning och spetsforskning från de kunnigaste i psalmhistoria i Norden. Sofia Lilly Jönsson har varit på besök i hymnologiforskningens centrum.

- Hur står det till med hälsan?

Medelåldern i rummet är hög. Det är Öppet nordiskt koralseminarium i Lund igen, för 26:e året i rad. Vi är inte så många som samlats i ett enkelt rum på musikvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, men några av de kunnigaste på nordisk psalmhistoria är där.

Ordförande är Folke Bohlin – ja, det är prästsläkten – och oöverträffad showmaster. Folke improviserar minnesord, initierar forskning, kastar fram idéer, teser och antiteser, och hoppar från en reflektion över koralen ”Den signade dag” som den sjöngs i Vadstena under 1400-talet till att plötsligt be mig, nykomlingen i sammanhanget, att läsa högt från förra mötets protokoll. Jag finner mig snabbt i uppdraget men förlorar det rätt fort igen när Folke tar över.

Unga forskare

Som deltagare är man kanske inte tillräckligt inläst på den aktuella forskningen för att kunna komma med någon egen input, men jag får ta del i en seminariekultur som är unik. Här är det brytningen av frågorna som är det intressanta, så långt från konsensuskultur som man kan komma.

- Man vill bli motsagd, säger Anders Piltz, professor i latin och katolsk biskopsvikarie i Sverige.
- Precis den inställningen älskar jag, svarar Folke.

Så försöker han få mig att byta forskningsämne från filmmusik till koraler under reformationstiden.

- Det är så roligt att unga människor sysslar med tiden före 1900, lirkar Folke.

För alla som skriver om psalmer är inte gamla. Folke har gett Mattias Lundberg, som är liturgiforskare och expert på historiska handskrifter, i uppdrag att berätta om Västerås skolsånger från 1600-talet, som de tror var den ledande staden kyrkomusikaliskt efter reformationen. Bland annat finns där musik tryckt på pergament (kalvskinn), praktvolymer som saknar motsvarighet i exempelvis Uppsala.

En annan ung forskare är Lea Maria Wierød, doktorand vid teologiska fakulteten på Aarhus Universitet och musikvetare i grunden. Hennes pågående avhandling ”Formens betydelse i Grundtvigs psalmer” är ett bra exempel på modern tvärvetenskaplig forskning som sysslar med ett historiskt material, men använder nya teorier och metoder som performativitet och intermedialitet. Intermedialiteten ser till mötet mellan ord och ton. Här i Lund diskuterar Lea hur estetikbegreppet är tillämpligt på Grundtvigs psalmer. Ideologiska skiften under 1900-talet har gjort att man föredragit olika melodier till psalmtexterna. På så vis blir estetiska och teologiska synsätt i kyrkan synliga genom studiet av den musikaliska receptionen.

Folke påstår att formen på en psalmdikt är densamma oavsett om den ska tonsättas eller ej, men de danska forskarna protesterar – Grundtvig kunde få ett uppdrag att skriva för en viss, befintlig melodi, eller visste i förväg att någon särskild kompositör skulle tonsätta.

Foto: Sofia Lilly Jönsson.

Folke Bohlin. Foto: Sofia Lilly Jönsson.

Också teologen Martina Proséns doktorandarbete i missionsvetenskap vid CTR i Lund präglas av en ny vetenskapssyn. I sin avhandling studerar Martina nutida lovsångstraditioner i några afrikanska församlingar, och hon studerar först empirin för att kunna bestämma sig för vilka teoretiska verktyg hon ska ha. Hon är själv uppvuxen i Rwanda som barn till pingstmissionärer och har filmat några afrikanska gudstjänster som koralseminariet får se. En helt annan sorts musik än de flesta i det här rummet är vana vid spelas upp, och ett annat sätt att förstå begreppet lovsång. Koralseminariet är ekumeniskt och i princip öppet för alla musiktraditioner, men Svenska kyrkan och majoritetskyrkorna i alla de nordiska länderna har präglat inriktningen hittills. Kanske är de starka evangelikala musiktraditionerna på väg framåt i forskningen. I svenskkyrkliga församlingar är det tydligt att musik som har rötter i en annan teologi kommer in via sångböcker som Ung psalm (Libris) och anställda som vuxit upp i andra samfund. Detta berörs kort under seminariet innan samtalet byter spår till ett annat ämne.

“Kanske är de starka evangelikala musiktraditionerna på väg framåt i forskningen.”

Ibland är det så akademiskt torrt att det blir roligt. En förkortning är psb:r – psalmböcker. En stor databas med psalmmelodier i nordiska länder mellan 1539-1702 gör tydligt att kyrkomusiken är den mesta musiken som finns bevarad från den tiden överhuvudtaget. Men i en nordisk förteckning kan man inte kan bortse från folkliga koraler, poängterar Lars Eckerdal, biskop emeritus och författare till en bok om melodivarianter av ”Den signade dag”, och pläderar för en utökning av registret.

De folkliga koralerna utvecklades runtom i landet när församlingsväsendet inte var så enhetligt som idag och började antecknas i mängd i början av 1800-talet. 1820 kom Haeffners koralbok och därefter nästan bara tryckta böcker, inga handskrifter som utgör forskarens källor. Folke sträcker upp ett finger i luften:

- Det finns inte något centralt arkiv dit man kan gå och finna alla varianter av en viss psalm, om man vill följa den genom alla varianter och sammanhang, det har du rätt i.

Därmed är en idé lanserad. Många i den här gruppen må vara pensionerade, men de har stora planer och en obändig tro på den historiska musikens värde.

Sjunga Guds ord i folket

Innan jag åkte till Lund var det någon inom kyrkan jag talade med som tyckte att ett koralseminarium lät nästan komiskt – hur många sysslar med det? Men en gång i tiden var koralerna det viktigaste kulturinslaget i människors liv, och psalmboken var den bok som folk använde när de lärde sig att läsa. Personerna i det här rummet har kunskaper om praktisk teologi som är relevant när man ska undersöka dagens verklighet. Det här med de evangelikala sångerna i Svenska kyrkan till exempel, är ett tydligt exempel på hur musiken är bärare av tro och liv. Den sång vi sjunger påverkar oss.

Inte minst Luther förstod det och såg församlingssången som grundläggande för kyrkan – det är intressant nog katoliken Anders Piltz som påpekar det under en föredragning av den katolska psalmboken, Cecilian, som just kommit ut i en ny version.

- Meningen är den som reformatorerna hade på sin tid, nämligen att sjunga in Guds ord i folket.

Psalmen ska vara ett andligt husapotek som fastnar i örat och komma fram när man behöver det, säger han. Därför har man satsat – i reformatorisk anda – på enkla, lättsjungna och starka melodier som går fort att lära sig utantill. Utantillsjungandet var för länge sedan ryggraden i det svenskkyrkliga församlingslivet, och den insikten drar katolska kyrkan lärdom av.

Cecilian var klar att ges ut redan 2005 men måste gås igenom fem gånger extra på grund av Vatikanens hårda krav på internationell likhet. Även inom Sveriges stift är katolska kyrkan en internationell kyrka med, berättar Anders Piltz, över hundra nationaliteter. Den musikaliska identiteten är inte självklar. Latin och svenska är dock de enda språken i Cecilian; det skulle annars bädda för många konflikter att välja bort språk. Han delar ut några friexemplar och skämtar med stenansikte:

- Den finns i en bok med större bokstäver också. En psalmbok med grova ord.

Det beror på människorna

Nästa koralseminarium blir i oktober i år, det första utan Folke Bohlin som ordförande. Jag frågar under lunchen vem de tror kommer att ta över. Men att Folke verkligen kommer att kunna hålla sig från att leda mötet tror egentligen ingen.

Det beror på människorna som är med vilken forskning som görs, och det blir tydligt hur en enskild person kan prägla ett område. Koralseminariets grand old lady Elisabet Wentz-Janacek utnämndes nyligen till hedersdoktor vid Lunds universitet för sitt mångåriga koralhistoriska arbete. Vid nittio års ålder är hon fortfarande flitig medlem i seminariet. I en paus berättar hon för mig om en psalm som förekommer i en Ingmar Bergman-film, efter att jag berättat att hans filmer är mitt specialområde. Om jag förstår henne rätt hade hon varit inblandad i det på något sätt. Så hänger allting ihop, det gamla med det nya och det lilla med det stora. Entusiasmen åldras inte. Och Folke Bohlin, på sitt åttioandra år, har fortfarande massor med frågor. Han tittar på klockan.

- Eftersom det är en minut kvar – det var en sak till jag glömde om den där sångboken i Hamburg 1604 -

 

 

Sofia Lilly Jönsson är Evangeliums chefredaktör och musikvetare.

 

Skriv ut