Sofia Lilly Jönsson

Sofia Lilly Jönsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för tidskriften Evangelium.

 

Prästen

Sofia Lilly Jönsson

Nummer 3, publicerad 12 mars 2013

”Ingen människa kan säga mig vad som är mitt kall. Men vi finner det, vi står mitt i det… här är något som måste göras. Så får jag väl försöka. Långa stycken måste vi vandra i blindo. Då är den pliktmässiga troheten mot en given syssla en välsignad hjälp. Vi slår otåligt på livsmaterialet. Det svarar dovt och dött.
Enda sättet är: gå på och arbeta! Säkert skall då den rätta metallklangen
ljuda mot oss en gång igen.”

Nathan Söderblom i en predikan om kallet, 1909.

 

Det blir en kort ledare om ett långt nummer.

Ett stort tack till alla medverkande – vi är över trettio personer som bidragit med texter, och då räknar jag inte alla fotografer, filmare eller de som omskrivs eller intervjuas; om man räknar alla röster som hörs på sidorna är vi många fler.

Kanske allra mest tycker jag om brevväxlingen ”Från Ludvig till Evelina”, två unga präster som vågade anta utmaningen att peta i en fråga om många äldre kollegor helst vill låtsas om inte existerar. Båda anser att det är rätt att kvinnor prästvigs, men de lånar sig här till en idédebatt för att frågans innehåll ska bli synligt. Själv tror jag att Ludvig har en poäng när han undrar om övertygelsen ibland inte används som svepskäl för någonting annat, men jag känner också som Evelina att det är märkligt och sorgligt att ämbetssynen blivit en utslagsfråga i en kyrka som behöver alla engagerade människor den kan få. Det är därför fint att se att dessa två unga präster tagit uppgiften på allvar att tänka frågan hela vägen.

Det är precis det jag vill med Evangelium. Att vi inte ska slarva bort våra möjligheter att ta saker på allvar.

Prästnumret är det första som gjorts tillsammans i ett redaktionsråd. Miriam Wredén Klefbeck, Judith Fagrell och Elise Bertilsson – alla tre församlingspräster – har samlat sig om några idéer och bland annat initierat essäerna ”Rötter” om prästämbetets tidigaste historia och ”Hålla hemligheter” om tystnadspliktens komplikationer. Det har varit ett hårt arbete som gjort tidskriften starkare. Och så introducerar vi en ny kategori: skivrecensioner. Dessutom har vi, som vanligt, Simon Bergs allt mer geniala bildteologi.

Vi som gör tidskriften tycker att det här är kristen kärnverksamhet. Och visst känns det som att Evangelium redan har skapat ett behov?

Men fortfarande behövs mycket, mycket mera stöd. Vi vill att det ska synas att kristendomen är ett diskussionsområde. Att vem som helst ska kunna ramla in och hamna i intervjuer och litteraturrecensioner som vidgar perspektiven på kyrkan. Om din församling vill stödja det arbetet, och få ta del av studiematerialet Vardagsrum som skickas ut från och med det här numret, hör av dig till pren@tidskriftenevangelium.se och teckna en prenumeration.

Så, är vi färdiga med prästerna nu då, efter att ha avhandlat dem på längden och tvären i rekordmånga artiklar? Nja, prästen hör den kristna kyrkan till. Henne blir vi inte klar med. Men genom att sätta ljus på prästämbetet blir alla som inte är präster också synliga. De skymtar genom hela det här numret, alla de som utmanar prästen, söker prästen, lever med prästen, jobbar med prästen, möter prästen. Prästen kan inte – ska inte – bära hela kyrkans liv ensam. Jag ser det som en röd tråd i artiklarna. Det är farligt när all förväntan läggs på en person. Kyrkan blir liten.

Jag kunde skriva mycket mer, men jag tycker ni ska läsa artiklarna istället. Tack igen, alla ni som varit med och gjort det här numret. Vi ses i juni!

 

 

Citatet är hämtat från boken Nathan Söderblom och Stabby prästgård, Press förlag 1985.

 

Skriv ut