Möte

Mot framtidens kyrka

Carolina Johansson

Nummer 1, publicerad 2 oktober 2012

Detalj ur Strukturutredningen.

När ekonomijournalisten Carolina Johansson satte sig in i Svenska kyrkans plan för att möta framtidens kyrka mötte hon termer från företagsvärlden. Vågar man fråga om de bad inför arbetet, funderar hon när hon möter Lars Johnsson, ordförande i strukturutredningen Närhet och samverkan.

Om man slår upp ordet struktur i Nationalencyklopedin står följande:

struktur (lat. structu´ra ’sammanfogning’; ‘byggnad(ssätt)’, av stru´o’ sammanfoga’; ‘(upp)bygga’), i allmän bemärkelse de inbördes relationer och sammanhang som råder mellan delarna i en helhet, med andra ord det sätt på vilket en helhet är uppbyggd av sina element.

För att uttrycka det enkelt: strukturer handlar om hur någonting hör samman, om delarnas relation till varandra, hur de hänger ihop. Det finns mängder skrivet om organisationsteori. Hur man organiserar sig säger någonting om en organisation, ett företag eller en förening. Vem som bestämmer. Vem som har sista ordet. Och än mer: det genomsyrar verksamheten och skickar signaler utåt.

Själv är jag ekonomijournalist i grunden och har ägnat rätt mycket tid åt att skriva om företag. Detta är min erfarenhet: platta organisationer föder ofta självförtroende bland medarbetarna eftersom dessa då har nära till den som bestämmer. Det är lätt att delegera. Toppstyrda organisationer skapar osäkerhet. Vad får vi göra? Säga?

Så här är det: När Kyrkomötet samlas i november kommer det med största sannolikhet att anta det förslag till ny struktur och organisation för Svenska kyrkan som Strukturutredningen lagt fram. Utredningen är på drygt 500 sidor. En diger lunta. Jag är på väg för att träffa utredningens ordförande Lars Johnsson för att försöka förstå hur tankarna gått. Varför ser förslaget ut som det gör? Hur tänkte de? Hur arbetades det fram?

En effektiv förvaltning för en mångfacetterad organisation

Jag har inte läst hela utredningen. Känner mig ändå rätt påläst. Har skrivit ut mängder av artiklar, sammanfattningar och powerpoints. Allt är inte helt begripligt och någonstans, ekonomijournalist till trots, finner jag en viss motvilja när den framtida kyrkliga strukturen beskrivs med ord som ”att skapa förutsättningar för mer effektiv samordning och en hållbar långsiktig ekonomisk utveckling” eller ”långsiktig ekonomisk bärkraft.” Visst finns det annat med, som att man vill ”förenkla och förtydliga kyrkans lokala nivå: pastoralt, administrativt och ekonomisk.”

Men ändå.

”Skapa förutsättningar för mer effektiv samordning” – det låter precis som ett företag som vill vinstmaximera. Jag har kämpat mig bort från de orden. Det tog sin tid. Det har varit en kamp. När Gud uppenbarade sig skrev jag om börsen och dess kursrörelser. Jag fick för mig att Gud ville något annorlunda med mig. Jag sade upp mig. Jag lät döpa mig. Jag ville ha tid för mera bön i mitt liv, tid att utforska det heliga. Jag vände mig till kyrkan. Nu sitter jag på ett tåg på väg till Södertälje med alla mina papper prydligt insorterade i olika plastmappar för att träffa den som hållit i utredningen omframtidens kyrka. Och jag tycker inte om orden som används.

Självklart måste en organisation som Svenska kyrkan ha en struktur som fungerar i vardagen, det är inte det. Men måste man även i kyrkan mötas av utmaningen att skapa förutsättningar för mer effektiv samordning? Skalfördelar. Economies of scale. Kan vi inte be istället?

Jag funderar på att fråga honom, Lars Johnsson, om de bad tillsammans när de träffades för att diskutera framtida strukturfrågor. Jag är genuint intresserad av hur diskussionen har gått till. Lars Johnsson har själv gedigen erfarenhet av kyrklig verksamhet. Han fick redan 1985 sitt första förtroendeuppdrag och sedan 1992 sitter han i Kyrkomötet. Han är ledamot av Kyrkostyrelsen och gör dessutom ett väldigt trevligt intryck. Respektingivande, men ändå öppen.

Han tar emot i ett rum på Ragnhildsgården invid St:a Ragnhilds kyrka i centrala Södertälje.

Den föddes ur nöd, strukturutredningen. Det finns inte pengar. Medlemsutvecklingen pekar nedåt sedan skilsmässan från staten samtidigt som människor lämnar småorter för städer. Församlingslivet förtvinar. Statistik visar att mellan år 2000 fram till 2008 då utredningen sjösattes minskade antalet församlingar med 28 % till 1 802 från 2 517.

Med tanke på den dystra utgångspunkten, har det varit roligt att arbeta med strukturutredningen och är du nöjd med resultatet?

- Det har varit ett intressant arbete med många utmaningar. Vi har haft ett bra samarbete i gruppen och ja, jag tycker att resultatet ligger väl i linje med vad vi hade förväntat oss. På det stora hela är dagens ordning ganska krånglig och vi har presenterat ett förslag som ger en förenklad struktur och en begripligare organisation.

Kan du beskriva några av dessa utmaningar?

- Till att börja med är Svenska kyrkan mycket mångfacetterad. Församlingarna verkar utifrån sinsemellan väldigt olika förutsättningar. En av de första frågorna vi fick ställa oss var om det över huvud taget är möjligt att ha en och samma organisationsstruktur för hela SvK. Svaret på den frågan blev ja, man ska känna igen sig så långt som det går.

Jag funderar på det sista. Jag bor i Stockholm och mitt kyrkoliv utgår från stora innerstadsförsamlingar med, tycks det som i alla fall, rätt bra ekonomi. Samtidigt har jag sommarställe på en plats där kyrkolivet består av en samfällighet, flera kyrkor, och ett ganska, i alla fall sommartid, tynande gudstjänstliv. Ja, det är lätt att se att förutsättningarna är olika.

Snarast en reformation

Den största förändringen med strukturförslaget ligger i att dagens flerförsamlingspastorat och flerpastoratssamfälligheter försvinner och ersätts av ett enda pastorat som blir den nya centrala nivån. Pastoratet, som i princip kan bestå av hur många församlingar som helst, får framöver det övergripande ansvaret både för den pastorala verksamheten (gudstjänst, undervisning, diakoni och mission) och för stödfunktioner (ekonomi, personal, kyrkogårdar, IT och information). Pastoratets kyrkoråd har tillsammans med kyrkoherden ansvar för all verksamhet. Det är just denna förändring som väckt en del farhågor. Stordrift framför småskalighet bär risken att man förlorar kontakt med marknivån. Kritiken har framför allt gått ut på att församlingen förlorar sin egenställning och att framtidens kyrka riskerar att bli toppstyrd. Direktiv uppifrån kontra församlingsväxt nedifrån. Är detta ett sätt att ta ifrån den enskilda församlingen dess möjlighet att själv styra sin verksamhet?

Kyrkans Tidnings Anders Ahlborg understryker i en ledare ”att strukturlösningar måste byggas från den enskilde församlingsmedlemmens insatser” och kallar förslaget radikalt. Är det ett radikalt förslag?

- Jag skulle inte använda det ordet. När man arbetar med någonting så omfattande som detta är det alltid en fråga om kompromisser. Det är ett givande och ett tagande och man får samtala sig fram till lösningar som har en bred acceptans. Då blir det inte radikalt. Det här är ingen revolution, snarare en reformation. Skillnaden kommer på många håll antagligen inte bli så stor, det är inte ens säkert att den enskilde medlemmen kommer märka någon skillnad.

Men ser du någon risk i att den lokala församlingen får mindre självstyre?

- Den lokala församlingen kommer fortfarande att vara den plats där den enskilde människan verkar i kyrkan. På så vis är det ingen förändring. Sedan får man förutsätta att pastoratet agerar för församlingarnas bästa. Detta förslag skapar större flexibilitet eftersom den enskilda församlingen inte behöver kunna göra allt. Pastoratet kan till exempel ha en församling med tydlig diakonal inriktning, en annan med undervisning. Detta förslag öppnar för att tidigare sammanslagna församlingar kan återuppstå, eller att församlingar som idag är distriktskyrkor kan omvandlas till församlingar. Förslaget gör det möjligt att ha församlingar kvar som annars kanske skulle behöva slås samman, och ur det perspektivet skapar vi möjligheter till större delaktighet i den lokala församlingen.

Vilket är kriteriet för att man ska få vara en församling?

- Det måste finnas ett regelbundet gudstjänstliv, sedan måste det finnas några förtroendevalda som tar sig an den uppgiften och så naturligtvis en kyrka.

Jag ser hur tankarna har gått och kan se fördelar i samordning. Samtidigt är det något som gnager. Vad är ett regelbundet gudstjänstliv? Är det att fira högmässa varje söndag? Kommer det nya förslaget innebära att endast en församling inom ett pastorat firar högmässa? Är en gång i månaden regelbundet? Det finns de som menar att själva kyrkosynen förändras om man slutar fira gudstjänst varje söndag, att det är just det som utmärker ’att vara kyrka’.

Måste man fira gudstjänst varje söndag för att vara församling?

- Firar man inte gudstjänst är man heller ingen församling, det är centralt. När och hur gudstjänst firas är någonting pastoratet beslutar om. Utredningen går inte in på den detaljnivån utan det är pastoratet som bestämmer, i samråd med Domkapitlet.”

Lars Johnsson. Foto: Carolina Johansson

Inte göra skillnad på medlemmar

Ja, det tycks väl rätt självklart. Kommer det inte människor till gudstjänsterna, är underlaget för litet, ja, varför ska man då fira högmässa? Man kan ju vara kyrka på andra sätt.

Å andra sidan kan man fråga sig varför gudstjänstdeltagandet faller, och försöka finna strukturer som hjälper till att vända den trenden.

Jag kan se att det är ett ytterst svårt dilemma. Statistik visar att endast cirka 10 % av Svenska kyrkans medlemmar uppger att de deltar i församlingens gudstjänster. Ungefär lika många röstar i kyrkovalet.

Nu var det ju inte ert uppdrag att göra kyrkan mer relevant, men hur har den här statistiken påverkat ert arbete?

- Vårt uppdrag var att hitta ett bra sätt att värna om den lokala gemenskapen samtidigt som vi bygger en mer rationell förvaltning. Det finns många sätt att se på vad en församling är. En del anser att det är just den gudstjänstfirande församlingen, andra ser det mer som ett geografiskt begrepp. Men vi kan inte göra skillnad på medlemmarna. Med den här modellen kan små församlingar finnas kvar och det är positivt. Det har försvunnit 1000 församlingar mellan år 2000 och 2010. Sedan kommer människor alltid att ha olika synpunkter. Man har olika sätt att se på saker och ting. Inom Svenska kyrkan finns dessutom många starka personligheter. Men detta är den vägen som vi tror på och det steg som vi kan ta nu.

Det handlar om olika kyrkosyn

Om den nya strukturen kan vända utvecklingen på församlingssidan återstår att se. Och ja, det finns många olika synpunkter inom Svenska kyrkan och det slår mig att strukturutredningen blir ytterligare ett sådant där förslag som ganska tydligt synliggör olikheterna inom kyrkan kring just vad det är att vara kyrka. Har kyrkan ett speciellt uppdrag att vara just de kristnas hem? De 10 %? Eller bör man utveckla verksamhet som tydligt håller kvar de 90 %? Om de 90% inte gillar samma som de 10 %, vem ska man lyssna på? Går det att tillfredställa båda gruppernas behov utan att endera känner sig utanför?

När ni har arbetat med detta, hur har arbetsgången sett ut?

- Vi har träffats ungefär en gång i månaden. I början handlade det om att hitta utgångspunkter och grundstenar. Vi fick lägga en hel del tid på att skapa en bild av hur utmaningarna kommer att se ut i framtiden. Vi vet ju faktiskt inte. Hur kan man tänka sig att samhället kommer att se ut? Vilken roll kommer kyrkan att ha? Efterhand föll det på plats. Utöver ledamöterna i gruppen har vi även anlitat en hel del experthjälp som till exempel jurister och sett till att involvera många andra.

- Kan du ge något exempel på det, vilka andra har sagt sitt?

- I april 2010 genomförde vi ett stort rådslag. Vi lade fram diskussionmaterialet Strukturer för framtidens kyrka och lät alla församlingar, samfälligheter, stift och kyrkliga och fackliga organisationer komma med synpunkter via en enkät på nätet. Vi fick in mer än 500 svar. Vi har arbetat demokratiskt och öppet. Remissvaren på utredningen var också övervägande positiva.

Det sista har han rätt i. Bläddrar man i det slutgiltiga dokumentet där remissvaren föredömligt finns redovisade, ser man ungefär hur tankarna har gått. Och det finns en demokratiskt vald majoritet som stödjer förslaget. Själv funderar jag på hur det känns för de som arbetar inom kyrkan. Kommer många jobb försvinna? Och vad kommer att hända med kyrkoherdarna.

Om man bara har kyrkoherdetiteln på pastoratnivå bör ju rätt många bli utan jobb?

- Eftersom det bara kommer att vara en kyrkoherde per pastorat så kommer antalet kyrkoherdar att minska. Men även framtidens församlingar kommer vara i behov av arbetsledning. DET BLIR MER SOM Sedan om man kallar dem för arbetsledande komministrar eller något annat får vi se. Församlingsherde är ett ord som nämnts.

Idag arbetar cirka 20 000 personer inom Svenska kyrkan. Lars Johnsson vill inte spekulera i hur många anställda Svenska kyrkan kan tänkas ha om låt säga tio år. Men det kommer att finnas färre tjänster på alla nivåer då administration, IT och ekonomi sker i större samverkan.

- Främst handlar det om servicedelarna där det är relativt lätt att samverka, till exempel löner och ekonomi. Idag har vi 800 ekonomiska enheter inom Svenska kyrkan. Det är väldigt mycket om man jämför med andra organisationer eller näringslivet. Men det handlar inte bara om ekonomi. Vi får en större tydlighet nu, både i vad som är församlingens uppdrag och om var beslut fattas.

- Men kan du förstå den oro som Strukturutredningen har utlöst på sina håll?

- Till viss del. Det är en vanlig reaktion när det kommer något som är nytt och rätt naturligt i sådana här situationer att människor fokuserar på det som kan bli problematiskt istället för att se möjligheterna. Förändring skapar osäkerhet, helt enkelt. Jag har arbetat 31 år inom LM Ericsson-koncernen och gått igenom många omorganisationer. Det är inget konstigt att människor känner osäkerhet.

Osäkerhet är svårt. Man vet vad man har, men inte vad man kommer att få. Kyrkans nuvarande organisation måste förändras. Hur och om den nya strukturen kommer att förverkligas återstår dock att se. Förutsatt att Kyrkomötet godkänner förslaget är det tänkt att träda i kraft redan 2014. Anledningen till den snabba implementeringen är att den ska gälla samtidigt som den nya mandatperioden träder i kraft.

Också vår tid börjar rinna ut. Lars Johnsson ska iväg på ett nytt möte. Jag ska ta tåget tillbaka till Stockholm. Min sista fråga får bli hur jag som helt vanlig kyrkomedlem boende i Stockholm kommer att märka av skillnaden.

- Jag tror inte att de som kommer till kyrkan kommer märka så mycket. Hur vi organiserar oss internt är inte så intressant för de flesta medlemmar, tror jag.

Visst har han rätt. Majoriteten av Svenska kyrkans medlemmar bryr sig nog inte. De 90 procenten. De röstar heller inte i kyrkoval. Själv tillhör jag de 10 % som går i kyrkan, som försöker engagera mig och som finner kyrkan viktig. Nu hamnar jag igen i de där tankarna om vem man vill man vara kyrka för? Jag brukar säga att jag längtar efter en kyrka som vill vara kyrka med mig, och inte, som jag uppfattar ofta sker, för mig genom att erbjuda ett brett spektrum av aktiviteter. Vad händer med delaktigheten i denna nya struktur? Om varje beslut på församlingsnivå måste godkännas högre upp? Jag vet inte. Hade man kunnat göra på något annat sätt?

 

 

Skriv ut