Marta

Marta Axner

Nummer 5, publicerad 29 oktober 2013

Du ser så biblisk ut, flinade konfirmandprästen och nickade mot min namnskylt. Jag stod i randigt förkläde i matsalen på Stiftsgården i Rättvik och förstod precis vad han menade. Som prästbarn namngiven efter den bibliska Marta kände jag väl till berättelsen om Marta och Maria (Luk 10:38-42), där Jesus kommer hem till de två systrarna och Marta roddar i köket medan Maria lyssnar på Jesus. Marta säger till slut ifrån att hon fått göra allt själv, men Jesus säger till henne att inte göra sig bekymmer och lyfter istället fram Maria som ett föredöme.

Jag identifierade mig nog i ganska hög grad med den bibliska Marta, och tyckte att vi var lite lika. Fixande och roddande och bra på detaljer, men samtidigt orädda på gränsen till beskäftiga. Husliga men inte på något mesigt sätt. Visst hade jag klart för mig att det fanns fler berättelser om Marta och hennes syskon Maria och Lasaros, att de var nära Jesus.

Men det var först i vuxen ålder som jag riktigt fick klart för mig vilken tyngd den andra berättelsen om Marta har. Lasaros har blivit sjuk och Jesus tillkallas, men han dröjer och Lasaros hinner dö. När Jesus tillslut är på väg, går den arga Marta Jesus till mötes och skäller ut honom. ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött” (Joh 11:21) och sedan följer ett teologiskt samtal, som så ofta i Johannesevangeliet. De talar om de dödas uppståndelse och att Jesus kan besegra döden och Jesus frågar Marta om hon tror. Hon svarar: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.” (Joh 11:27)

Sedan uppväcker Jesus Lasaros, och det är den mest kämda  delen av den här historien. Men det som händer i samtalet innan, är att Marta bekänner Jesus som Messias. Det finns bara en person till som gör det under Jesus jordiska liv, och det är Petrus. [Han blev ledare för de första kristna och den förste påven. Vilken roll, om någon, Marta hade i den unga kyrkan vet vi ingenting om. Hon nämns inte igen i någon biblisk text.]

Det är lockande att tänka på de här texterna som en utveckling, som de kom att bli i mitt eget liv. Att Marta var den husliga men beskäftiga som sedan blev den som kände igen Jesus som Messias i en bekännelse värdig en apostel; jag gick från att identifiera mig med den roddande Marta till att som prästkandidat ta till mig den bekännande Marta. Men de två berättelserna finns i två olika evangelier med olika källor, och det finns inget som säger i vilken ordning de utspelar sig.

Kanske var Marta, liksom många kvinnor i Bibeln och i historien, både och. Både huslig och intellektuell, både hemmafixare och apostel. Kanske är det just i detta hon är en förebild.

 

 

Skriv ut