Judith Fagrell

Judith Fagrell

Judith Fagrell är präst i Ardala församling i Skara pastorat. Hon är ordförande i föreningen för tidskriften Evangelium.

Litteratur

Livskris och växt i öländsk miljö

Judith Fagrell

Nummer 4, publicerad 20 juni 2013

Landsvägen som går rakt igenom byn Gårdby på Öland blir verkligt levande genom Willnys berättande för Judith Fagrell, som känner igen sig i författarens miljöskildring. Med en ny bok på temat sveket har Allan Willny skrivit en korsning mellan pusseldeckare och klassisk själavårdsroman.

Innan tuppen gal är en nyutkommen roman av prästen, författaren och musikern Allan Willny, som utspelar sig i öländsk miljö. Med denna bok har författaren på mycket kort tid, bara några år, gett ut tre romaner; på samma förlag Den stenlagda vägen (2009) och Ulrik och Ludwig (2010). Denna nya är en korsning mellan pusseldeckare och klassisk själavårdsroman, med betoning på det senare.

Själavårdsromanen är en alldeles särskild genre, inte så vanlig i svensk litteratur idag men inte mindre intressant. En kort beskrivning av genren är att man ofta får följa romanpersonen genom en andlig kris och möten med sin själavårdare där den nödställde får hjälp och andliga redskap att gå från mörker till ljus. Den kanske mest kända själavårdsromanen i Sverige i vår tid är Bo Giertz Stengrunden. I likhet med Giertz klassiker får vi i Willnys tredje roman genom händelserna kring bokens huvudpersoner följa några människors andliga resa först genom katastrof och livskris och sedan vidare till andlig mognad och växt.

Huvudpersonerna i boken är prästen Andreas, konstnären Lars och hans hustru läraren och musikern Lena. Andreas fru Inger spelar också en viktig roll, om än något i skymundan. Dramat utspelar sig som sagt på Öland, och detaljrika miljöskildringar för oss in i det öländska landskapet och skapar så en fond för dramaturgin. Norra Möckleby, Sandby och Gårdby församlingar tecknas tydligt för läsaren, och den som är väl hemmastadd på Öland känner nog igen sig. Det ger ofta en styrka till texten när man som läsare får miljön rikt skildrad för sig, så även här. Gårdby har jag besökt, och landsvägen som går rakt igenom byn som jag gått flera gånger blev verkligt levande igen genom Willnys berättande.

Redan i inledningen av boken förstår läsaren att en katastrof är på väg att inträffa. Men vad? Första mötet med Lena är en vaknatt då hon tar ett ödesdigert beslut att kliva upp ur sängen och lämna sitt hem och sin sovande man Lars. Vad är det som har hänt? Vi möter Lars i häktet, anklagad för ett grovt brott. På vilka grunder är han häktad? Prästen Andreas möter vi på en retreatgård, utmattad, nära upplösningstillstånd.

Sveket är romanens tema

Vad är det som har hänt? Hur har bokens huvudpersoner hamnat här? Vad är det som har försatt dem i dessa svåra situationer? Kommer läsaren att få en förklaring? Författaren använder sig av en teknik med korta kapitel där endast en persons berättelse redovisas i vart och ett. Det är ett ofta effektivt berättarsätt, men ibland blir det aningen stolpigt. Så småningom förstår ändå läsaren vad det är för katastrof som har inträffat (som jag inte kommer att avslöja). Men frågorna varför och hur står obesvarade till bokens sista sidor, helt enligt modellen för en gammaldags pusseldeckare.

Innan tuppen gal är en spännande bok, en berättelse som är svår att lägga ifrån sig både under läsningen och efter. Den lyckosamma korsbefruktningen mellan pusseldeckare och själavårdsroman följer boken igenom, vilket höjer spänningen än mer.

Allan Willny (Foto: Gaudete)

Allan Willny (Foto: Gaudete)

På bokens försättsblad står två citat. Det första är av Bob Dylan: ”Will you let me be myself or is your love in vain?”. Det är andra är från Lukasevangeliet 22:60: ”Men Petrus sade: ”Jag förstår inte vad du menar”. Och just som han sade det gol en tupp.”

De två citaten slår an tonen för romanens genomgående tema: svek. Huvudpersonerna lever i till synes trygga, stabila relationer, men vad rör sig egentligen under ytan? Parallellt med att den inträffade katastrofen nystas upp leder författaren oss djupare in i Andreas, Lars och Lenas liv. Alla tre bär med sig en historia av svek. I själasörjaren Andreas fall handlar det om att han slits mellan hemmet och församlingstjänsten och känner ständig skuld över det som han för tillfället väljer bort. Likt många män i medelåldern sätter han arbetet före hemmet och hans svek gentemot familjen är tydligt.

Det som börjar som en vänskapsrelation med de nyinflyttade och karismatiska församlingsborna Lars och Lena övergår snart till att Andreas möter dem båda för enskild själavård samtidigt som de fortsätter att umgås som vänner. För sent inser Andreas sitt misstag, sitt svek mot dem båda och mot ämbetet.

“De tre huvudpersonerna är djupt fromma människor, men det de har gemensamt är om de egentligen inte har lämnat sin första kärlek, kärleken till Gud?”

Lars, som revolterade mot uppväxten i ett strängt och fromt hem, ser efter uppgörelsen och återföreningen med kyrkan sin kallelse i konsten. Konstnärskallet uppslukar honom och han stänger ute alla som hindrar. Han är till synes oförmögen att se det svek som det till slut innebär gentemot hans medmänniskor. Med Lars får vi möjligheten att ställa frågan om vår kallelse som människor och som kristna är en enda eller om vi är kallade till många olika uppgifter.

Lena är på ytan en stark och medveten kvinna. Tillsammans med Andreas hustru Inger får hon stå som symbol för den handfasta, jordnära tron, den som omsätts i handling, i motsats till både Andreas och Lars. Hennes lugna yttre till trots bär hon ett kaos inombords. Hennes svek är således framförallt mot henne själv, vilket också skall bli uppenbart. De tre huvudpersonerna är djupt fromma människor, men det de har gemensamt är om de egentligen inte har lämnat sin första kärlek, kärleken till Gud?

Spännande men relativt smärtfritt

Allan Willny vill enligt egen utsago ”blåsa liv i själavårdsromanen”, och det är ett vällovligt initiativ. Det är en bra, spännande och uppbygglig roman, och den ger mig lust att läsa mer av författaren. Men det ska sägas att personerna i rollistan är lite väl perfekta i all sin brustenhet. Det blir på något sätt förutsägbart mitt i all spänning. När knuten är funnen löses den upp och vägen upp verkar relativt smärtfri. Sådant är knappast livet. Men sådan är själavårdsromanen, å andra sidan. Författaren är väl bevandrad i den klassiska kristna mystika litteraturen och traditionen, och jag hade gärna sett att boken hade utökats med ett par kapitel så att även slutet hade problematiserats något.

Och romanens titel då? Jo då, tuppen gal innan berättelsen är slut, men om jag avslöjar hur det går till förstör jag en god läsupplevelse för er, och det vill jag inte.

 

 

 

Innan tuppen gal

Allan Willny

Gaudete förlag, 2013

En själavårdsroman omkring tre människors sammanlänkade öde; konstnären Lars, hans hustru Lena och prästen Andreas.

Läs mer
Skriv ut