”Ingen djävul ska inbilla mig, att Jesus ansåg lättja vara en dygd.”
Så lär Kaj Munk ha sagt i början av sin prästgärning i Vedersö, och hans liv, som student, dramatiker, församlingspräst, fembarnsfar och motståndsman, tycks ha varit präglat av allt annat än lättja. Tvärtom var hela hans liv och alla aspekter av det präglat av tjänst och arbete.
Kaj Munk föddes 1898. Hans föräldrar dog tidigt och han togs om hand av släktingar när han var i fyraårsåldern. Efter teologistudier i Köpenhamn, kom han som 26-åring till Vedersö församling på västra Jylland där han var församlingspräst fram till sin död 1944. Där gifte han sig, i största hemlighet, med sin hushållerska Lise. Familjen kom med tiden även att bestå av fem barn.
Kaj Munks tidiga politiska och ideologiska ställningstaganden skiljer sig avsevärt från dem som han stod för under de sista åren av sitt liv. Av journalisten Johan Selander kallas han till exempel ”martyr med brun skugga”, och i hans tidiga pjäser återfinns avståndstagande från både demokrati och parlamentarism, och ett förhärligande av envåldshärskare. Munks ledarideal var den ”starke mannen” och han uttryckte i början av 1930-talet öppen beundran för Hitler och Mussolini, bland annat i pjäsen ”Cant” från 1931.
Vid slutet av 1930-talet skedde en ideologisk förändring hos Munk, och han tog starkt avstånd mot förföljelserna av judar, något som bland annat kom till uttryck i pjäsen ”Han sidder ved Smeltediglen” från 1938. Vid ockupationen av Danmark 1940 gick Munk i öppen opposition från den nazistiska ockupationsmaktens styre och dess ideologi. Dragningen till den starke mannen Hitlers ledarskap hade vänts i en obönhörlig vilja att göra motstånd mot den ondska och orättfärdighet han nu såg i nazismen. Munks motstånd hade både det skrivna och det talade ordets form, dramatik, debatt och agitation, men också förkunnelse. Munks prästgärning var inte skild från motståndet, utan en del av det. Även när hans egna församlingsbor sålde sina tjänster till nazisterna, och även när han visste att det bara var en tidsfråga innan han skulle gripas.
Om denna ambivalensens och motståndets prästgärning, och om att hitta nya vägar för sin kallelse, handlar filmen från 1940/50-talet.
Miriam Wredén Klefbeck är präst i Södertälje församling.
Vet du något mer om filmen? Kontakta oss. Tack till KB och Svenska kyrkans arkiv.