Josef

Josef Forsling

Nummer 5, publicerad 29 oktober 2013

Det var på mellanstadiet någon gång som jag läste att namnet Josef betyder ”må han föröka sig”. Det blev ett skämt i min mentala humorlåda som jag upprepade främst vid presentationer i grupp, för att vara lite fräck, rolig och samtidigt förekomma eventuella pinsamheter. ”Föröka sig” – hur då? Jag hade lite svårt att se det som ett livsuppdrag.

När jag senare lärde mig hebreiska kunde jag se hur den betydelsen fann där i namnet och hur den uppstod, men även att namnet har en bredare betydelse med meningarna ”upprepning” och ”fortsättning”.

Det intressanta med Josef i 1 Mosebok 37-50 är väl att namnet i den första betydelsen inte tycks ha någon direkt koppling till berättelserna om Josef. Flyktingen, fången och den egyptiske styresmannen får visserligen barn, men det man minns från historierna är väl snarare den färgglada manteln som fläckas med blod, synerna om stjärnor och kärvar som bugar sig, drömtydningarna om magra och feta kor och år, testandet av bröderna vid återföreningen. Kanske ligger betydelsen snarare i att Josef i en utsatt tid får vara den som genom Guds försorg ser till att det utvalda folket överlever, och alltså får en ”fortsättning”. Gud är ju inte klart utsagd i Josefberättelserna, utan snarare en Gud som verkar i kulisserna, eller som texten säger, ”Herren var med Josef” (1 Mos 39:2).

I den tron ligger nog också min främsta identifikation med Bibelns Josef, eftersom jag själv delar den erfarenheten – Gud verkar i omständigheterna, ofta fördolt, men i bland i stunder av klarhet ser man det gudomliga mönster som man har fått nåden att vara en del av. Berättelserna om Josef är spännande historier om Guds omsorg om en främling i ett land och ett en tid han inte valt, och en sådan identifikation bär jag gärna med mig i min mentala redskapslåda. Sedan finns det ju en Josef i Nya Testamentet också, vilket kan paras med det faktum att jag är gift med en Maria. Men det är en annan historia!

 

 

 

Skriv ut