På plats

Godly Play

Karin Eckerdal

Nummer 2, publicerad 18 december 2012

I England har anglikanska kyrkan arbetat fram en mall för vad man anser är en god, hälsosam andlig utveckling för ett barn. Alison Seaman är en av tio personer som utbildar ledare i Godly Play-metoden i England. Karin Eckerdal som är gymnasielärare och engagerad i sin församling har träffat henne på besök i Sverige.

Alison Seaman lägger ut bilder på golvet för att förklara teologin bakom Godly Play. Foto: Karin Eckerdal

Alison Seaman lägger ut bilder på golvet för att förklara teologin bakom Godly Play. Foto: Karin Eckerdal

I den trendiga tidningen Mamas novembernummer läser jag en artikel som ska förse mig med ”Tips, smarttänk och pepp för dig med lite större barn”. Där står rubriken ”10 bästa sätten att uppfostra barn”. Råden bygger på forskning vid Cambridge Center for Behavioral studies och svaren från 2000 föräldrar som de amerikanska forskarna har intervjuat. Bland råd som ”att visa kärlek och uppskattning, acceptera dem som de är” hittar jag också ”stötta deras andliga utveckling”.

I mitten av oktober satt jag själv tillsammans med Godly play-instruktören Alison Seaman hemma i vår soffa i Nyköping och försökte bena ut vad som främjar barns andliga utveckling och hur Godly Play kan bidra till detta.

Genom ett växande nätverk börjar många svenskkyrkliga församlingar i Sverige använda sig av metoden Godly Play i sitt arbete med barn. Godly Play är en montessoriinspirerad metod utarbetad under snart 40 år av Jerome Berryman, präst i Episkopala kyrkan i USA.

Stjärnholms stiftsgård i Strängnäs. Foto: Karin Eckerdal

Stjärnholms stiftsgård i Strängnäs. Foto: Karin Eckerdal

Jag hade bjudit in Alison Seaman, som tillhör den anglikanska församlingen Holy Trinity Eltham i östra London, för att leda en fördjupningsdag om Godly Play på Stjärnholms stiftsgård i Strängnäs stift. Hon är en av tio personer som utbildar ledare i Godly Play-metoden i England. I Godly Play står bibelberättelserna med efterföljande samtal och kreativ respons i centrum.

På Stjärnholm hjälpte Alison oss att själva mejsla fram de goda kvaliteter som var utmärkande för våra favoritlekar eller favoritstunder som barn. Bland deltagarnas berättelser framkom att det vi hade värdesatt högst som barn var att få eget utrymme, använda vår fantasi, känna tillhörighet och trygghet. Men också upplevelser som handlade om att ta över kontrollen, att våga utmana gränser, känna avsaknad av fruktan för att något hemskt kunde hända oss och att få leka den vuxna. Då hade vi känt att vi levde, helt och fullt. Vi hade känt livsmod.

Alison undervisade om teorin bakom Godly Play via en berättelse och förtydligade därigenom grundsynen på barnet. En lärare bör inte se på barn som tomma hinkar som vi ska försöka fylla, utan som människor som redan har mycket inom sig som kan leda till viktiga samtal, nya insikter och kreativitet. Detta har inte alltid varit det sätt på vilket vi bemött barnen i kyrkans barnverksamhet.

Bland deltagarnas berättelser framkom att det de hade värdesatt högst som barn var att få eget utrymme och använda sin fantasi.Foto: Karin Eckerdal

Bland deltagarnas berättelser framkom att det de hade värdesatt högst som barn var att få eget utrymme och använda sin fantasi. Foto: Karin Eckerdal

Hon hällde ut ett tjugotal småsaker ur en hink. När hon var färdig hade föremålen hjälpt oss att förstå något av teologin bakom Godly Play, om treenigheten, om att Gud ibland kan vara dold för oss, att kyrkans och våra barns liv kan ha med varandra att göra.

Främja barns andliga utveckling en övergripande uppgift

Tillbaka till soffan. Jag frågar hur det kommer sig att Alison ägnar sig åt att undervisa om att samtala med barn om tro. Hon berättar att hon är uppvuxen i en metodistfamilj, men i trettioårsåldern började hon tilltalas allt mer av det anglikanska gudstjänstlivet och dess liturgi. Under samma tid läste hon in en mastersexamen i Religious Education för att bli ansvarig för religionsämnet på en lågstadieskolaskola. Hon anställdes vid Church of England’s Education Division, där hon arbetade med att hjälpa engelska skolinspektörer (Ofsted – Office for Standards in Education) att definiera hur begreppet ”spiritual development” skulle tolkas när de bedömde skolor i England. (Eftersom Church of England är huvudman för många skolor i England finns det en Education Division). Alison med flera arbetade fram en mall för vad anglikanska kyrkan anser är en god, hälsosam andlig utveckling för ett barn.

Hon förklarar:

- Inspektörerna är inte på jakt efter om barnen kan ett visst antal religiösa begrepp utan undersöker snarare om barnen ges förutsättningar att vara ”fully alive”- helt och fullt levande i alla aspekter av livet. Får barnen använda sin fantasi och ägna sig åt frågor som handlar om livets mening eller mål? Därför kan de inte bara undersöka hur religionsundervisningen bedrivs utan naturvetenskapliga ämnen, bild och musik är lika viktiga. Att främja barns andliga utveckling var och är en övergripande uppgift för samtliga lärare på en engelsk skola i enlighet med skollagen.

Under Barn och Unga – ärkebiskopens möte 2012 i november, som jag också var på, nämndes barns rätt till andlig utveckling flera gånger. Rätten till andlig utveckling finns med i FN:s barnkonvention som vissa nu menar borde göras till svensk lag.

“Under vårt samtal visar Alison mig ordet SPIRIT, som i Space, Process, Imagination, Relationship, Intimacy och Trust.”

Här stämde ärkebiskopens tankar om att kristen tro handlar om livsmod väl överens med det Alison förmedlade till oss på Stjärnholm. Kanske bör vi i allt större utsträckning ta hjälp av anglikanska kyrkan för att definiera begreppet andlig utveckling. Alison samarbetar med Rebecca Nye som skrivit boken Children’s Spirituality: What it is and why it matters (Church House Publishing 2009). Under vårt samtal visar Alison mig en liten uppställning på ett papper med ordet SPIRIT längs vänstra kanten, där varje bokstav representerar vad som behövs för barns andliga utveckling enligt Nyes bok: SPIRIT, som i Space, Process, Imagination, Relationship, Intimacy och Trust.

Just detta erbjuder Godly Play, enligt Alison.

- Men vissa tycker att Godly Play är alldeles för omständligt, man lägger ner så mycket omsorg på detaljerna, förklarar Alison.

Så blev det i England. Men där har några kyrkor börjat bjuda in till Messy Church, ett arbete som hämtat mycket inspiration från Godly Play. Kyrkan visar gästfrihet mot de som vanligtvis inte besöker den och hela familjen välkomnas att äta tillsammans, ta del av bibelberättelser med efterföljande samtal och någon kreativ aktivitet. Det har blivit ett sätt för församlingar att stödja familjer i deras vardag.

För mig både som pedagog och förälder är frågan denna: Om en medvetenhet om barns andliga behov börjar få fäste bland föräldrar som vill sina barns bästa och i samhället i stort, hur kan vi som kyrka bereda plats för detta och hur kan det gestalta sig i just vår församling?

 

 

 

Godly Play är en metod för kristen undervisning för barn. Tanken är att alla barn redan har en naturlig känsla av gudsnärvaro, och att metoden ger ett språk för att kunna att kommunicera och stärka sin andliga identitet. Läs mer om Godly Play på hemsidan www.godlyplay.org

Messy Church kommer ur Fresh Expressions, en slags väckelserörelse i anglikanska kyrkan som uppmuntrar till nya uttryck. Läs om Messy Church på www.messychurch.org.uk och Fresh Expressions på http://www.freshexpressions.org.uk/

Ofsted är Storbritanniens skolinspektion, ”Office for Standards in Education, Children’s Services and Skills”. Om Ofsteds sätt att bedöma andlig utveckling i skolor i England kan man läsa mer här http://www.ofsted.gov.uk/resources/promoting-and-evaluating-pupils-spiritual-moral-social-and-cultural-development

 

Skriv ut