Sofia Lilly Jönsson

Sofia Lilly Jönsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för tidskriften Evangelium.

 

Premiär!

Sofia Lilly Jönsson

Nummer 1, publicerad 2 oktober 2012

Tidskriften Evangelium kom till mig en dag i våras när den svenskkyrkliga debatten tycktes särskilt trasig. Min blogg hade då blivit en slags kombination av kritisk sanningssägare och stilla själavårdsrum. Uppmaningen att gå vidare och göra någonting större kom från flera håll samtidigt. Jag insåg att det som egentligen saknades inte var fler debattsidor utan en plats att odla tanken. Till sådant krävs redaktionellt arbete. Med den idén som frö har jag tagit kontakt med människor som inspirerar mig, och så har ett nätverk byggts upp. En ideell förening har bildats och ett redaktionsråd och en redaktion har samlats.

Ett annat frö var litteratursociologen Johan Svedjedals bok om tidskriften, och sedermera förlaget, Spektrum. Den är en fantastisk skildring av hur en liten röst kan bli viktig genom att driva argument och introducera nya idéer – i Spektrums fall handlade det om modernismen med allt vad den innebar av poesi i fri form, social ingenjörskonst och psykoanalys som denna lilla tidskrift som utgavs några år i början av 1930-talet introducerade i Sverige och som egentligen påverkat hela det svenska 1900-talet.

Riktigt så stora planer har kanske inte vi, men – det hade nog inte de heller. Det som växer, det växer. Ungdomarna runt Spektrum kändes som föregångare i den meningen att de skapade det forum de själva längtade efter. Det är också Tidskriften Evangeliums utgångspunkt, och det är väl det vanliga för en kulturtidskrift. Någon har frågat om ”affärsplan” och ”målgrupp”. Vi har stadgar, och ett pågående samtal i bloggar, tweets och ibland i telefon. Flera av oss som gjort det här tillsammans har aldrig träffats i verkligheten.

Nästan det viktigaste med en kulturtidskrift, skriver Göran Greider i sin bok Det måste finnas en väg ut ur det här samhället, är det som sker runtomkring den. Sanningen i de orden börjar redan märkas kring Evangelium. Tankar bryts och människor möts.

I första numret medverkar Björn Vikström, Marta Axner, Göran Greider, Ola Sigurdson, Ami Lönnroth, Carolina Johansson, Håkan Lundblom, Carl Johan Engberg, Ingemar Krigström, Miriam Wredén Klefbeck, Lena Roos, Judith Fagrell, Emil Jörgensen, konfirmander i Södertälje församling, Pär Parbring, Björn Holm, vänner till Malin Andersson – och du, om du vill. Ett särskilt tack till alla som har hjälpts åt bakom kulisserna: Gabriel Fjellander som utvecklat sajten, Simon Berg som har bildsatt, Josefin Holmström som håller i litteratursidorna, Anna Maria Grönlund som hanterar prenumerationsregistret, styrelsen med Judith, Miriam och Pär; tack också till Sebastian Söderberg som har bytt annonser med andra tidningar, Marta Axner som öppnat så många dörrar, Kerstin Kallin som stajlade till våra loggor (och jag tror Anders var med på ett hörn också), Elin Lundell för det första utkastet på sidan, Ulrika Carlström Nordkvist som peppat och kom med idén, Verbum förlag för att vi får använda bilden på lammet, Anders Stenström Beregond som gjort en fin mall för publicering av långa texter som vi fick utgå ifrån, Bengt Holmberg och Kjell Petersson som tålmodigt lyssnade på mina frågor i en första vända, Olle Lönneborg för detsamma, Tomas Einarsson för råd och inblickar i den kristna bokvärlden, Jan Eckerdal för ovärderligt stöd och Karin Eckerdal som generöst bjudit in till sina sammanhang, Inga Sanner och Jonas Eek med tips från den akademiska världen, Erik Eckerdal med goda tips om ekonomiskt stöd, Rebecca Miana Olsson och hennes fotoassistent som styrde upp vid sent återbud, Kristofer Dahlgren som fick kasta sig in som redaktionssekreterare när det blev för mycket att hålla reda på.

Tack alla ni som uppmuntrat och trott på vårt initiativ i personliga möten, på bloggar, Twitter och Facebook.

Var står Evangelium?

Med namnet Evangelium menas inte att det som skrivs här är den rätta tolkningen av den kristna läran, det är ingen demarkation mot andra tidningars och tidskrifters teologiska och kulturella linje. Evangelium är ett bra ord, ett starkt ord, som berättar att detta handlar om kyrkan. Men om det ändå finns en särskild markering med namnet Evangelium, så är det den att utgångspunkten för kyrkan är just evangeliet, inte vilken form den Svenska kyrkan för tillfället har. Samtidigt är Svenska kyrkan den evangeliets gestaltning som Tidskriften Evangelium ägnas åt. Form och innehåll hör ihop, förvaltning med idéfrågor. Vi ska inte bygga dikotomier, men i fokus här står kyrkans innersta centrum och syfte.

Tidskriften Evangelium är svenskkyrklig eftersom det är den specifika kyrkoidentitet som vi vill syssla med här. Men avsikten är heller inte att dra upp gränser gentemot andra kyrkotraditioner och samfund i vårt land. Det kommer alltid att finnas anledning till ekumenisk utblick i en kristen kultursfär, så även för Evangelium.

Vi har vänt oss till följande tidningar och tidskrifter med förslaget att byta annonser med varandra: Tidningen Dagen, Kyrkans Tidning, Sändaren, NOD, Svenska Pastoraltidskrift (SPT), Svensk Kyrkotidning, Sans, Signum, Världen Idag, och Keryx; av dessa svarade Signum, SPT och Världen Idag jakande.

Nej, vi vill inte dra gränser. Men det finns heller ingen poäng med en kulturtidskrift som inte tar ställning för och emot saker. En tidskrift som gör det väldigt bra är filmtidningen FLM. Den tar tydlig ställning ibland, mot Filminstitutets beslut, mot Cannes mansdominans, ger hård kritik till vissa filmer, men de kan också ställa andra kritiker öppna frågor och delta i Twitter-omröstningar om bästa Woody Allen-film, och så vidare. Redaktörerna upplevs som väldigt fria gentemot filmvärlden. Men ingen skulle drömma om att inte räkna dem till den. Tvärtom betraktas den fria kulturrösten som FLM och andra står för som en omistlig del av filmvärlden.

Så ska också Evangelium vara. Det ska inte vara så att man räknas som en röst utanför Svenska kyrkan för att man ifrågasätter någonting som Svenska kyrkan gör. Det är inte ett normalt debattläge eller rimlig förståelse av vad kyrkan är (men som jag mött ofta). Vi måste träna oss i att inte försöka styra kyrkan och att sluta tro att de som har mandat att ta beslut för organisationen – vilka former beslutsfattandet än tar, om det nu sker genom politiska partier eller kyrkostämmor – har tolkningsföreträde eller till och med är kyrkan i sin helhet. Jag vill med Evangelium främja ett synsätt som bemyndigar varje döpt människa, men som också ställer stora krav att inte abdikera från sin egen subjektivitet och det ansvar man har att kommunicera sin uppfattning.

Tidskriften är politiskt obunden och organisatoriskt fri gentemot Svenska kyrkan. Varje skribent som skriver i Evangelium är intellektuellt ansvarig för sitt material (jag är juridiskt ansvarig för innehållet i dess helhet). Det vill säga: man kan i varje nummer finna skribenter som argumenterar för skilda ståndpunkter; så länge som det görs det på ett intelligent och ärligt sätt – och med journalistisk kvalitet – får man i princip tycka vad man vill.

I Svenska kyrkan finns starka, ofta motstridiga uppfattningar. Vi har sedan gammalt fromhetstraditionerna, som även om de har förändrats ännu har betydelse när man ska förstå läget, vi har de olika partierna och nomineringsgrupperna i kyrkomötet, vi har informella nätverk med formell makt, och så vidare. Dessa uppfattningar är till och med organiserade i föreningar, tidningar, stiftelser, med mera.

Själv visste jag inget om detta när jag kom in i Svenska kyrkan som aktivt troende för sex-sju år sedan började orientera mig i vad jag trodde var en, sammanhållen kyrka, den som den utåtriktade marknadsföringen talade om och som man hörde om i gudstjänsten. Bit för bit förstod jag att den kyrkan inte var vad den utgav sig för att vara; alltså en enda, utan något mycket mer komplext och kanske egentligen mer intressant fastän det inte talades om det öppet. Den fulla bilden av vad Svenska kyrkan är skymtade fram genom sprickorna som var de mer eller mindre öppna såren.

Som en följd av detta har många frågat vad Tidskriften Evangelium står för, underförstått vilken av Svenska kyrkans politiska linjer den företräder, i vilken fromhetstradition den står. Man har velat få en programförklaring, liksom velat ringa in tidskriften innan den ens är publicerad. Med tre meningar vore tidskriften förklarad, tryggt placerad på hyllan mellan bokstöden Liberalt och Konservativt. Så skulle det här nya initiativet passa in i den redan uppritade kartan över ärvda konflikter.

Men ett sådant program vore propaganda och inte kulturjournalistik. Det är just det vi vill komma bort ifrån. Den svenska kyrkan är rik på människors kunskap (något vi förstås hoppas dra nytta av när hugade skribenter hör av sig med texter och förslag) och det är något fantastiskt med dessa frågor som aldrig tycks färdigbesvarade, men den intellektuella insikten tycks det ibland skralare med att man måste tänka själv om varje källa, inte slentrianmässigt kategorisera i förväg och sedan lita till den förutsagda kategorin som auktoritet.

Till syvende och sist står varje text i Tidskriften Evangelium för sig själv, och varje skribent, fotograf och konstnär är subjekt i sitt eget verk. Tolkningen som följer är läsarens. Det gemensamma samtalet förs mellan självständiga individer. I bästa fall blir sakernas komplexitet synlig, inte förenklad men genomlyst. Det är kulturjournalistik.

Kulturtidskriftens uppdrag

Evangelium är alltså en kulturtidskrift. Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter definierar ordet såhär:

Kulturtidskrift är en publikation som ger presentation, bevakning och fördjupning inom de skilda konstarternas områden samt/eller behandlar politiska, sociala eller ekonomiska samhällsfrågor. Viktiga funktioner hos kulturtidskrifter är att ge utrymme för analys, idédebatt och filosofiska samtal. En kulturtidskrift är periodiskt utgiven och kan publiceras i tryckt form eller digitalt.

I Nordisk familjebok förekommer ännu inte kulturtidskrift som term, men det är samma typ av publikation som åsyftas under ”tidskrift”: 11. I artikeln ges en gedigen historisk bakgrund till europeiska tidskrifter ända tillbaka till 1600-talet, Nordisk familjebok, första utgåvan, 1876-1899 

Tidskrift, ”periodisk skrift” (se d.o.), som utkommer med längre mellanrum, än som är vanligt bland tidningar, och i ett format, som mera närmar sig bokens, samt afhandlar samtidens betydelsefullare händelser och andliga rörelser på ett grundligare sätt, än dagspressen förmår, eller ock har till syfte att underhålla den stora allmänheten med skönliterär, populärvetenskaplig, religiös etc. läsning eller att utgöra ett föreningsband och språkrör för fackmän inom en vetenskap eller ett yrke.

Idédebatt är ett centralt begrepp för kulturtidskrifter. Ändå har Tidskriften Evangelium inga debattsidor. Inte för att tysta debatten, men för att tvinga den att ta nya vägar, formulera sig på andra sätt. Om du har en fråga; undersök den, vrid och vänd på den, sök svar, argumentera gärna för den, men dra den längre i formen av en essä, en recension, en intervju, ett reportage, en dikt eller novell, bildreportage, film… Idag är platsen för de givande debatterna snarare bloggarna än tidningarna. Nätet flödar över av opinion, så i Evangelium behöver den ingen ny plats. Det är också lite för långt mellan utgivningen för att den typen av debatt ska fungera här.

Inte heller kommer det att finnas plats för läsarkommentarer under artiklarna på det sätt som blivit vanligt i tidningar och på bloggar. Tankar som tagit lång tid att formulera ska inte kunna kommenteras med två sekunders betänktetid. Istället öppnar Evangelium rum där man är fri att diskutera det senaste numret, under eget namn och med moderation och ibland samtalsledning. Kommentarer kan förstås också skickas till redaktionen på vanligt vis. Läsarkommentarer på egna bloggar länkas in via Twingly. lnternets inneboende dynamik ska användas.

Tidskriften Evangelium är också aktiv i andra sociala medier där man kan interagera med oss, som Twitter och Facebook. Det är en sorts samtal som går att använda både för research och marknadsföring, eller uttryckt annorlunda: göra det en kulturtidskrift är till för och lyfta fram och synliggöra frågor och tankar som rör sig i tiden.

Bonus är rubriken för texter och annat material som släpps mellan numren.

Slutligen finns en redaktionsblogg för att kommentera aktuella frågor, såsom är vanligt i tidskriftsvärlden. Så finns ändå en möjlighet för Tidskriften Evangelium med sina fyra nummer om året att vara närvarande i dagsdebatten.

Kultur är odling

I den medeltida kyrkan var det vanligt att munkar gick ut på krogen och satt med bland ölsejdlarna – i alla fall är det så jag har romantiserat det under mina Medeltidsveckan-kvällar i Visby. I min fantasi fördes det då existentiella och livsviktiga samtal över bordet, möjliga just därför att det inte var en högtidlig plats. Jag har alltid varit förtjust i den tanken. Kyrkan ska vara ett salt i det normala. Kanske kan det här få finnas en sådan rörelse inåt och utåt där formerna och normerna blir mindre viktiga och mötet med det som är viktigt får rum att ske.

Det behövs också för kyrkans anställda finnas platser som inte står under domkapitel och kyrkoråd. Torget utanför kyrkobyggnaden är en förebild man kan tänka sig, eller kyrkan som ett livligt bibliotek med högt i tak. Med många röster och nära till historien behöver vi inte vara så rädda att säga och tänka fel. Då vågar vi också formulera kritik. För att återknyta till munkarna – klostren kunde vara en slags kulturcentrum för bildning och kritik. Det var inte av en slump som reformatorn Martin Luther först var munk.

Ordet kultur uppfattas numera ofta som synonymt med musik, scenkonst och litteratur. Med den tolkningen är kulturen något färdigt som vi förhåller oss till, som i bästa fall kan leva vidare i oss. Men kultur betyder odling. Det essentiella i kulturen är själva växandet, rörelsen från frö till ax och limpa. Därför är Tidskriften Evangelium i ordets djupaste mening en plats för kultur.

Mitt språks gränser betyder min världs gränser, skrev Ludwig Wittgenstein. I tron att det är sant ska Evangelium vara ett forum för ny litteratur och kritik som använder det poetiska språkets möjligheter som tankeverktyg, men också bildjournalistik eftersom gränsrörelser också handlar om att resa in i ordlösa tillstånd. Konsten är inte en illustration vid sidan av det intellektuella arbetet, utan ett av flera uttryck för det som vill bli sagt.

Digital tidskrift och analogt arbete

Tidskriften Evangelium finns inte i papper. Det finns stora fördelar med det: texten måste inte sättas efter antalet tecken för att passa ihop med det andra materialet, det blir inga kostnader för tryck, porto och lagerhållning. Dessutom finns det helt andra möjligheter att utveckla kulturtidskriftsmediet, vilket också är ett av Statens Kulturråds kriterier för att digitaltidskrifter ska erhålla kulturtidsskriftsstöd (något som Evangelium dock inte har, eftersom man måste ha utkommit med fyra nummer innan det går att söka). Det finns några nättidskrifter i Sverige redan men om det här kommer att fungera är Tidskriften Evangelium pionjärer för en digital publikation med ett läsarunderlag som snabbt skulle kunna komma upp i tusental. Kyrkan är visserligen – detta är viktigt – inte enbart de anställda men kyrkan är en unik organisation med sin församlingsstruktur över hela landet och det vilar vår ekonomi på.

Även om digitaltidskriften inte har några större kostnader för distributionen så är textmaterialet inte billigare för oss än för någon annan tidningsproducent. Det tar tid att skriva en sån här text, det tar tid att få kontakt med skribenter. Det tar tid att redigera texter och att välja ut böcker och bilder. Hittills har vi arbetat nästan helt utan lön – jag skulle ha tjänat mer om jag varit konfirmationsledare på ett sommarläger, såg jag i jämförelse – men för att vi ska kunna fortsätta med ett nummer två, tre och fyra behöver vi få större intäkter. Uppbyggnaden och första numret av Evangelium är en stor kraftansträngning som behöver stöd för att fortsätta.

Ni läser inte ett Bonniermagasin eller ens en Berling med kapital bakom tidningen, det finns inga aktieägare. Vi har bildat en liten, ideell kulturförening som måste betala fakturor till frilansare som offrat semester och anställningstrygghet för kallelsen att tänka och skapa. Därför ber vi också om ert tålamod om allt inte funkar direkt eller om prenumerationspriset inte känns millimeterrättvist i jämförelse med en annan församling – det är satt i kvoter för att administrationen inte ska bli ohållbar, och tanken är att det ska möjliggöra för församlingar att bjuda frivilliga medarbetare och förtroendevalda på en inloggning. Om det blir lite dyrare för en församling än en annan så hoppas vi att man kan betala med glädje över att få vara med och hjälpa till.

De grupper som använder alla femtio inloggningar betalar visserligen mindre per läsare än de mindre grupperna, men vi har vridit och vänt på argumenten och försökt hitta en kompromiss som inte ska svida för någon prenumerant och samtidigt ge tidskriften en ekonomi att stå på. Mycket små grupper kan få ett specialpris. Studenter betalar hälften av arbetande läsares enskilda prenumerationer. Och sjukskrivna och arbetslösa behöver inte betala någonting alls för sin enskilda inloggning.

Perspektivet jag vill att man ska ha som prenumerant är inte att man betalar för de artiklar man ser idag, utan för att plattformen; tidskriften, ska finnas. Rum för utveckling och plats att tänka. Vi har lagt grundstenarna på torget och satt upp ett första stånd. Men det är inte bara det ståndet som vi vill att ni ska se här, utan att ni vidgar blicken och ser ut över den öppna platsen. Jag tänkte på det när jag såg om filmen om Katarina kyrka som vi visar i första numret och scenen när de kan öppna till första adventskonserten i kyrkan. Byggnadsställningarna står fortfarande kvar, arbetet pågår.

 

Sofia Lilly Jönsson, chefredaktör och ansvarig utgivare
Uppsala 30 september 2012

 

 

 

Skriv ut