Eukaristins mysterium är att Gud i Kristus väljer att visa sig för mänskligheten genom vardagliga ting. Genom korn och druva blir vi varse Kristus i världen. Men det är inte råvarorna korn och druva som dukas upp på nattvardsbordet, utan bröd och vin. Kornet och druvan kommer ur Guds goda jord, men brödet och vinet är resultatet av mänsklig strävsamhet. Bröd och vin uppstår genom samarbete mellan det mänskliga och det gudomliga.
I detta vilar ett vackert mysterium. Om korn och druva som förvandlats till bröd och vin kan kommunicera Kristi kropp och blod, får det enorma konsekvenser för all mänsklig möda och strävan. Eukaristins mysterium är inget mindre än att allt kroppsarbete blir heligt. Förutsättningen för kommunionens heliga sakrament är att det finns korn och druva, fält och vingårdar, bagare och vinproducenter. Människornas arbete blir till sakrament.
En bonde som sår vete.
En vinodlare som vårdar plantor.
En mjölnare som mal vete.
En vinproducent som pressar druvor.
En kvinna som bakar bröd.
En man som gör vin.
En lastbilschaufför som fraktar bröd.
En handlare som säljer vin.
Vem vet om inte just det här brödet eller det där vinet hamnar på nattvardsbordet som Kristi kropp och blod. Här upptäcker vi mysteriet att allt det fysiska arbete som behövs för att mänskligheten ska blomstra är heligt. En bonde som plöjer sin åker, en bageriarbetare, en lastbilschaufför som fraktar gods, en handlare som säljer varor, alla är de i arbete som är precis lika heligt som prästernas när de delar ut nattvarden. Eukaristin drar undan förhänget och visar oss en värld som är sakramental.
Granska inte eukaristins mysterium överdrivet noga och läs det inte för bokstavligt. Missa inte poängen med flit. Häng inte upp dig på om arbetet är specifikt kopplat till produktionen av korn och druva, bröd och vin. Det är inte poängen. Poängen är att allt arbete som är nödvändigt för att mänskligheten ska blomstra inte bara är rätt, utan sakramentalt. Vi är sannerligen ”ett rike av präster” (2 Mos 19:6, ö.a.). Det vi kanske tänker på som den grå vardagens rutiner är i själva verket en förbindelse med det heliga. Eukaristins mysterium visar att det är så.
Samma poäng gör Annie Dillard i berättelsen om när hon köper nattvardsvin till sin lilla kyrka vid Pugetsundet.
”Hur kan jag köpa nattvardsvinet? Vem är jag att köpa nattvardsvinet? Någon måste köpa nattvardsvinet. Det var min idé att vi skulle ha vin i stället för druvjuice, och självklart erbjöd jag mig att köpa det. Borde jag inte bära kåpa, och framför allt en mask? Borde jag inte göra nattvardsvinet? Finns det heliga druvor, finns det helig mark? Det finns inga heliga druvor, det finns ingen helig mark, och det finns inga bättre lämpade än vi. Jag bär anorak och en tom ryggsäck över axlarna. Det är kallt och jag kommer att vilja stoppa händerna i fickorna. Enligt benediktinregeln borde jag säga att Vi har händerna i fickorna. ‘Från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand.’ (1 Krön 29:14, ö.a.) Det måste finnas en regel för inköp av nattvardsvin. ‘Kontant eller med kort?’ Och jag är ute och går på vägen igen, min högra hand glömmer den vänstra. Jag är ute och går på vägen igen, den här gången med Gud i lasten. En vinflaska med etikett, Kristus med kork. Jag bär fram skärvor av helighet i ett kärl, sann Gud av sann Gud, den eviga tystnaden ruvar strålande bakom mina revben.” – Annie Dillard, Holy the Firm
Vi må leva i en sekulariserad tid, men vår sekulariserade tid lever och rör sig och existerar i en sakramental värld. Våra sekulariserade ögon må vara för skumma för att se det, men det betyder inte att skapelsen inte lyser med Guds klarhet. Det sken som lyste starkare än solen där på Förklaringsberget vittnar om att kött och blod kan förmedla Guds härlighet. Vårt arbete är ibland hetsigt, ibland kraftlöst, och det händer att vi blir blinda inför den härlighet som finns överallt omkring oss. Som gycklaren sa till tjuven:
Businessmen, they drink my wine, plowmen dig my earth
None of them along the line know what any of it is worth
(Affärsmännen dricker mitt vin, och drängarna gräver min jord
Men ingen av dem vet vad något av det är värt)
– Bob Dylan, All Along The Watchtower
Men eukaristin visar oss vad det är värt! Guds goda skapelse är helig nog att inrymma Guds liv – vare sig det är en brinnande buske, ett barn i Betlehem, korn och druva, bröd och vin. Det är ingen sällsynt diamant eller något magiskt elixir som kommunicerar Kristi liv till oss, utan något så vanligt, jordiskt och vardagligt som bröd och vin. Varje gång vi tar emot nattvarden påminns vi om att vi lever i en sakramental värld. Kansas vetefält och Kaliforniens vingårdar är lika heliga som kapell och katedraler.
Gud visar sig inte i outgrundliga verser, utan i kornet och druvan. Doften av Gud kan upptäckas i ett nyfött barns doft och i en snickares svett, i brödbak och vinjäsning. Sekularism är inte ett livstillstånd, det är bara ett sätt att missuppfatta världen. Om vi går tjugohundratalets väg till Emmaus och tror att Gud är frånvarande och att uppdraget har misslyckats, så kommer vi att bli djupt besvikna. Men om vi kan lära oss att känna igen Jesus i en annan form, och se honom uppenbarad när brödet bryts, så kommer våra hjärtan att brinna av glädje!
Gud, du som lät din välsignade son ge sig till känna för lärjungarna genom att bryta ett bröd. Öppna vår tros ögon så att vi ser honom i hela hans försonande gärning. Han som lever och härskar med dig, i enighet med Den heliga anden, en Gud, nu och i evighet. Amen. – Den allmänna bönboken (Book of Common Prayer)
Detta är en översättning från engelskan av Brian Zahnds ”Grain and Grape”. Läs mer av honom på hans blogg och följ honom på Twitter.
