Utan Svenska kyrkan är Sveriges plats i den västerländska kristna civilisationens gemenskap förlorad, skriver Bengt Olof Dike i denna flammande appell för en sakligt grundad och konstruktiv kyrkokritik utan överdrifter.
Artiklar i kategorin Prosa/Poesi
"Det mest radikala en människa kan göra är att älska. Och nåden kan komma även till oss som sprungit bakom ryggen på oss själva och våra medmänniskor. Vi som hetat Saulus kan bli våra dagdrömmars Paulus. Vi som vägrat sätta foten i en enda kyrka och motsagt oss vår egen frihet i religionsavskaffandets namn."
Om vi människor är som barn i förhållande till Gud, gäller då samma jordiska förhållande till den himmelske Guden som till en förälder? Jonathan Edlund börjar med att släppa ut hönsen.
"Stoisk hade han varit. Ogenomtränglig men solvarm, som bärnsten. Spelade upp en av sina många glansroller: den tjusige och berömde patienten. Den som inte klagade utan roade alla. Tillförde plusfaktorn mitt i minuseländet. Well done! Men nu fanns det inga roller mer."
Vi jagar skor till / djävulen men hittar / förstås ingenting det / mörknar över stan du / säger att du har slutat / vara rädd att du lärt dig / att de kan morra de / kan vråla men de kommer / aldrig närma sig, de är fega kräk.
”Ska’ru ut i jordkällarn? Mörkt och fuktigt, eller va?” Han böjde sig ned mot lillkillen. ”Akta’rej förom kladdiga potäterna". Med en text som gestaltar brytningstiden mellan barndomen och vuxenlivet vinner författaren Lennart Göth tidskriften Evangeliums novelltävling 2014.
Hon vaknar av tornsvalornas skriande. Det har hunnit bli tidig kväll och de flyger lågt över fälten, hit och dit mellan uthusen på gården. Så inleds Anna-Carin Collins novell, som tar andraplatsen i Evangeliums novelltävling om Barnet.
För den ovanliga ansatsen att skapa en syster ur en gul plasthink med bottenskyla av döda flugor får novellen En extra syster juryns hedersomnämnande.
Men synden skulle snart visa sig vara det mest reella som finns. Den är verklig, ja fysiskt upptäckbar, och vi älskar den. Mest av allt älskar vi egenrättfärdigheten som får oss att glänsa och glittra likt stjärnor på nattsvart himmel och kasta vår strålglans över små förkrympta maskmänniskor.