Artiklar i kategorin Blogg

Efter någons död

•••
Tomas Tranströmer är död. Det var en gång en chock som lämnade efter sig en lång, blek, skimrande kometsvans. Den hyser oss. Den gör TV-bilderna suddiga. Den avsätter sig som kalla droppar på luftledningarna. Man kan fortfarande hasa fram på skidor i vintersolen mellan dungar där fjolårslöven hänger kvar. De liknar blad rivna ur gamla telefonkata

Hur svårt kan det vara?

•••

Såhär gör man: man vänder uppochner på arbetsordningen som varit, för den fungerar inte. Istället för att handläggare med generell kompetens filtrerar kunskaper och synpunkter från experter (och därbland räknar jag alla goda remissvar från församlingar och stift som kom in för ett år sedan; jag har läst dem och det finns ett mycket fint kvalitetsarbete där) så ska handläggarnas uppgift endast vara att samordna möten för en kommitté med sakkunniga.

Öppna rummen

•••

Jag säger detta dels i rollen som Djävulens advokat. Jag har en kyrkosyn som går ut på att mångfalden gör kyrkan starkare, men är väl medveten om att det finns mycket som jag inte håller med om. Jag vill ha kvinnliga präster, samkönade äktenskap och en kyrka som är salt i världen när det gäller kapitalismen och rovdriften på naturen. Men dessa frågor är inte höger/vänsterfrågor; de är idéfrågor för en kyrka som står i en egen tradition och behöver sig själv, behöver hela spektrat av perspektiv, för att bli någonting annat än en intresseorganisation organiserad under de partier som för tillfället har mandat att anta dokument i kyrkostyrelsen.

Man måste inte försvara Lars Vilks

•••

Lars Vilks projekt förhåller sig, tänker jag, till yttrandefriheten som det att avstå från godis i några veckor gör till bristen i världen. Om man inte går vidare från det stiliserade frö till poäng som konstverket är tänkt att vara till någonting större än sig själv slutar konsten att fungera.

Också den goda religionen är en maktfaktor i världen

•••

Vi har lärt oss att debatt uppstår när vi tycker hemskt olika för att någon kastat in en brandfackla och man blir helt enkelt tvungen att försöka släcka elden, men så måste det inte alls vara. Om jag här har ritat upp en liten skiss på en karta över läget som många är överens om så kan lika gärna det tjäna som utgångspunkt för samtal om vad vi ska göra sedan.

Om Livets Ord och deras ledare

•••

Jag sa inget när Ulf Ekman med fru konverterade till katolska kyrkan. Jag tyckte inte att det var min sak riktigt; dels kan varje människa bara följa vad som är rätt för den, dels är Livets Ord inte mitt samfund. Men nu känns det som ett mönster. Den här församlingens herdar väljer, efter pensionen, att följa sitt hjärta och då visar det sig att deras hjärta sa precis tvärtemot vad munnen sagt i alla år i församlingens tjänst.

För mycket sötma och för lite salt

•••

Evangeliums redaktörer, Sofia Lilly Jönsson och prästen Judith Fagrell diskuterar här kyrkligt ledarskap med anledning av ärkebiskop Antjes första hundra dagar och medverkan på Idrottsgalan. Brevväxlingen gjordes på Facebookmejlen efter programmet.

Var vaksam mot symboler

•••

För den som ändå fattar vad jag talar om är vad som hänt i Svenska kyrkan en viktig kunskap att ha, för där ser man hur problematiskt det blir när identitet blir symbolik och positioner att försvara. Någonting mjukt och lekfullt stelnar då, någonting dör, och jag tror att där och då byggs verkligen själva grunden för att göra skillnad mellan människor.