Nu har protestlistan för präster mot kyrkohandboksförslaget överlämnats till ärkebiskopen och ÄB och kyrkohandbokskommittén. Det blev 195 namn. Jag gissar att hela initiativet kommer att mynna ut i ett whole lotta nothing.

Yttrandefrihet i kombination med anonymitet är ingen rättighet som vi kan busköra. Vi förlorar den möjligheten om vi inte vårdar den.

Till kyrkan kommer människor av många olika anledningar. Rädsla för muslimer är mycket sällan orsaken. Det vet prästerna i Storkyrkan. De älskar att jämföra sig med stora kyrkoledare som Nathan Söderblom och bröderna i Taizé, men tonen i deras förkunnelse är en helt annan. Om dessa präster vill ta en diskussion om religionens gränser så bör de åtminstone göra det med en intellektuell hederlighet som hedrar deras idoler.

Det är inte givet i ett historiskt perspektiv att organisten i församlingen ska spela allt, inte alls. Jag tycker att den intressantare frågan är synen på vad som är kyrkomusik överhuvudtaget. För vad säger det att filharmonikerna spelade i kyrkan och inte hovkapellet, och att det var Konserthusets chef Stefan Forsberg som hade övergripande ansvar för musiken och inte församlingen? Tydligare än så kan nästan inte paradigmskiftet från gudstjänst till konsert uttryckas. Inför kronprinsessans bröllop var ju som tevetittaren minns Forsberg en fantastisk konferencier på Konserthuset, jag förmodar att det är de goda erfarenheterna som gav honom uppdraget vid prinsens dito, men man måste sätta ett märke i almanackan för ett sådant skifte.