Min son, fyra år gammal, har peppat för halloween i en dryg vecka. Få saker stimulerar kroppens belöningssystem så mycket som godis. Att dessutom få klä ut sig till Batman gör inte lockelsen mindre. Vad har ett besök vid gammelfarmors grav att sätta emot det?

Halloween är nog en av de mest avskydda högtiderna i vårt samhälle. Det är inte ”vår tradition” och det är kommersialiserat. Inom en del kristna kretsar reagerar man extra starkt mot halloween, kanske av rädsla för att man i det här flirtar med onda krafter eller andar. Det är fascinerande att samma person utan omsvep kan tänka sig att klä ut sitt barn till häxa på skärtorsdag och skicka ut den i ungefär samma uppdrag – samla godis. Och samlas kring brasan på valborgsmässoafton, den brasa som ska hålla just häxorna borta.

Precis som många andra högtider bundna till årets tider knyter halloween an till övergången. Övergången från höst till vinter, strax efter höstdagjämningen. Mörkret tar över, och då behöver vi en övergångsrit. Som när vi under allhelgona tänder ljus för de avlidna och minns helgonen. Halloween idag är en sammansmältning av keltiska traditioner, kristen högtid, populärkultur och kommersiella intressen. Därigenom är det redan en del av vår tradition, hur mycket vi än hävdar motsatsen.

Då är det väl läge att fundera på hur kyrkan återigen kan ta fasta på de högtider som redan finns och använda dem till det goda. Som en öppning för tankar om död och liv, sorg och fest. Och inte minst ett tillfälle att mötas för gemenskap, glädje och måltid. Tacka Gud, och både busa, äta godis, och tända ljus till minne av de avlidna.

IMG_20141031_100535