Ska kommentera det här jättekort. Domprosten i Stockholm och hans domkyrkokomminister kommenterar terrordådet i Paris. Läs hela texten på deras blogg; jag väljer att här säga någonting bara om en mening som de skriver:

Sverige är inte och kommer inte att vara förskonat från våld och terror. Barbariet ligger hela tiden under ytan och kan bryta fram redan imorgon. Barbariets namn är rädsla. Rädslan för det okända. Därför behöver vi många och olika mötesplatser där vi kan mötas så att rädslan för det främmande och annorlunda minskar.

(min kursivering; Hans Ulfvebrand och Hans Lindgren, Katedralbloggen i Stockholms Domkyrkoförsamling)

Jag tror att den här meningen vill säga någonting om kommande interreligiösa andaktsrum i Stockholm, och om det är så, vill jag påpeka att det är ett felslut att tro att vi inte redan har mötesplatser. Hela världen är en mötesplats. Precis överallt där man träffar andra människor är en mötesplats. Om någon i kyrkan erfar i sitt eget liv att där finns en brist på möten med personer som inte rör sig i kyrkan finns det stark anledning att rannsaka hur man lever sitt liv, och hur samhället ser ut ifråga om socioekonomiska klyftor, men att däremot dra slutsatsen att det under samfundens tak måste skapas interreligiösa andaktsrum för att möten ska kunna ske finns det nog något ordspråk för som jag inte kommer på brådrasket (någon läsare som kommer på vad jag menar kanske kan hjälpa till i kommentarfältet).