”Grundare i Livets ord fråntas pastorstjänst och lämnar församlingen efter otrohetsaffär”. Tidningen Dagens rubrik sammanfattar det bra. Robert Ekh, en av grundarna till Livets Ord och en gång i tiden prästvigd i Svenska kyrkan, har mycket plötsligt lämnat församlingen efter en, har det visat sig, långvarig utomäktenskaplig relation med en annan kvinna. Robert Ekh har varit församlingens ledande äktenskapsrådgivare och skrivit böcker tillsammans med sin fru. Hans fall är alltså mycket högt. Nu tänker han flytta utomlands. Han har gett sig själv en god pension så han kan göra det.
Jag sa inget när Ulf Ekman med fru konverterade till katolska kyrkan. Jag tyckte inte att det var min sak riktigt; dels kan varje människa bara följa vad som är rätt för den, dels är Livets Ord inte mitt samfund. Men nu känns det som ett mönster. Den här församlingens herdar väljer, efter pensionen, att följa sitt hjärta och då visar det sig att deras hjärta sa precis tvärtemot vad munnen sagt i alla år i församlingens tjänst. Det framstår som otroligt hänsynslöst. Även om otrohet i en privat relation och det att söka sig till en annan kyrka är olika saker handlar det på något sätt om att överge viktiga förtroenden.
Både Ekh och Ekman är en gång utbildade och vigda för ledarskap i Svenska kyrkan, därför är detta relevant för den svenskkyrkliga kulturen. Också Svenska kyrkan har i någon mån ansvar för att förstå och inom sig hantera vad deras en gång tjänare tar sig för i livet.
Det allra allvarligaste är att så många människor i Livets Ord, som inte har lika hög status, berättar att de inte fått stöd när de har kämpat med samma saker, mänskliga saker.
På Twitter när nyheten om Ekh blev känd igår skyndade sig Livets Ords maktbas att säga att man inte ska döma. De före detta församlingsmedlemmar som vågade opponera sig står ut i en kompakt tystnad. ”Allt ska tystas ner. Robert Ekh har aldrig existerat. Inga har kommit till skada. Locken läggs nu på”, skriver en man. ”Tyvärr rör detta upp känslor av stora mått för de familjer som gått igenom svårigheter i era led och fått allt annat än respekt”, skriver en kvinna.
Annars tystnad.
Aktiv i Svenska kyrkan som jag är känner jag så att säga igen ett skådespel när jag ser det.
Jag skriver detta för att jag kan, för att jag står utanför, för att säga till dem som försöker att tysta att de inte lyckas. Det handlar inte om att man måste ha sett Livets Ord inifrån eller känna en persons drivkrafter fullt ut (vem gör det?) för att känna igen hyckleri när man ser det. Det handlar heller inte om att vara emot Livets Ord. Kanske blir det som Elisabeth Sandlund skriver att krisen kan svetsa ihop församlingen. Jag tycker synd om dessa arma människor som satsat allt på en organisation som behandlar dem såhär, och jag tycker synd om Robert Ekhs fru (eller får man säga grattis? – en dag i framtiden kommer det i alla fall att kännas så) men jag tycker inte synd om de andliga ledare som tror att de kan komma undan konsekvenser genom att hävda trusimen att de ”bara är människor”.
Det känns aldrig "grattis" när man blivit lämnad, kan jag säga av egen erfarenhet. Visst lovar Gud att allt ska samverka till det bästa, för dem som är kallade efter hans rådslut och älskar honom, men det är något ONT som hänt. Visst ser vi sedan Guds goda hand göra just det han lovat och är bäst på - frälsa syndare (simul justus et pecator-er) till sin egen ära - men man säger nog inte grattis till en krossad människa? Särskilt inte som stenen just fallit över en...
Tack, det var mycket bra skrivet och jag håller med dig i allt. Livets ords grundares liv tycks bygga på livslögner. Både Ulf och Robert tar avstånd från allt de har stått för tidigare. De är herdar, som överger sitt ansvar, sin hjord och lämnar fåren åt sitt öde. Livets Ord har nog gjort sitt i svensk kristenhet. Ulf har skolat dem under 15 års tid till att bli goda katoliker/ekumeniker, så resultatet av indoktrineringen kommer vi att få se i framtiden.
Hej Titti, tack för din kommentar!
Hej Ola, nu var det inte hur det känns som jag skrev om, utan att en vars partner har ljugit i åratal är att gratulera för att ha blivit av med det ryggradslösa kräket. Är det något ONT som har "hänt"? Har Robert Ekh förlorat sin fria vilja, då?
Ok, jag bara tolkade dina ord "att kännas så" (i ditt inlägg) som att det relaterar till "hur det känns" (som jag skriver i mitt inlägg, och som du skriver att du inte skriver om). Kan du förklara nyansskillnaderna där, eftersom jag tydligen är helt ute och reser i dina ögon med tanke på din kommentar...
LO har så länge jag känt till församlingen varit en förljugen soppa av framgångsteologi och maktmissbruk. Fattiga medlemmar har skinnats inpå bara kroppen medan ledarna håvat in fantasilöner. Nu visar ledarna sitt rätta snikna ansikte . Din text säger allt: när pensionen var räddad kan man följa sin sanna vilja.
Du har också rätt om Svks ansvar, alla präster som fått sin studieskuld betald i kyrkans tjänst har också fått sitt personliga ethos från sin prästtjänst. Ulf Ekman har sällan stuckit under stol med sin bakgrund som "riktig" teolog med sin bakgrund i SvK.
Det är synd om fru Ekh just nu, men visst måste man få säga ett grattis av hjärtat. Det har du alldeles rätt i.
Ola: Jag tror du kan förstå vad jag säger om du tänker efter en gång till.
Alma-Lena: Det är tråkigt när folk visar sig vara förutsägbara. Många kristna tror ju att världen är emot deras församlingar by default, men så är det inte alls i mitt fall, jag hade gärna tagit till mig av det som Livets Ord har att ge. Men det verkar tyvärr som att det inte finns något.
Precis som du har jag verkligen försökt att hitta det goda i LO och tålmodigt väntat på det som inte är infekterat av prosperity Gospel. Inte minst eftersom nära och kära var på LOs bibelskola; några flyttade till och med ner och gick med i församlingen. Men tyvärr, det fanns inget gott där. De flesta som for ner är nu utan församlingstillhörighet, en del har också förlorat sin tro.
Sofia, jag har läst ditt blogginlägg med stort intresse. Jag är väl förtrogen med kulturen inom Livets Ord eftersom jag har varit medlem där i ca 8 år samt gått två år på deras bibelskola. Jag håller verkligen med om att det är oerhört viktigt att inte tysta ned det här utan att tala om det både innanför och utanför församlingen. Jag är glad att du skriver att det inte handlar om att vara för eller mot Livets Ord. Jag vet inte vad du, Alma-Lena, har för erfarenheter av Livets Ord, men själv skulle jag aldrig kunna reducera det till den förljugna soppa du talar om. Verkligheten är så mycket mer nyanserad, det finns många älskvärda människor i församlingen och även vad gäller ledarskapet finns det nyanser. Att som vissa gör (jag säger inte att du gör det Alma-Lena!) idiotförklara alla medlemmar i Livets Ord är bara att gräva skyttegravarna djupare och det tjänar ingen på. Ledarna har haft hög profil och måste hållas ansvariga av sina medlemmar. Diskussionen måste komma igång på allvar oavsett om den "tillåts" eller inte. Endast tvåvägskommunikation kan leda till något gott i denna situation. Läs gärna vad jag har skrivit på min blogg om detta: http://opgelet-kikkers.weebly.com/mitt-liv-i-belgien/robert-ekhs-otrohet
Hej!
Håller med, håller med, bra skrivet, Sofia Lilly. Jag har ingen aning om hur Robert och Åsas relation sett ut, varit. Inte bra, verkar det som.
Jag känner sympati för bägge parter.
En människa kan vara otrogen i sitt hjärta, också.
Det är inte lätt för någon part.
Stackars Åsa, stackars Robert! :-(
Sara, jag läste ditt blogginlägg tidigare! Mycket intressant och roligt formulerat. Jag tror inte Alma-Lena idiotförklarar medlemmarna dock, men hon får väl svara för sig själv. En reflektion jag gör, och alltid har gjort, är att det kommit många intelligenta och kloka personer ur Livets Ord, medlemmar som lämnat men som ändå uppenbarligen blivit bra folk där. Så visst ser man det.
Hej Lilly, ja det är synd om människorna. Lättare dock när man erkänner det, tror jag!
Tystnaden kring vad som händer på livets ord måste brytas.
Tyvärr lyckas inte Joakim Lundqvist med detta.
Såg en gudstjänst därifrån på Kanal10, tyvärr är det samma stil som när jag gick bibelskola där.
Tror inte att så många förstår att de blir manipulerade, Ulf Ekman fick t.o.m en applåd när han meddelade att han skulle konvertera.
Sara, jag idiotförklarar definitivt inte LOs medlemmar, däremot känner jag för dem som för Åsa Ekh att de nu troligen haft tur. Ledarskapet har villigt roffat åt sig av deras pengar och bundit stora bördor åt deras ryggar. Nu kanske allt kommer ut i ljuset och löneanspråken blir rimliga. Kanske man till och med lämnar stiftelseformen och blir en förening med full insyn. Det vore bra för LO, för ledningen som slipper stora frestelser och framför allt för dess medlemmar. Medlemmar utan insyn kan väl inte sägas vara dumma men däremot förda bakom ljuset av ledningen.
Hej Sofia Lilly! Jag är själv före detta medlem i Livets Ord. Jag vill dock understryka en sak då det gäller pensionerna inom styrelsen. Alla utom Robert Ekh har valt att avstå från dem. Detta är hedrande och visar på ett rättvisepatos.
För de som arbetat där under alla dessa år kom säkert detta med pensionerna som en chock, för visst är arbetaren värd sin lön? Betala medarbetarna har man kunnat göra - med råge. Men att mörka om det och mena att det explicit kommer att gå till verksamheten och missionen är en ren hädelse. Alla vet att församlingen Livets Ord inte har ett enda rött öre. Allting ägs till sista sekinen av stiftelsen. Det är där alla pengar från verksamheten finns. Å andra sidan är stiftelsen ingenting utan församlingen. Skulle församlingen bryta sig ur stiftelsen vore det som att hugga rötterna av den. Ingen mer inkomst. Det är något jag själv skulle förorda samtidigt som en mycket ökad öppenhet utåt och insyn. Kanske göra som på arbetsplatser och införa ett kyrkligt skyddsombud med befogenheter att ingripa när allt går överstyr?
Gällande Robert Ekh så håller jag honom högt. Han visade på en stor tolerans och man kände att det fanns gott om svängrum i hans närhet. Att spela eller sjunga när han skulle predika var ett rent nöje. Som andre pastor hade han långt ifrån samma kontrollbehov som Ulf Ekman som skulle veta exakt vad som skulle hända i mötena. Folk som sökte bära fram budskap från Herren bars handfast ut. Endast en allena skulle ha den förmånen. Ulfs kontrollbehov sträckte sig i synnerhet till musikerna och sångarna dit jag själv hörde. Vi fick ofta känslan att ingenting var helt klockrent enligt honom. Vi var i köttet och hade inte lyssnat tillräckligt noggrant vad Gud ville säga etc. Han favoriserande vissa och var hårdare mot andra. Detta skiftade snabbt.
Ofta kom han upprusande till oss och skrek inför kamerorna och hela församlingen BYT SÅNG! Om han inte "kom in i Anden" så var det vårt fel för vi hade valt fel sånger eftersom vi inte hade lyssnat till Anden. Ja, listan kan göras mycket längre men jag väljer att stanna där.
Robert Ekh var den ende bland Livets Ords ledarskap som uppriktigt kunde be folk om förlåt. Det gör honom till en stor man i mina ögon. Under hans ledarskap då UE bodde i Israel blev församlingen mycket mjukare i sin framtoning. Säga vad man vill men en församling är en spegling av sitt ledarskap på gott och på ont. Robert har ofta underordnat sig Ulfs nycker och fått ha den ständiga andrafiolen. Han har skuffats än hit än dit och ödmjukt accepterat det även om det inte legat på hans hjärta att göra det han blev tilldelad. Han ville ut och predika men blev tilldelad rollen som kristna skolans rektor, en roll han aldrig trivdes i, tror jag. Men säger Ulf en sak så lyder man. Ekman har profilerat sig själv men stått på mångas ryggar för att nå upp. Ingen har haft någon input i det fallet. Sjukast utav allt är att han blivit en förebild i ledarskap för en massa andra ledare inom frikyrkan. Gör som Ulf Ekman och du får framgång, lyder receptet.
När Ulf och Brigitta konverterade var det som om svensk frikyrklig kristenhet plötsligt fått extra påfyllning av luft. Något lättade över landet. Något tungt som länge legat på många människors axlar lyftes av. Paniken var total inom leden men som jag ser det kom beslutet som en skänk från ovan. Det är baksidan av personlig karisma - den kan helt enkelt korka igen ingången för andra kanske sundare initiativ och verka rent kontraproduktivt. Hela församlingen ska vara tongivande. Åtminstone är det vad jag kan utläsa ur Bibeln. Dessa trettio år har Bibeln predikats på ett sätt som mera för tankarna till New Public Management filosofier än till evangeliet. Ett tolkningssätt med tydligt amerikanska förtecken, baserat på samma kulturs synsätt och "lösningar". Jag hoppas att man från Livets Ord återvänder till ritbordet och strukturerar om församlingen.
Personligen tror jag att det kommer att komma fram ännu mer. Vi har inte sett det sista. Allt beror på bristen på transparens, att vara det där Kristusbrevet, känt och läst av ALLA. Det som viskas i sovrummet ska ropas ut på taken står det ju.
Det finns flera sidor av ett mynt. Eftersom min egen fru är släkt med Robert Ekh så vet jag saker jag inte kan skriva om av respekt för familjen. Mycket av detta skulle kunna förklara en hel del om hans desperata beslut, dock inte allt. Klart är att det är en desperat mans beslut. En sak vet jag dessutom, strävar du efter en karriär inom kyrkan ska du veta att ju högre upp du kommer, desto hårdare blåser det om dig. Robert stod emot under trettio års tid. Sedan, vem ska pastorn tala med när det krisar i en miljö som sedan tidigare är väldigt tillsluten? Risken finns ju att samme person som fått förtroendet senare hoppar av och läcker ut alltihop till Expressen… sådant har ju hänt tidigare.
Det är intressant att ni båda i de senaste kommentarerna nämner stiftelseformen (kommentarer på den här bloggen granskas innan de läggs ut och båda har legat i inkorgen ett tag). Det är också min uppfattning att kyrkorna är politiska organisationer, i betydelsen världsliga, och att formerna och pengarna är viktiga aspekter av alltihop även om det oftast inte intresserar folk så mycket.
Det är svårt att leva och att leva rätt, visst; jag är säker på att det finns många fler sidor av saken än de som jag har kännedom om. Men Robert Ekh har väl ändå varit en fri människa? Det enda jag kan säga något om är det som berättats offentligt. Och utifrån det ser det onekligen ut som att han alldeles frivilligt har satt sig på en väldigt hög häst som han nu faller ner från.
Men jag uppskattar verkligen att du och andra berättar hur ni ser på saken och jag tycker inte heller att du ska bryta förtroenden och avslöja saker som inte måste komma ut. Man kan skriva till mig på sofia@tidskriftenevangelium.se om man vill.
Var Robert en fri man? Det undrar jag verkligen. Kanske i så motto att de beslut han fattar måste han själv hållas ansvarig för. Vägen dit tror jag är en annan historia med många bottnar. Allt är inte som det verkar vid första anblicken har livet lärt mig. Vi är ofta för snabba med att fälla domar. Min gamle pastor brukade säga att ena dagen står folk och sjunger "Hosianna"! Nästa dag står samma människor och skriker "Korsfäst"! Det är så vi funkar.
För övrigt, vem har inte satt sig på höga hästar om vi ser ut över kristenheten? Detta inte bara rent historiskt utan även i nutid. Det finns liknande hierarkier över hela Sverige och resten av Världen för den delen. Möjligheterna för maktmänniskor att härja inom kyrkan är många fler än man kan tro. Man använder Bibelns uppmaningar att underordna sig in absurdum och sliter det helt och hållet ur sin kontext. Ett exempel på det är ju Knutby församlingen som i sin tillhörighet var en pingstförsamling men till tankegodset och teologin var "fullblods-livetsordare". När väl allting uppdagades ville ingen kännas vid dem. Pingströrelsens enda medicin var uteslutning ur rörelsen. Inom Livets Ord tvådde man febrilt sina händer och förnekade varje koppling.
Som jag ser det har man haft massor av chanser att komma ut och göra upp. Bli litet "transparent". Det började Ulf Ekman göra, men när man ser det i dagens ljus så känns det som litet av bondånger. Det visade sig senare vara en förberedelse inför hans senare farväl. Det är en helt annan femma att stanna kvar och kavla upp ärmarna och jobba sig igenom allt. Att stå anklagad och erkänna en förlust och felsteg men också att göra allt för att rätta till dem. Kanske att t o m söka upp personerna ifråga. Bot och bättring följs av en kursändring i stil med Sackeus i Bibeln. Inte i att man fäller upp en flyktlucka baktill och smiter ut efter att ha gjort adressändring.
Jag kommer ihåg mina nyfrälst vänner som åkte till LO på 80talet. De var annorlunda än de som varit på andra bibelskolor m m. Alltid tvärsäkra med underliga påståenden om framgång och rikedom. De t o m härmade Ulf Ekmans hesa röst. Jag ville aldrig åka dit.
Hälsningar Rickard