konsten

Är arvsynden identisk med människans fördärvade natur, substans och väsen, ja, rent av med den högsta och förnämsta delen av hennes väsen, nämligen den förnuftiga själen själv i dess högsta gestalt och potens?

Eller finnes det en åtskillnad ännu efter fallet mellan människans substans, natur, väsen, kropp och själ å ena sidan och arvsynden å den andra, så att naturen är ett och arvsynden ett annat, som vidlåder den fördärvade naturen och fördärvar densamma?

Ur innehållet:

Ny poesi: Per Klingberg: Acedia, Kristina Wallbing: lär mig, Cathrin Monell (debut): Eskatologi, Lisbeth Nilsson: Rapport från barnakuten, 1980-tal.

Sofia Lilly Jönsson intervjuar Antje Jackelén om biskoparnas klimatbrev och vandrar med arkitekten och aktivisten Daniel Heilborn i Ojnareskogen på Gotland: Ett virrvarr av svarta granar.

Ingång till konsten. Göran Greider ger en diktkommentar till konsten i numret: Simon Bergs foton från den stora skogsbranden i Västmanland sommaren 2014.

Essäer av Agneta Lejdhamre och Eva Fjellander.

Såsom ock vi förlåta: prästen Miriam Wredén Klefbeck möter människor som växte upp i kristna familjer i Irak under 50- och 60-talen, och kom till Sverige som flyktingar under 2000-talet. Vad gör man med erfarenheten att någon syndat så grovt mot en att man måste fly sitt land?

Recensioner: en ny bok av Desmond Tutu och dottern Mpho Tutu, nyutgåvor av Pär Lagerkvists Bödeln och Dvärgen, med mera.

Prosadikt: Judith Fagrell angående synden.

För predikan svarar Henric Schartau.