Detta är den tredje och sista delen av Evangeliums intervju med biskopen i Visby, Sven-Bernhard Fast, som gjordes i början av sommaren 2015 som en uppföljning efter vårens händelser i stiftet. Den första delen kan läsas här.

Även om präster gärna vill det, så är det inte alltid främst genom gudstjänsterna som människor möter kyrkan. De flesta människor idag, också medlemmar, möter kyrkan genom olika medier. Biskop Sven-Bernhard Fast har själv just berättat för mig om hur hans tro kom till honom genom litteratur, tv, film och musik. För många är den verkliga bilden av kyrkan den som presenteras i medierna. Därför är medier något som kyrkan måste förhålla sig till.

Det är väldigt mycket en mediefråga det som hänt under våren. Du blev anklagad för att ha duckat för frågorna från journalister.

– Jag har svarat på mängder av frågor, de som går att besvara. Vissa frågor ligger under sekretess och jag kan inte svara på dem. Vissa frågor är av typen ”hur kunde ni fatta ett så felaktigt beslut”.

En felställd fråga.

– Det finns faktiskt felställda frågor. Men jag har försökt svara på de frågor jag kan svara på och jag har gjort det till många medier.

Har du tackat nej till intervjuer under den här tiden?

– En gång, till Aftonbladet.

Varför gjorde du det?

– Därför att jag inte ansåg mig ha något att tillägga då, men sedan tog jag den ändå några dagar senare. De enda gångerna jag har stängt av och inte svarat är den första veckan från den första artikeln i början av februari. Då var jag i Florida, med väldigt besvärliga tidsfönster för samtal med Sverige. Vid den tiden hade det redan satt igång ganska mycket i sociala medier och så vidare. Sedan var det också en vecka när jag satt vid min svärfars dödsbädd. Jag tog några intervjuer också under den veckan, men för det mesta gjorde jag mig tillgänglig för min familj.

Skulle du säga att du har varit utsatt för ett mediedrev?

– Ja, det kan jag nog säga. Den första tiden stod det bara biskopen, biskopen, biskopen överallt trots att det var ett enhälligt beslut i domkapitlet.

Vatikanen har ett stort mediearbete och möter ett stort intresse från medierna. Här är pressrummet.

Vatikanen har ett stort mediearbete och möter ett stort intresse från medierna. Här är pressrummet.

Har du haft tillräcklig förståelse för den känslomässiga reaktionen? De första svaren från stiftet om påkragningen var ganska byråkratiska och ni förklarade principer. Det är sakligt, men man kan också bli ganska arg på andras saklighet när man är upprörd.

– Jo, jag förstår det. Först handlade det om sakupplysningar om själva ärendet för det var det vi kunde gå ut med. Sedan försökte vi förklara rättsordningen. Jag har försökt att hålla fast vid det domkapitlet hade att göra. Ingen i domkapitlet tycker att historien inte ska tas på allvar, tvärtom. Man ska inte behöva råka ut för sådana saker som de här flickorna råkade ut för.

Någonting som jag har tänkt på är roller. När tidningar ber dig utveckla dina tankar generellt om det här, så bortser de från att du hamnar i olika roller. Du kan inte lämna rollen som biskop och spekulera om det egna beslutet. Någon annan måste kommentera och analysera din roll, men det steget har tidningarna inte tagit. Därför blir hela saken en konflikt mellan två sidor istället för en sakfråga att diskutera och belysa från olika håll.

– Det har kommit så oerhört mycket uppgifter och rykten i sociala medier, det går inte att bemöta allting.

”Vi ska inte tala genom media”, sade du i maj när du kallade in prästerna och diakonerna på ön för att lufta allt som hänt under våren. Men då exkluderar man ju en massa människor från samtalet om kyrkan. Vi som inte är där på era möten behöver just att kyrkan talar genom medierna för att få höra någonting alls utom predikningar.

– Vi behöver naturligtvis utveckla vår proaktiva roll gentemot media. I sådana här situationer blir vi reaktiva, och då hamnar vi också på fel frågeställningar många gånger. Men det är också för att det mesta vi håller på med är ”good news”.

Du menar att allt är inte en story?

– Det normala vill man inte ta in. ”Hund bet man” är ingen nyhet, men ”man bet hund” är en nyhet, det som avviker från det normala mönstret.

Men det finns också saker som är relevanta för allmänheten; strukturutredningen är ett jättetråkigt namn men om man förklarar vad det handlar om skulle folk förstå. Fastighetsutredningen nu är ett annat exempel på en kyrklig fråga som berör många människor.

– Ja, ja. Men det är komplexa frågor, och det klarar inte medierna alltid av.

Det är för stort?

– Det är för stort ja. Om man ser till exempel på hur påven talat om flyktingströmmarna över Medelhavet – där måste man gå till utländsk media för att få en rättvis bild av vad han har sagt.

Kanske också för att den katolska kyrkan är bra på media. Vatikanen har många pressorgan, och där är det teologer som jobbar med pressfrågor. Runt den katolska kyrkan finns många självständiga reportrar och kommentatorer. Jag tror att Svenska kyrkan saknar sådant delvis för att medierna här inte har tillräcklig kunskap om kyrkan, men felet är också en hel del kyrkans eget. Man jobbar hårt på att låta kyrkan framträda som en enhet, en logga. Det som händer när det spricker är att det bara är bråken bakom loggan man får se.

– Jag tror överhuvudtaget att vi som kyrka behöver stärka kunskapen inom kyrkan om kyrkan. Det finns en tendens att svansen viftar med hunden om man bara kan informationen men inte verksamheten. Man lägger lite innehållsfernissa på någonting som man skriver ändå som handlar om någonting annat. Ett jätteglapp mellan offentlig verksamhet och det som man informerar om.

 

* * *

Fakta. Sven-Bernhard Fast
Namn Sven-Bernhard Fast.
Född Den 30 maj 1951, son till byggnadsarbetaren Bernhard Fast och specialläraren Viveca Olsson.
Bor Sedan 2011 i biskopsgården i Visby med hustrun Eva, som är specialpedagog för ensamkommande flyktingbarn. Fem barn och sju barnbarn.
Tidigare Församlingspräst i Lycksele, Stiftsgården Rättvik, generalsekreterare för Sveriges Kristna Råd.
Gör Utövar tillsyn över Svenska kyrkan i Visby stift och utlandskyrkan med omkring 90-100 resdagar om året.
Valspråk Ut Omnes Unum Sint (Joh 17:21) – ”att de alla skall bli ett”.