Jag fick svar idag från Visby stift att överklagandet om handlingen jag begärt ut från domkyrkoförsamlingen avslås – eftersom handlingen inte finns längre.

Ni minns rapporten om arbetsmiljön i församlingen? Den som inkom till församlingen början av juni från en extern konsult. Sedan blev det tyst. I början av hösten utkom den här handlingen från församlingen, nu med församlingsledningens fingeravtryck på varje sida. Jag begärde ut den inkomna rapporten (det gjorde jag förresten redan i juli och fick den inte, men överklagade inte till domkapitlet då på grund av semestrar) med hänvisning till att denna kom från en extern konsult. Ni kan läsa om inkomna handlingar i Kyrkoordningen. Domprosten Hermansson svarade mig att den handlingen är raderad, och förresten kunde han inte förstå vilken handling jag menar och för det tredje är den ett arbetsmaterial.

Kyrkans offentlighet skulle ersätta myndigheters offentlighetsprincip. Så lät det för femton år sedan. Nu kan församlingsledningar bara radera obehagliga dokument och det blir egentligen ingen påföljd. Var det verkligen meningen? Domkapitlet i Visby har gett i uppdrag åt biskopen att reda ut nu under den pågående visitationen i församlingen vad sekretess och offentlighetsprincip är för någonting. Handlingen skulle inte ha raderats, men så mycket mer än så verkar man inte kunna göra. Jag kommer att överklaga.

16094239-The-Baptism-of-Jesus-Picture-from-The-Holy-Scriptures-Old-and-New-Testaments-books-collection-publis-Stock-PhotoOckså Ansvarsnämnden för biskopar har församlats och där gäller det Stockholmsbiskopens förslag om att göra en markering i golvet i Sjömanskyrkans kapell och bära ut eller hänga ett skynke över krucifixet för att muslimer skulle kunna be därinne. Nämnden lämnar ärendet utan åtgärd. Jag har inte läst beslutet än, men prästen Patrik Pettersson som var där bemöter iskallt och sakligt anklagelserna från sin biskop punkt för punkt på sin blogg, den blogg där han först berättade om biskopens ganska oerhörda förslag.

Biskopens egen förklaring? Hon provtänkte.

Jag undrar nu: har vi kommit till en punkt där kyrkoherdar och kyrkoråd kan radera obehagliga dokument och sedan hävda att det egentligen inte finns? Har vi kommit till en punkt där biskopslöften kan åsidosättas med hänvisning till att biskopen provtänker? Har vi kommit dithän att lagtexterna för hur en herde eller en biskop får handla – alltså den bortre gränsen, långt förbi gränsen för vad som är rätt och rimligt – kan svepas bort med den enkla förklaringen att lagtexten helt enkelt inte gäller av den ena eller andra orsaken?

Domprostar och biskopar har lön för mödan. De går in i sina ämbeten utan skygglappar. De lovar inför Gud och församling att följa löften och kyrkolag. Poängen med det är att de ska kunna ställas till svars, inte som kristna, inte som människor, utan som makthavare. Inte bara inför yttersta domen, utan redan nu.