På 1500-talet framförde Luther och andra med rätta skarp kritik mot missförhållande i den medeltida kyrkan. Om detta råder idag ekumenisk konsensus och erkänns också av romersk-katolska teologer. Reformationens tragedi är inte kritiken utan dess upplösning i en mängd olika kyrkor och att konciliet i Trient kom trettio, eller så, år för sent. Hade konciliet hållits tidigare hade kyrkan sannolikt inte splittrats utan kunnat förbli enad och förnyats. Det var vad reformatorerna drömde om. Kanske hade även Europa sluppit en mängd krig med död, farsoter och kulturförstörelse som följd. Istället för kyrkans frihet från sammanblandning mellan andlig och världslig makt blev paradoxalt nog konsekvensen just en sådan fortsättning, men omvänt.
Så skriver Erik Eckerdal om situationen i den svenska kyrkan idag. Håller du med skribenten? Vill du säga mot? Eller vill du utveckla? Välkommen att kommentera!
En informativ artikel. Själv är jag tveksam till Borgå-överenskommelsen. Dels ser den ut som ett biskopsprojekt som församlingsborna ingenting ännu idag hört om. Dels upplever jag Anglikanska kyrkan som farligt rationalistisk och imperial. Vi är dock små nordiska kyrkor. Vad vi för att kompensera våra brister - områden där vi av historiska skäl är underutvecklade - behöver, är gemenskap med helt annorlunda samfund - ortodoxa kyrkan och de afrikanska neokyrkorna är samfund som har vad vi saknar.
Hej! Tack för din kommentar. Skriv helst under eget namn. Det är lättare att värdera utsagan när man vet vem som talar, och bidrar till en bättre debatt.