Artiklar av Sofia Lilly Jönsson

Je suis Dag

•••

Yttrandefrihet är inte bara ett vackert ord. Menar man allvar med det och med demokratin så måste man tänka lite längre nästa gång man förfasar sig över att någon ritat en Hitlermustasch på ärkebiskopens porträtt.

Till kritikens försvar

•••

Ibland är det enklare att säga vad någonting inte är. Kritik är inte att ansluta sig till ett åsiktsläger. Kritik är inte att ta avstånd från någonting som 99,99999 % av alla människor är ense om är förkastligt. Kritik är inte att kasta skit. Kritik är inte att heja på sin fiendes fiende. Kritik är inte att tro sig äga rätten till en meningsfrändes ord. Kritik är inte oinskränkt rätt att säga emot i alla kanaler.

Klaga och vara tacksam

•••

Ett urvrål av indignation från en svart åker utanför Östersund känns som ett så friskt tecken inför det nya året att jag nästan känner ett jubel inombords. Good for you! Det är dåligt att de måste fly men bra att de inte accepterar det. Fy fan vad jag också hatar isen, överheten, motståndet. Om jag ibland känner mig färdig att sätta mig i rodelbackarna och gråtskrika som en treåring, hur trött ska man inte vara på skiten när man rest över halva jorden till världens ände och väl framme känner sig besviken på vad man fick?

Det som måste göras

•••

Lelle Göth har fått slåss för att förstå verkligheten. Uppväxt i ett kristet fundamentalistiskt sammanhang blev litteraturen hans värld, och med flera romaner och sakprosa bakom sig är han också nu vinnaren av Evangeliums novelltävling 2014 med novellen "1960-talet, glesbygd".

Birro

•••

Man har ansvar för vilka man uppmärksammar. Som bilden som illustrerar det här blogginlägget säger, en favoritbild som brukar användas av twittrare och som jag tycker passar så bra in här. Vi kan dissekera Marcus Birro i all evinnerlighet men vilka ligger bakom att Marcus Birro ens är en person som får så mycket uppmärksamhet? Varför får han inte bara harva på som underbetald poet som alla andra?

Svartrock vinner slag

•••

Nu har alltså Frimodig kyrkas allra mest irriterande och vadmalskliande svartrock lagt en motion i kyrkomötet som 1) går helt emot föreställningen om att han eller Frimodig kyrka skulle vara främlingsfientligt, vilket inte var någon högoddsare förut för den som visste att till exempel de där flyktingmottagande nunnorna förmodligen röstar FK, om de alls röstar och 2) ger goodwill till vad gemene man tror är den progressiva grenen av kyrkan men som i själva verket är försiktig i samhällsfrågor om man inte räknar symbolhandlingar som klockringning eller psalmsång i demonstrationer.

Längtan till samtal

•••

Den tydligaste signalen som alla dessa motioner ger är att det finns ett enormt behov av att prata om kyrkan. Jag lyssnade en stund på kyrkomötets diskussioner på webben häromkvällen, och det var plågsamt att se dessa viktiga och spännande frågor pressas ner i en sådan mördande tråkig form.

Svenska kyrkan döper nazister

•••

Svenska kyrkans sakramentssyn är att alla människor kan döpas, och dopet kan aldrig göras ogjort. Alltså kan verkligen vilken usling som helst gå omkring därute och vara döpt och inbjuden att dela nattvardens måltid med alla andra döpta.

And so it begins... #luther17

•••

Om det skulle gå att fånga ett ögonblick då kyrkan i Sverige gick från att vara katolsk till att bli svenskkyrklig, när skulle det vara? Inte 1517 i Wittenberg i alla fall. Några år senare, när Olaus Petri började predika Luthers läror i Storkyrkan i Stockholm? På vilket sätt blev kyrkan då annorlunda, och för vem? Det var samma hus, samma kläder, samma hokus pokus, samma språk ännu väl, samma korgossar, samma Gud i höjden?