Artiklar av Judith Fagrell

Efter någons död

•••
Tomas Tranströmer är död. Det var en gång en chock som lämnade efter sig en lång, blek, skimrande kometsvans. Den hyser oss. Den gör TV-bilderna suddiga. Den avsätter sig som kalla droppar på luftledningarna. Man kan fortfarande hasa fram på skidor i vintersolen mellan dungar där fjolårslöven hänger kvar. De liknar blad rivna ur gamla telefonkata

De blodbestrukna dörrarna

•••

Stanna upp inför det. Blodet ska vara tecknet för räddning. Herrens ängel som var ute för att straffa det egyptiska folket för dess förbrytelser mot Guds utvalda folk, skulle gå förbi de blodbestrukna dörrarna, där Guds folk befann sig. Blodet var tecknet för räddning till liv.

Evangeliums novelltävling

•••
Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något. – Nej, han hade icke glömt något, absolut ingenting; och så gick han ut, i tamburen, fast besluten att icke mer tänka på det han upplevat i denna våning. Men se, i tamburen, invid telefonen satt ett halvt

Angående synden

•••

Men synden skulle snart visa sig vara det mest reella som finns. Den är verklig, ja fysiskt upptäckbar, och vi älskar den. Mest av allt älskar vi egenrättfärdigheten som får oss att glänsa och glittra likt stjärnor på nattsvart himmel och kasta vår strålglans över små förkrympta maskmänniskor.

Predikan: Henric Schartau

•••

Vårvintern 1792 höll Henric Schartaus en provpredikan för tjänst i Köpinge och Lyngsjö församlingar. Han fick den inte, men blev året därpå förste stadskomminister i Lund. The rest is history: Schartaus predikokonst och lära var ett tydligt stråk i en väckelse inom kyrkan med ekon kvar i vår tid. Domspredikant eller omsorgsfull själavårdare - om Schartau växlar åsikterna.