#11/12 Pappa

Fader vår
som är i himmelen
helgat varde ditt namn

Vår tids frånvarande farsa

•••

Varför får Gud inte vara en pappa längre? Behöver vi som lever i Sverige idag inte någon gudomlig förälder? Är det därför som fadersbegreppet inte uppdateras mot samtiden, frågar Miriam Wredén Klefbeck i en närläsning av nutida psalmer och kyrkohandbok.

Fadern är ett apofatiskt provisorium

•••

Kyrkan söker ett nytt språk för Gud, men kanske är det inte i första hand ett inklusivt språk vi behöver, utan en inklusiv förståelse av den relation som kyrkan uttrycker i språket om Fadern och Sonen, säger Ludvig Lindelöf i denna essä om det outtalbara som döljs i formuleringen om Fadern.

Fader pappa tupp gud

•••

Om vi människor är som barn i förhållande till Gud, gäller då samma jordiska förhållande till den himmelske Guden som till en förälder? Jonathan Edlund börjar med att släppa ut hönsen.

Hästarna får gå som de vill

•••

"Stoisk hade han varit. Ogenomtränglig men solvarm, som bärnsten. Spelade upp en av sina många glansroller: den tjusige och berömde patienten. Den som inte klagade utan roade alla. Tillförde plusfaktorn mitt i minuseländet. Well done! Men nu fanns det inga roller mer."

Pappa är namnet på relationer

•••

När Ester Roxbergs pappa Åke kommer ut som kvinnan Ann-Christine förändras också relationen mellan dem två. ”Om pappa inte var på riktigt, vem var jag då?”, undrar Ester. Camilla Ekeskär har läst en bok med värdefulla reflektioner för alla, oavsett vem ens pappa är.

Något lurt i Vår fader: Bibelkommissionen svarar

•••

I Evangelium nr 5, tema Bibeln, hade Anders Stenström hittat någonting lurt i Vår fader, den Herrens bön som Jesus lär sina lärjungar att be i Matt 6:12. Hur kan vi ha förlåtit dem som (fortfarande) står i skuld till oss, frågade han. Nu svarar Bibelkommissionens huvudsekreterare Christer Åsberg om tidsperspektiven i Vår fader.

Stöd Evangelium!

Ny poesi

Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet

•••

"Det mest radikala en människa kan göra är att älska. Och nåden kan komma även till oss som sprungit bakom ryggen på oss själva och våra medmänniskor. Vi som hetat Saulus kan bli våra dagdrömmars Paulus. Vi som vägrat sätta foten i en enda kyrka och motsagt oss vår egen frihet i religionsavskaffandets namn."

Det kommer bara leda till något ont

•••

När Tristan och Isolde finner sig i enskildhet i skogen har de alla möjligheter i världen att bota sin kärlek med omfamningar. Så sker dock inte. Mellan sig och sin åtrådda lägger Tristan sitt svärd. I denna litterära essä från Ovidius till Säkert! visar Ellen Söderblom Saarela att kärleken inte hör hemma i vår verklighet, och att närheten kräver ett avstånd.

Recensioner

Källor

”Skapa källor!”, uppmanade musikforskaren Bo Wallner sin studenter. Att skriva är att lämna efter sig källor för framtiden, oavsett hur det går i samtiden. Skriv i protest, skriv för sanningen. Skriv för att tänka bättre och för att få kontakt. Kräv det bästa av dig själv och lika mycket av andra. För Evangelium har en av de viktigaste uppgifterna varit att skapa källor. Kristet uttryckt heter det att vittna. ”Det är ingen idé”, säger den som givit upp. ”Jag talar ändå”, säger den som vittnar. I Svenska kyrkans arkiv finns dokument som vittnar om en verklighet som brevskrivaren inte kunde påverka i samtiden. När den här tiden i kyrkohistorien ska sammanfattas i framtiden blir källorna, som i alla tider, betydelsefulla. I detta sista nummer vill Evangelium lyfta fram källorna, med två prästers brev om strukturförändringarna i sina församlingar.

Brevet till biskopen

•••

"Så återstår till sist en enda utväg: att försöka påverka dig. Men jag misstänker att även det kan visa sig fruktlöst. Det är i alla fall vad som sägs. Att du inte kommer att kunna ändra dig."

Svenska kyrkan är bastionen!

•••

Utan Svenska kyrkan är Sveriges plats i den västerländska kristna civilisationens gemenskap förlorad, skriver Bengt Olof Dike i denna flammande appell för en sakligt grundad och konstruktiv kyrkokritik utan överdrifter.

Predikan

Porten till ett omklädningsrum

•••

Liksom historiens ängel fladdrar människan baklänges genom livet. Ur intighetens vithet skymtar de första minnena fram. Glesa, ofullständiga och utan sammanhang. Sedan kommer de allt tätare. Formar en historia, en väg och uppfattning om ett jag.

Tidigare nummer